Utomkveds - Vad händer sedan?

Hej igen!
Jag var aktiv här för ett tag sedan men kommer nu gärna tillbaka..
Historia: akut X-opoeration juli -08. Vääldigt akut. Ca 2,5 liter blod hade jag i buken. Höll på att dö faktiskt, så som tidigare inlägg är jag tacksam för att leva idag MEN då ambulanspersonalen inte ville ta med mig är jag fortfarande "sur" och besviken, då det första bemötandet var skit! Dessutom var läkaren som opererade mig inte heller trevlig, en hård och kall kvinna som svarade kort och avslutade uppföljningssamtalet med -nä, nu har jag andra patienter att träffa...
Lång återhämtningstid (1,5 månader) men sedan har jag mått bra, någorlunda. Tankarna finns där såklart. Varför fastnar inget? Är det ngt fel på mig?
De opererade bort ena äggledaren, men känslan av att känna mig "halv" har jag aldrig känt, men det är ju olika..
Varit väldigt nervös flera gånger då mensen varit sen, trott att det fastnat igen. Inte kunnat fungera innan mensen kommit. Sjukt stressad.
Fått Pergo utskrivet förra månaden men tog dem inte nu, känns inte helt rätt. Vi väntar på provsvar från min killes spermaprover med. Är rädd att jag blir överstimulerad då jag har ägglossning. Och ingen uppföljning med VUL fick jag boka in, så jag avvaktar.
Har också fått höra av min gyn att " jag hade fårtsått om var stressad om du varit 39 men nu är du bara 33 så du har många år på dig". Men ursäkta, det är väl ändå min sak att avgöra!! Kanske inte vill få barn när jag är 40 (om det går) kanske har längtat i många år redan.. dumma läkare!
Ursäkta för trist inlägg, skönt att skriva av sig här där ni alla har genomgått liknande situationer.
Kram på er alla!!

Måste bara tillägga att en hel del av systrarna på sjukhuset var otroligt gulliga och vid återbesök på annat sjukhus ( I Stockholm) fick jag ett helt annat bemötande! Då ringde också läkaren hem till mig! Blev såå förvånad då jag hade surtanten i färskt minne..
Skulle få ett svar på orsaken vad det var och när brevet kom stod det att det var ett X! eh? Ringde upp surtanten då jag (och sambon) förstått att vi skulle få en "förklaring", typ du hade en trång äggleddare eller nåt. Men då var hon bara otrevlig igen och sa att: men jag saaa ju att det var ett x och jag har inte sagt något annat!! dessutom blev hon väldigt frågvis när jag sa att jag varit på annat sjukhus då jag fick akut ont i magen en v. efter op. Blev väldigt nyfiken på vad de sagt där och så... Sen sa hon också: men att du har blod kvar i buken som retar och gör ont är inget konstigt, det hör till, det berättade jag för dig under samtalet! (då jag mådde piss)
Ursäkta igen. Allt kommer tillbaka. Som jag trodde jag hade kommit över.. Men icke! :)

Frikadellen: jag tycker inte du ska vara så hård mot dig själv. Det är ju många som äter p-piller i ett fast förhållande istället för använda kondom. Du kan inte släppa att du inte vet av vem och när du blev smittad, jag förstår frustrationen och tankarna men jag tror du måste släppa det. Grattis att du är så redig! Var glad att du har alla förutsättningar i övrigt.
Jag är en dumbom, för jag röker! Kan du tänka dig vad korkat!? :) Är ett väldigt destruktivt beteende just nu. Vet att det påverkar fertiliteten men ändå fortsätter jag. Annars är jag rätt smart.. ;) (och "präktig")
Angående din ångest, vilket jag känner igen, då man kan få ett x igen utan att veta så tycker jag du ska testa (som du skrev) med gravtest regelbundet. Gör det för din egen sinnesfrids skull! Jag gör det själv relativt ofta då jag hade mens månaden jag var befruktad i äggledaren. Min gyn sa förövrigt att det inte kan ha varit en "vanlig" menstruation men det var det!

Stella: Varit borta här ett tag.. Så du har plussat!? Sjukt kul!! Håller tummarna för att det ska få stanna denna gången.

Själv tog jag min första Pergo-tablett ikväll. Nu får vi se om det hjälper. Provsvaren från min mans spermaprov kom i måndags, simmarna var ok!

Hej!
Ångesten finns där hos mig också men rätt så undertryckt. De månader min mens varit försenad har jag nästan fått panik. Trott att äggledaren ska spricka och jag ska förblöda typ.
Men i övrigt mår jag nog rätt bra, tror jag. Det finns där hela tiden i bakhuvudet, en stress över att dagarna och månaderna går. Över att folk i "smyg" tittar på min mage. Undrar.
Och jag med. Är det något fel på mig. Eller har vi bara extrem otur med att pricka rätt? Men när jag blev "gravid" sist gick det fort. Så tänker att nog är det fel på andra äggledaren. Tyvärr har jag hamnat hos en gyn som inte tar min oro på allvar. Ska byta. har jag sagt länge nu. Ska ge Pergo en chans och funkar inte det så byter jag.
Inte så bra på att förklara vad Pergo gör, ärligt talat. Det finns säkert de som är bättre på det här?! Men tror de stimulerar ägglossningen att gör äggen större och bättre? Har egen ägglossning men det verkar ju inte fungera. Min cykel har blivit rätt oregelbunden.
Har en ond aning om att min andra äggledare är knas. Men man ska ju inte måla fan på väggen....
Apropå min rökning, är inten storrökare, men är ändå dumt. Ja, om nej NÄR jag blir gravid slutar jag direkt! (om inte tidigare)

Hej!
lken tur att du var så försigkommen! Tur att det gick bra trots att det tog flera veckor innan du fick opereras.
Bor i Stockholm. Min gynekolog är väldigt kunnig iaf, men han vill liksom inte oroa mig och därför känner jag att han inte tar mig på allvar. Känner igen dina erfarenheter kring Xet. Jag hade ingen aning om vad som höll på att hända förän det var "försent". (äggledaren sprack) men tom ambulanspersonalen ville inte ta med mig in. Jag ställde typ min egen diagnos i ambulansen in. Frågade om det inte kunde vara ett utomkveds (då visste jag inte ens själv vad det var). Jo, kanske sa hon, jag vet inte så mkt om det!!

Så mitt förtroende är inte heller så stort för vården. Står i IVF kö sedan någon månad tillbaka. Börjat äta Pergo. Så du tror/tycker man kan göra IVF snart ändå, fast min andra (och din) äggledare kanske fungerar? Men kötiden är ju så lång...

Just, kommer ihåg att jag läst om att ni varit i olika städer ett tag så det var helt uteslutet att du var i fjärde veckan. Skumt att han inte ville lyssna och förstå, hur kan man bestämma sig utan att ta in riktig information?!

Varmt välkommen Honungsgatan!
Bra skrivit Frikadellen, kunde inte sagt det bättre själv.

Det är väl inte konstigt egentligen att dina känslor rinner över och kommer upp till ytan när du trängt bort dem så mycket. Att få ett X är många gånger en traumatisk upplevelse som kan ta lång tid att bearbeta.
Kanske kan detta forum vara ett stöd och en hjälp på vägen?! (hoppas)

Jag läste här på FL ett bra tag innan jag registrerade mig och började skriva. Tror man går igenom olika stadier med olika  behov av hjälp och stöd.
Ibland är jag inte här på et tag men så vissa perioder är jag inne varje dag och läser, skriver.
Har du pratat med någon professionell eller har du någon anhörig/vän som du kan prata med?
Jag pratade med två olika kuratorer vid två tillfällen efter min op. Hjälpte kanske lite.
Det konstiga är att jag idag har lättare att berätta om mina "problem" att bli gravid för såna jag inte känner så väl än min egen familj. De vet inte ens att jag äter Pergotime nu. Men så kan det va. Man får göra som man vill, hur man vill.

Och jag är också rädd ibland. När mensen är sen blir jag apnojjig. Men risken att det händer igen borde inte vara så stor.. Och vi har ju tentaklerna ute så vi märker nog om nåt är lurt, tänker jag.

Och visst jag är också orolig! Varför blir jag aldrig gravid? Alla andra har det ju så lätt.. (vänner) Men som sagt hjälpen finns därute, det gäller bara att se till att få rätt hjälp.

Kram

Fått rätt ont i magen eller äggstockarna idag. Är på dag 20 i cykeln. Äter Pergo. Mina ägglossningstest jag beställde förra veckan verkar ha försvunnit på posten, och nu är det försent. Kändes som ägglossning i innan förra helgen men nu är jag svullen och har ont.
Kan jag va överstimulerad? Blir lite orolig. Nytt X på g? Testade med gravtest som var negativt såklart..

Hej! Nä, tarmarna är det inte! De är jag säker på. Känns hela tiden, väldigt långt ner.
Ja, ja. har fått testen nu så ska kolla.