Inlägg från: Anonym (orolig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (orolig)

    Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.

    Jag behöver peppning för att kunna stå ut det här.. Min man, 39 år, har lymfoblastisk t-cellslymfom (lymfkörtelcancer) och jag är sjukt orolig hela tiden, vet inte var jag ska ta vägen. Han har gjort ca halva cellgiftstiden, och på röntgen visade det sig att tumören bakom bröstbenet krympt från 19cm till 3x3cm, så det var ett underbart besked. Men nu har cellgifterna fått vänta 2,5 veckor, och vem vet hur länge till det blir till?!

    Han har varit inlagd på sjukhus två veckor nu, för han fick åka in för att han fick hög feber, då visade det sig att han fått svininfluensan + vanlig influensa (han är även astmatiker). Och det är som sagt två veckor sedan, i början hade han 39-40 graders feber hela tiden. Nu har han knappt någon feber, men idag har han varit TOTALT orkeslös, han har inte ens orkat sms:a mig, utan bara sovit, får hjälp att gå på toa osv. Han har gått ned ca 20kg, och kan inte ens stå på benen

    Han har fått massa olika antibiotika mot lunginflammationen som han dragit på sig. Men det hjälper inte än. Igår var han hyfsat pigg, då orkade han t om sitta vid datorn och skriva lite. Hans värden är bra, så han skulle kanske kunna börja nästa cellgiftsbehandling, men det går ju inte när han mår så himla dåligt som han gör nu. Imorse fick han panik för han kunde inte andas, antar att han fick panikångestattack.

    Jag har ångestkänslor och mår SKIT, orkar inte det här!!! Han MÅSTE bli bra alltså!!! Jag har inte träffat honom på två veckor nu, han vill inte ha besök, han orkar inte ens med sig själv skriver han. Vi har en son som snart blir 3 år också.

    Var tvungen och skriva av mig... någon som kanske har något positivt att skriva så man kan stå ut lite bättre..

  • Svar på tråden Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.
  • Anonym (orolig)

    Tack! Ja, det går inte att beskriva hur jobbigt det här är, finns nog inget värre.
    Hoppas på positivt besked snart!! Att det vänder!!!!!

  • Anonym (orolig)
    Lingling11 skrev 2009-10-29 20:36:06 följande:
    Oj, det lät inte kul. Är aldrig kul när närstående blir riktigt sjuka, det är så svårt att veta vad man ska göra och man känner sig så himla hjälplös.Det enda man kan försöka är att hålla sig stark och hålla modet uppe. Försök att se till det positiva som att tumören har krympt, han har bra värden etc. Sjukvården i Sverige är även riktigt bra det är förundrande allt de kan göra för att få människor friska.
    Nä, det är verkligen inte kul. Han har haft mest problem med höger lunga, men den var bättre under röntgen, men nu var vänster lunga sämre istället.. Där uppe på lungan. Så imorgon ska de antagligen göra en ct-röntgen för att kunna utesluta att det är lymfom som spridit sig eller nåt. Men de TROR att det är infektion. Så hoppas hoppas att det inte är något "farligt" med lungorna och att det snart vänder så han får må bra och bli pigg.
  • Anonym (orolig)

    Tack smo.

  • Anonym (orolig)

    livet från ljusa sidan skrev 2009-10-29 20:52:07 följande:


    usch usch usch, vilken jobbig situation ni har..... Jag hade lunginflamation i vintras och det tog tre veckor på sjukhus innan antibiotikan tog och sänkan gick ner....Förstår att det är jobbigt att inte få träffa honom, och speciellt för sonen...Vill bara skicka en stor stor kram och hoppas verkligen det vänder snart!
    Tack!! Nu fick jag liite hopp när jag läser att det tog så lång tid för dig innan antibiotikan hjälpte på dig, fick du också testa massa olika antibiotikan? Tog det lång tid innan de såg på röntgen (om de gjorde det) att det blivit någon skillnad?
  • Anonym (orolig)
    Lingling11 skrev 2009-10-29 20:59:59 följande:
    Anonym (orolig) skrev 2009-10-29 20:45:25 följande:
    Usch, det jobbigaste brukar nästan alltid vara väntan och att inte veta vad det är. Men när läkarna säger att de tror det är pga en viss sak så stämmer det oftast, så tror de att det är en infektion så är det med all sannolikhet det.
    Ja det håller jag verkligen med om. Det har varit riktigt jobbigt sedan 1 augusti då han åkte in första gången. Massa frågetecken innan man fick veta vad det var, och denna hemska väntan på alla provsvar.
    Läkarna säger att det inte går att utesluta något om vad det kan vara, så är såå nervös. Men hoppas som sagt att det är en infektion som snart blir bra.. Och så hemskt att han inte ens svarat på ett enda sms sedan kl 9 imorse.
  • Anonym (orolig)
    kaffe skrev 2009-10-29 21:04:20 följande:
    Det är skitjobbigt att stå maktlös vid sidan om utan att kunna göra något mer än att vänta. Har varit där och önskar ingen till dit. Har du någon du kan prata med som du kan lasta din oro på? Ska hålla tummarna för dej och din man i morgon.
    tack. Ja det är verkligen skitjobbigt!!! Just nu vill jag inte prata med någon, bara via nätet, vill inte gråta massor i telefon. Annars pratar jag mycket med min mamma, och min mans mamma.
  • Anonym (orolig)

    livet från ljusa sidan skrev 2009-10-29 21:05:33 följande:


    ja jag fick testa huur många som helst, och varje som jag testade var tydligen det allra bästa som verkligen skulle ta..men det gjorde det inte... De gjorde ingen röngen förrän jag var feberfri och sänkan hade börjat går ner mycket. Plus att jag dränerades på vätska i från lungan, vilket gjorde det lättare att andas igen! Jag kommer faktiskt inte ihåg om de såg ngt på röntgen eller inte.... jag var helt borta och gick ner 15kg och mådde verkligen skit och ville inte heller ha besök eftersom jag också har en liten, men för hans skull så träffade jag familjen iaf... Men på nyårsafton så helt plötsligt så vände det och jag kände livslust igen..... förstår dock att det är mycket mycket tankar som mal runt i huvudet men det finns nog hopp
    Vad menar du med sänka? Är det crp? Det är så konstigt för crp som visar om man har bakterie/infektion(?!) i kroppen hade gått ner jättemycket, mer än hälften, men sen ökat upp igen. Hur visste de att du hade vätska i lungan?
    Och det har ju gått så lång tid nu för min man, och vissa dagar är han hyfsat pigg och andra-som idag, orkar absolut ingenting. Orkade du stå på benen själv och så eller var du sängliggandes mest?
  • Anonym (orolig)

    livet från ljusa sidan skrev 2009-10-29 21:22:41 följande:


    ja sänka är crp, min gick också upp och ner fast aldrig under 300... så det pendlade mellan 550 och 300, likaså febern.. ibland feberfri och ibland feber...De såg vätskan på röntgen, gjorde både vanlig och magnetröntgen..Jag orkade att stå upp mot slutet men i början behövde jag hjälp på toan, eller i allra första början orkade jag inte ens gå upp på toan utan fick en toastol precis vid sängen...
    Ok, vet du om de såg vätskan på vanlig eller magnetröntgen? Min man har redan tömt ut nästan 9 liter från lungsäcken på höger sida. Då tumören var så stor så den tryckte på lungsäcken så det samlades vatten. Men det var rätt länge sen nu, och nu är tumören så mycket mindre. Men det kan väl samlas vatten ändå när man har lunginflammation då?! Jag har för mig att min man låg runt 300 i crp och sen 150 ca, men nu 230 eller nåt.
    Skönt att du blev helt återställd iallafall :) Hoppas min man också blir det snart.
  • Anonym (orolig)
    Lingling11 skrev 2009-10-29 21:35:34 följande:
    Anonym (orolig) skrev 2009-10-29 21:05:02 följande:
    Oftast säger de att de inte kan utesluta något för att säkra för sig själva. De vill inte ge några garantier ifall det skulle visa det värsta. Men säger de att det mest troligt är pga något så är det oftast så. Jobbigt att inte ha fått något svar. Men ha du kunnat prata med honom eller någon som jobbar på avdelningen idag? Om han inte har någon ork så är det ju förståeligt att han inte kan svara. Men är du riktigt orolig så borde du ju kunna prata med personalen på avdelningen för att höra hur det är. Då han ligger inne och inte alltid har riktigt ork borde ni kunna ordna nåt sådant system så att du kan känna lite lugn de dagar du inte kan höra från honom.
    Mm, hoppas att du har rätt. :) Jag ringer avdelningen 2-3 gånger om dagen. Imorgon ska en läkare ringa upp mig också, för sköterskorna kan inte svara på alla frågor jag har.
  • Anonym (orolig)

    Anonym (Sjuksköterska) skrev 2009-10-29 22:03:32 följande:


    Tänkte först höra om du har fått erbjudande att prata med någon kurator? Ibland glömmer sjukvården bort anhöriga... men det är viktigt att även du får prata med någon utomstående om allt som händer och hur du känner!Det här kanske är en pettitess, men det är skillnad på CRP och sänka. För att göra det enkelt så visar sänka om man HAFT infektion i kroppen (har man en utdragen infektion så syns det oxå på sänka). Har man en aktiv infektion NU syns det på CRP.Håller tummar och tår att allt går bra för er!
    Ja i början fick jag sånt där visitkort från kuratorn på sjukhuset, det har jag tyvärr slängt. Jag tyckte inte att hon kändes så bra, den som var på det första sjukhuset som han var på verkade mycket bättre. Men jag kanske söker upp henne ändå, hon är säkert duktig. Men det är ganska långt att åka tyvärr.

    Jag har lite ångest över att jag inte är hos min man nu, och inte har träffat honom på 2 veckor!! Men han vill INTE ha besök skriver han. En sköterska jag pratade med häromdagen sa hur dåligt han mådde psykiskt och att det kanske vore bra om jag var där osv. Men det blir ju dumt när han verkligen inte vill ha besök, han orkar inte ens med sig själv skriver han. Men jag känner att jag bara vill vara där och hålla hans hand, jag har skrivit att vi inte behöver prata eller nåt, men han vill vänta till han blir piggare. Gode Gud, låt han bli piggare snart!!!! och frisk!!!!
  • Anonym (orolig)

    Pratade med hans läkare precis. Hans snabbsänka har sänkts från 220 till 114, så det är ju positivt. De misstänker att det är svamp han har i lungorna, och är det de så kommer det att ta tid.
    De ska göra en magnetröntgen idag för att kolla "huvudsjukdomen" lymfom, så HOPPAS att inget växt, utan att det ser bra ut!!
    Nu ska jag snart åka och hälsa på honom iallafall.. Läkaren tror att han verkligen behöver det. Han har häftig andning hela tiden, men när läkaren kom dit och berättade att värdena var bättre så blev han lugnare, så han mår psykiskt MYCKET dåligt.

  • Anonym (orolig)

    Jag har hälsat på honom nu, och det var underbart att bara få se honom. Svar från magnetröntgen visade att han har små proppar i båda lungorna, en förklaring till att han så svårt att andas, han får ha syrgas. Så nu ska han få blodförtunnande sprutor 2 ggr om dagen.
    Tumören var oförändrad, samma storlek som för en månad sedan om jag förstod rätt, det känns underbart.
    Bara hoppas att det ordnar sig med propparna och att sprutorna hjälper bra nu.
    Tack för ert stöd.

  • Anonym (orolig)

    Tack gulliga ni!
    IntensivVårdsAvdelningen har koll på honom var 4:e timme och har en plats redo för honom OM han skulle behöva komma dit, vilket jag hoppas att han INTE kommer att behöva såklart. Hans värden är fortfarande helt ok. Även blodgas (??) var bra, IVA kommer dit ibland och kollar det i handlederna.

  • Anonym (orolig)

    Tack Vitulina.
    Det går ok här. Efter 1 månad och 1 dag fick han komma hem, han hade ju 40graders feber i flera veckor, men har äterhämtat sig.
    Han har kommit hem efter att få åka in pga svamp i munnen så han inte kunde äta eller knappt prata, hade mycket ont! Men det har blivit bättre nu. Så han ska in på fredag igen för näst sista behandlingen. Så förhoppningsvis kan han vara hemma vid jul. Nu är han mycket hes och hostar, helt blå/lila är han på magen pga alla sprutor..

Svar på tråden Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.