Vad göra och hur förklarar jag för dottern?

Tycker synd om dig och hela situationen, var ärlig mot dottern så mycket det går vid hennes ålder...

Nu har hon bytt till hemligt telefonnummer så jag inte kan kontakta henne alls.

Däremot lät hon oss komma förbi och träffa barnet i ungefär en timme under söndagskvällen.

Fortsättning följer...

Men så fint. Nu har hon startat en tråd om hur det är synd om henne för att jag är elak och påstår att jag ska ha misshandlat henne och hennes tidigare barn psykiskt och fysiskt. Suck.

Jag förstår inte denna smutskastning.

Hon har nu brutit alla löften om att höra av sig och om att vi skulle kommunicera över msn. Jag förmodar att jag är blockad på msn. Hon har bytt telefonnummer och har inte ringt.

Det som gör mig ännu mer ledsen är att hon inte ens skickat över de bilder som togs när jag och min dotter hälsade på igår. Trots att hon lovat det flera gånger.

Jag blir så trött. Det är så mycket onödig energi och jag förstår verkligen inte varför hon ska vara så anti helt plötsligt.

Det gick alldeles utmärkt att be mig komma och hälsa på och prata etc kvällen innan förlossningen. Tanken på att bara ge upp dyker upp ibland. Det känns så jävla hopplöst.

Jag har inte hört ett ljud från mamman sedan i söndags. Jag skickade ett par mail i måndags och ska precis skicka ett nytt där jag ber henne svara och försöka kommunicera med mig för barnets skull.

Tyvärr har hon ju inställningen att det bara är mamman som är viktig för barnet och att pappan inte spelar någon större roll. Detta trots att hennes egen pappa verkar ha haft en rätt framträdande roll under hennes egen uppväxt.

Efter mycket jagande har jag fått tag på handläggaren på familjerätten. Det är helt sjuk hur mycket annat hon har att göra med utbildningar och möten; men jag lyckades till slut få tag på henne igår. Jag beskrev situationen och fick inga klara besked alls. Hon lät måttligt road av att försöka få kontakt med mamman förrän möjligen under kommande vecka.

Det känns som det kommer att ta en evighet innan jag ens får till ett samarbetssamtal.

Är det ingen som har några vettiga råd att komma med? Relationen fungerade ju hyfsat fram till förlossningen.

Stå på dig! Barn har rätt till båda föräldrarna, mycket enkelt. Tyvärr är det så att du får ta och slåss via socialen...

precis fightas på ordentligt......alldeles för FÅ pappor som tar strid i dessa fall....men dock ska man veta att umgänge kan man u få ihop med modern i början (träffas & så) men oftast först då barnet är runt 1 år brukar en ev övernattning UTAN mamman godkännas pga ammningen som största "hinder" då, MEN det går att pupa ur oxå....förstår dig å din dotters besvikelse men som tidigare inlägg...va så rak du kan emot din dotter oavsett hur svårformulerat det må vara...men det löser du med lite fantasi å hjälp utav 5 åringens dockor STORT lycka till å uppdatera oss gärna

Hejsan jag vet hur det är min fd var med gravid där någon gång februari -mars hon stack 2 dagar efter ultraljudet och har inte hört av dig sen dess nu närmar det sig förlossning och varken vet in eller ut. Senaste jag hörde var att hon påstod att hon blivit våldtagen under samma tid roliga är att vi är gifta men hon förfalska min namntäckning på skilsmässo handlingarna! Gifta fram till 7 dec så barnet har jag ju rätt att träffa regelbundet tills den blir 18!
dock har jag inget sagt till min älskade dotter hur ska jag göra??

Verkar ha hamnat i en riktigt jobbig situation. Prata allvar med henne för jag tycker hon beter sig riktigt dumt och jag skulle inte acceptera det hela. Se till att få ett faderskapstest gjort och prata med henne! Skulle inte trivas i den situationen.

_____________________
älskar min flickvän som ska bli mamma till vårt barn (hopefaithlove)

Några frågor:

Mamma din dottern är hon du beskriver?

Om ja på ovanstående, träffar mamman din dotter?

Dottern är din egen? (även det är självklart)

Du är far till den lilla? Finns faderskapspapper skrivna?
Om inte blir det knepigt.

Vill du ha kontakt med henne?

För min del var det så att mitt ex höll på att velade.

Hon ringde, hon vill ha kontakt.
Hon ringde, hon vill ha kontakt och ville ses.
Hon ringde, hon vill ha kontakt och ville inte se nu, det var en jobbig tid
Hon ringde, hon vill ha kontakt och ville ses men hon visste inte när.
Hon ringde, hon vill ha kontakt och ville avsluta allt.
Hon ringde, hon vill ha kontakt och ville bla bla..

Kvinnan du skriver om driver med dig, leker med dig, spelar med dig som en marionett docka och är extremt osäker som människa.
Hon går eller har gått hos en psykolog/kurator av det jag kan läsa (om det du skriver är sant) eller bör träffa en.

Jag tycker att du INTE skall ta någon som helst kontakt så till vida att du vill för barnets skull (den nyfödda)
Om du vill ha kontakt så är det för barnets skull och kanske behövs det ett domstolsbeslut.

Familjerätten kan bara råda och fråga, de är ingen domstol som kan utfärda besökande rätt etc.

Det skall vara:

från: "Mamma din dottern är hon du beskriver?"
till: "din dotters mamma är hon du skriver om?

Låtr inte alls något vidare!
Min erfarenhet är att låt bli familjerätten vilket endast är en instans för kvinnor! De sociala myndigheterna kommer att hela tiden arbeta emot dig, lika bra att se sanningen i vitögat.
Ta kontakt med advokat.
Det är nog endast där igenom du kan få till ett umgänge.

Se till att aldrig träffa verken modern i frågan eller de sociala myndigheterna ensam... Tyvärr så är det!

Stå på dig din rätt finns där men jämlighet är bara något som kvinnor kan skrika efter om det är till förändring för dem!

Nu går det äntligen att svara i tråden igen.
Jag har två barn och de har varsin mamma ;)

Samtidigt har det hunnit hända en hel del både bra och dåliga saker. Familjerätten fungerar uselt. Handläggaren har så mycket att göra, men ändå jobbar de bara halvdagar på fredagar. Dessutom hade hon semester, var på kurs och gjorde allt annat än de primära arbetsuppgifterna.

Efter mycket möda och stort besvär kom vi igång med övervakat umgänge på ett familjecenter en timme vid två tillfällen i månaden. Men ungefär samtidigt lyckades vi lösa så pass att jag sporadiskt fått träffa min son även utanför detta.

Då vi båda inte har speciellt mycket till övers för "vår handläggare" (som vi tydligen inte får byta) på familjerätten har vi diskuterat själva och försöker få till regelbundet umgänge på egen hand.

Det är en lång väg kvar, men det ser ljust ut. Frågan om gemensam vårdnad får vänta lite, kanske kan det också lösa sig utan att blanda in tingsrätten - förhoppningsvis.