Utomkveds - Vad händer sedan?

Nej, jag är livrädd. Är så trött på alla gynundersökningar och allt som ska stickas upp i mig och sjukhus och skit. Jag kanske borde, men vet ju samtidigt att det itne kommer öka mina chanser att bli gravid. Spolningen rensar ju inte, det är ju bara passage eller icke-passage. Har dessutom hört så mkt skräckhistorier om spolningar att ajg känner att jag itne vågar av den anledningen.

Din spolning förresten, du säger att den var misslyckad. Jag minns att du berättade att den var misslyckad för du itne fick smärtsillande, och den därmed inte kunde slutföras. Han de se ngt gällande passage ändå, eller har du gjort en ny spolning efteråt?

Konstigt att ingen föreslagit det till mig. När jag frågat har de sagt att det inte hjälper till på traven. Jag borde kanske skaffa mig vissheten. Just nu har jag lite fobi för hela grejen.

Instämmer med Stella, dessutom så sitter ju inte äggledaren fast i äggstocken utan flyter lite fritt. Den "suger" åt sig ägget, och det funkar på båda sidor. EN studie från Sahlgrenska sjukhus har visat att fertiliteten är densamma som innan även om man bara har en äggledare, förutsatt att den man har är bra. Därför på sahlgrenska opererar de så gott som alltid bort äggledaren omd et fastnat och den andra ser bra ut. Har det fastnat i en så är det mkt större chans att det fastnar igen. Tar man bort den trasiga, och har en som ser bra ut ökar chanserna att det ej händer igen.

Då är den gynen inte uppdaterad, för det är vad man trodde innan. Numera vet man att det i princip inte är ng skillnad...

Hej!

Tack för ditt uppmuntrande svar. Jag är i en bättre period igen. Det går upp och ned. När jag är uppe tror jag att allt ska gå bra, och om det inte gör det så tror jag att ivf ska funka lätt som en plätt. När jag är nere är allt annat nere också. Har lite ångest inför att börja försöka igen. Har nästa ÄL kring nyår. Har velat vänta pga av jobbsituationen, då det har varit en mkt intensiv arbetsperiod. Ville inte behöva ha ångesten över att kanske få ett x till utöver pressen på jobbet. Nu har det lugnat sig, så nu sätter vi igång igen. I den bästa av världar blir jag på smällen på en gång och får en frisk bäbis i september, i en sämre men fortfarande bra värld tar det längre tid, och kanske att jag komemr behöva hjälp. Det som jag vet är att den dag jag får ett friskt barn, oavsett hur det gått till kommer allt detta hemska inte ha någon betydelse över huvud taget.

Förstår att det är svårt att sluta röka, om det itne går att sluta kanske du kan trappa ned? Mängden cigaretter gör ju också skillnad! Kanske att du kunde hålla dig till två eller tre om dagen för att så småningom sluta helt? Det kommer du ju ändå behöva göra om du blir gravid...

En fråga bara, pergo, vad är det för tabletter?

Det kan vara så att dina hormoner är i obalans för att du är stressad som du skriver, då är det ju svårare att bli gravid. Så din andra MÅSTE ju inte vara paj. Du kan ju kolla om de tär helt stopp genom spolning. Tycker att du ska byta till en gyn som tar dig på allvar som du srkiver. Det har man all rätt till att bli. Min första gyn jag hade verkade knappt veta vad utomkved var, han sa att det dessutom bara händer en kvinna på 10 000. GALENSKAP! Det räcker ju med en snabb runtklickning på på nätet för att kunna veta att det är mkt vanligare än så! 2-3 på hundra säger man ju! Dessutom försökte han övertyga mig att mina låga hcg-värden berodde på att jag var i fjärde veckan. IDIOT. Jag vet inte hur många gånger jag fick säga att det itne stämde eftersom vi inte hade varit i samma stad ens på sex veckor. Jag förstod på hcg-värdet, min konstiga mens och alla andra tecken, själv att det var ett X. Jag lärde mig vad att hålla utkik efter här på FL faktiskt! När jag skrev i trådar om mina symtom så var det massa tjejer som svarade mig att de kände igen symtomen från X. Så mkt kunde han...

Jag tog mig på eget bevåg till akuten utan att det hade börjat göra ont, just för att jag förstod själv vad d et hela handlade om. Det tog nog två veckor innan läkarna kunde kosntatera det ja gsjälv redan visste, och ytterligare två veckor innan jag akut åkte in och äntligen fick opereras.

Mitt fötroende för vården är ju inte på topp numera kan jag säga. Tilläggas bör dock, att jag fick mkt bra stöd när ajg väl blev inlagd så den biten var bra.

Men, om du försökt i 1,5 år som jag läste i din pres, så finns det ingen anledning att vänta. Min läkare rådde mig att om jag till sommaren fortfarande itne har blivit gravid så ska jag gå till ivf, för då har precis ett år gått sen X:et. Detta oavsett om min andra äggledare verkar funka eller ej.

Jag tror du kommer få bra råd så fort du kommer till en bättre gyn. Var i landet bor du?

Med vi ovan menade jag ju jag och min sambo. Jag och min sambo hade itne varit i samma stad..

Både och här med. Något du funderar över?

Stella! Jag får lyckorus i hela kroppen när jag ser att du har en graviditetsberäknare på din presentation!

Hur mår du? Yr? Lukt?

Berätta!

Lia

Jag har inte börjat än, och jag fick mitt X i juli, opererades i aug. Om du har fpått cellgifter ska du vänta åtminstone en månad till.

Vi ville vänta extralänge för att vara riktigt säkra på att det är "safe" att försöka igen.