Finns det ingen här som älskar sina bonusbarn?

Blir glad av den här tråden!
Håller med TS, man får höra så mycket "skit".

Jag älskar mina tre bonusbarn! Dom är helt underbara!

Var en som sa till mig en gång i tiden att jag skulle avstå från att skaffa barn med min man på grund av att det då blir konflikt mellan "mitt" barn och "hans" barn. Å att jag då skulle inse skillnaden på biobarn och andras ungar. Fattade aldrig vad denna person menade och nu väntar vi vårt andra gemensamma barn och jag älskar mina bonusbarn lika mycket fortfarande!

Mina bonusbarn är just precis en bonus. Fantastiska individer!

Har bara läst TS

Finns säkert de som gör det.
Jag är dock inte en utav dem.

Ja, det gör jag verkligen! Jag tycker det jobbiga med bonusbarn är att inte få träffa henne tillräckligt ofta.

Jag älskar min bonusson, han är, tillsammans med mina smågrabbar, det finaste jag har!

Finns inget att inte älska hos min bonuspojke!

va glad man blir av denna tråden.Brukar läsa trådar om bonusbarn som folk är sååå trötta på Och tänker för mej själv tur att inte mina barn har en bonus mamman.Min sambo är bonuspappa till Mina 5 barn och han är nog en bättre pappa till dom en deras egna pappa man märker hur mycket han tycker om dom!

Jag älskar min bonusdotter, som funnits i mitt liv i 7 år. Jag tycker det är fantastiskt att ha henne här varannan vecka men måste också erkänna att jag uppskattar "vuxenveckorna" en hel del också :)

Det är en ständig process med bonusbarn, i mitt fall har dottern en mamma som är extremt svår att samarbeta med (ovanligt va ;)) vilket tyvärr ibland färgar mina känslor för bonusdottern.

På det stora hela tror jag hon vet hur bra jag tycker om henne och vi spenderar ofta "tjejtid" tillsammans.

Hej alla. Man får aldrig glömma att bonusar är våra egna barns bröder och systrar. Om vi jobbar på att få en bra relation så smittar det ju av sig eller hur? I mitt fall har jag insett att problemet är mannens ex och det får jag leva med fram till 18-årsdagen. Barn ärver sidor vi inte alltid uppskattar, dom har fått en annan uppfostran och andra regler och krav. Sen är dom smarta och anpassar sig bra oftast tycker jag. Som vuxen får man helt enkelt bita sig i tungan och föregå med gott exempel. Och framförallt snacka ihop sig med sin partner är bra - den som trots allt har" sista ordet", det får man respektera.

Vi är ju som jag skrev ganska nya som familj och i kväll så kom N in och kramar mig god natt och pussade mig innan han gick och la sig, sötisen Men åh, vad det värmde!!!

Jag har 2 bonus barn. Dom är skit jobbig ;) en på 6 och en på 4 år.
Men det är klart att jag älskar dom. Skulle absolut inte vilja vara utan dom.
Dom är mina ungar med :0)