Utomkveds - Vad händer sedan?

Hej!

Jag brukar läsa det som skrivs om X här på fl, men skriver inte så ofta. Tänkte det var dax nu! :)

Jag opererade bort ena äggledaren i maj och går nu bara och hoppas på att bli gravid igen! Det är skönt att läsa att det finns fler! Jag hoppas att det går bra för er alla!!

Efter operationen hade jag väldiga humörsvängningar och det har inte riktigt gått över än. Jag har pms i ungefär en vecka innan mensen och då är jag ett monster. Under mensen och den veckan jag har ägglossning är jag också upp och ner. Så typ en lugn vecka per månad blir det. Någon annan som har det likadant? Det börjar bli riktigt tröttsamt, inte minst för de som bor med mig...

Grattis till det lilla pickande hjärtat Siggedigg!!! Jag antar att det måste få sjunka in att det sitter rätt.

Jag är gravid igen, precis som jag har gått och längtat efter och hoppats på. Men jag känner mig inte alls glad. Bara orolig! Jag har svårt att sova och kan inte koncentrera mig. Jag kan inte sluta tänka på att det kanske är ännu ett X. Min sambo tycker att jag tar ut det i förskott, men jag vågar inte tänka att det skulle kunna bli ett barn för jag kommer bli så väldigt ledsen och besviken om det inte blir det. Jag vill vara lite förberedd på att kanske behöva gå igenom en operation igen, men jag antar att det gör att jag tar ut det jobbiga i förskott...

Jag har fått en tid för vul den 7 december när jag är i vecka 7. Det känns som att det är evigheter tills dess! Skulle man inte kunna ta blodprov och se om hcg stiger som enligt en normal graviditet? För att slippa gå här och bara vänta och se.

Ewaulrica: Jag har också opererat bort den vänstra äggledaren, men det var ungefär ett halvår sen nu. Jag förstår precis vad du menar med att känna sig halv på nåt vis! Det är ju trots allt något som tagits bort inuti en. Jag har hört att ett missfall är det "normalt" att sörja i upp till ett halvår. Men med ett X är det ju något mer man sörjer än barnet som aldrig blev. Själva operationen tänkte jag mycket på efteråt, det tog tid att bearbeta hela grejen. Och det måste ju få ta tid.

Min mage var också hård och uppsvälld! Jag hade stora blåmärken på magen också. Det tog en vecka innan den började kännas någorlunda normal.

Jag fick också höra efter operationen att jag är ju så ung och har god tid på mig att få barn! (Jag är 27 år) Som att det inte gjorde så mycket då... Det känns ju lite som ett slag i ansiktet! Jag har ett barn som är 5 år sen tidigare och sen han var 1-2 år har jag velat ha fler barn. Jag vill inte att det ska vara alldeles för stor åldersskillnad mellan barnen. Jag har alltid tänkt att jag skulle få mina barn innan 30 och jag tycker det funkar så bra att plugga och ha småbarn. Visst, man kan inte planera barn, de kommer när kommer. Om de kommer. Men bara för att man är ung betyder ju inte att man inte planerar och längtar efter barn. Och som du skrev Frikadellen, så blir man ju inte mindre ledsen bara för att man är ung!

Siggedigg: Tack för tipset! Jag förstår verkligen att du gick till en privat klinik, vecka 10 är ju alldeles för sent!!! Man vill ju få veta så fort som möjligt och v. 6 ska man ju kunna se.

Jag blev också väldigt fundersam över det här med patologen! Ingen har kollat upp om jag verkligen var gravid! Dagen efter operationen åkte jag hem och har inte haft någon kontakt med vare sig läkaren som opererade mig eller någon annan. De sa åt mig att göra ett gravtest efter en vecka bara och om det var negativt skulle jag inte behöva höra av mig till de något mer!