Utomkveds - Vad händer sedan?

Stella 78 skrev 2009-12-06 21:03:21 följande:

Skäms inte för dina tankar. Själv har jag precis kommit hem efter en helg i närheten av min sambos bror och höggravida fru som ska ha barn 4 dagar efter att vi skulle ha haft om det inte hade varit X. Jag har vägrat träffa dem och känt mig som den mest egocentriska människan på jorden! Men efter hennes kommentar när de kom ut med graviditeten: OJdå det gick visst på första försöket så har jag lite svårt att handskas med det. Men de har varit väldigt bra nu och legat lågt och inte pratat om deras fantastiska värld utan förstår att jag/vi har det jobbigt efter att snart ha försökt i 3 år. MIn svärmor vet nu även att jag tycker det är jobbigt att träffa dem och hon vet att vi nu haft 4 mf och ett utomkved. Faktum är att det känns lite bättre att de vet och kan låta mig vara ego. Blir faktiskt lite mindre ego när jag vet att de vet och jag inte behöver gömma mina känslor utan faktiskt mer ärligt kan glädjas åt deras lycka.

Jag hann precis komma hem från sjukhuset efter borttagandet av mitt X så får min sambo reda på av sin bror att du ska bli farbro och sen hör hans tjej av sig till mig och nästan terrroriserar att dom ska ha barn. Hon var v 8 och jag v 7. Det ända hon pratade var hur hon mådde illa m.m och vi var vänner innan men nu har jag tagit avstånd från henne. När jag låg på operationsbordet så åkte min sambo hem till sina föräldrar där hans bror och tjej hade precis berättat för dom att dom ska ha barn. Alla 4 sa knappt nått till min sambo som då var jätte ledsen och ville ha stöd. Han föräldrar hade så sagt till sin andra son att säg nu inget till p och m utan vänta några veckor. Det gick 1 dag innan dom sa oh vi ska ha barn haha, jag blev så arg och ledsen. Den vänskapen är förstörd nu och inte ta hänsyn till vårt X utan bara trycka ner en hela tiden istället när vi ses. Jag fanns där när hon behövde tröst, men hon kunde inte vara där för mig.

Jag slutade med p-pillerna i november så detta var första gången jag blev gravid plus att jag hade inte känt något eller märkt att jag var gravid, bara hade väldigt ont och blödde i 3 veckor. Så allt blev som en chock på bara några timmar och jag berättade för min familj, hans föräldrar, svägerska och jobbet. Det jobbiga var att behöva att ta bort X:et på vår 7 årsdag och då vill man ha stöd, men fick ju bara motsatsen. När jag kom hem från sjukhuset ville hon komma hem till mig och bara snacka om deras barn, till slut så svarade jag inte på hennes samtal eller sms utan raderade det istället. Det blev för mycket och idag så har jag svårt med henne för hon förstår inte hur jag mår utan allt handlar bara om henne. Ibland önskar jag varför hände detta mig och inte henne? Och visst ska man inte tänka så men kan int hjälpa det. När jag tog upp det hon gjorde med att berätta om sitt kommande så lägger hon bara skulden på mig att jag gjorde fel. Men snarare hon som gjorde det.

Jag hoppas det gick bra för dig att träffa din svägerska och att hon inte frågar om barnplanering. Efter X:et är det en daglig process för att må så bra man kan och sen nästa stund vara ledsen och behöver stöd. Midsommar dag ska vi ha kalas och hon har själv bjudit sig till festen, helst vill jag inte att hon dyker upp ser inte framemot det.

Utomkveds - Vad händer sedan?

INNEHÅLL