undrar
Hallå !!
undrar om det är mig det är fel på !
men jag anser att det i vissa lägen går alltför långt när det gäller skilsmässobarn.
Vad är det egentligen som är så farligt med detta.
jag lever med min fru som skilt sig från barnens pappa.
för hnne funkad det helt enkelt ite att leva ihop med honom pga en massa olika skäl.
då skiljer man vä sig för sjutton oavsett om det finns barn med i bilden.
barnen klarar av detta mer än vad vi verkar tro.
det är väl bättre att barnen har lyckliga föräldrar istället för olyckliga.
eller ska det vara så att alltid barnen i detta samhälle ska gå före allt.
alla är vi väl individer.
jag blir så trött på detta daltande med skilsmässobarn.
dubbel uppsättning av allt vad det än rör sig om och inte nog med det så m,åste man vara särskilt försiktig med dessa barn för det är ju så synd om dem.
vill man nu att barnen ska växa upp och ta hand om sina skilsmässobarn så ska man nog genast börja agera normalt mot dessa barn.risken blir ju annars att de inte har en aning om vad motgångar mm i livet kan innebära o ansvar mm.
om man nu inte klarar av detta som förälder så anser jag att man inte ska skilja sig utan enbart hålla ihop för barnens skull.
och det bara därför att det inte är så hållbart att ta in nån ny vuxen som hela tiden ska komma i andra hand.
detta låter kanske hårt men det är också sanningen i många fall.....och dessutom så gillar jag mina bonusbarn väldigt mycket men ser dåliga attityder hos vuxna.
detta är ett mycket kortfattat inlägg som annars skulle vara sidor långt....men det vore intressant om det finns nån annan som känner igen detta fenomen och har lust att kommentera
