två lingon och ett blåbär skrev 2009-11-28 12:00:05 följande:
Usch, läser om de biverkningar endel av era barn ha råkat ut för när de börjat medicenera vilken ruktansvärd situation för både barnen och er förä
ldrar.Vi måste själva ta tag i detta med medicinering då det verkar som om våran remiss till barnläkaren på bup försvunnit. Men när man läser om detta som ni beskrivit så undrar man ju om det kanske är bättre att "ha det som det är". Var med M i skolan igår och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om situationen, men jag har talat med läraren om att vara med en gång till innan jullovet.En fråga till er som har lite större barn i skolåldern: Vi har inte pratat i klassen om att M har ADHD, men nu hade hon själv berättat för några klasskamrater. Det verkar som att det blivit lite diskussioner barne imellan, någon trodde att det kunde smitta och en anna sa att M inte alls har ADHD för då skulle hon inte kunna vifta med händerna vid sidan om öronen. Jag och maken har pratat fram och tillbaka om hur man skulle kunna ta upp detta på ett bra sätt i klassen, det är ju ingen ide att låta läraren prata om det (med sin ickeexisterande kunskap i ADHD-problematiken). Hur hade ni gjort, hur ska man ta upp det så att barnen ar till sig informationen på ett possitivt sätt??Många kramar till er alla och önskar er en trvlig helg
Medicinering...
Vår son (12 år) som började för två månader sedan med concerta, hade inledningsvis en hel del biverkningar som läkaren också förberedde oss på, men det mesta har varit övergående. Han har fortfarande lite sämre aptit och det besvärar honom, för han är en riktig matälskare. När medicinen går ur vid sjutiden blir han jättehungrig och läkaren har sagt att vi bör låta honom äta då. Det positiva är att han kan koncentrera sig mycket bättre. Det ser de tydligt i skolan för nu hänger han med bättre och kan jobba långa stunder. Han är inte alls lika lättstörd och klara nu av grupparbete - det gjorde han inte förut. Dom positiva effekterna överväger här och vi kommer därför fortsätta. Sonens aggressivitet pyser ut hemma, meninte i skolan. Det kan vara bipolärt och det är något vi ska diskutera vid nästa läkarbesök. Man får väga för och nackdelar med medicin.
Berätta för klassen...
Det är bara två månader sedan sonen fick diagnosen ADHD - med as-störning. När han fick veta att han har ADHD sa han "det har jag väl alltid vetat". Sedan han var tre år har han haft x-resurs och eftersom skolan är liten, tror jag de flesta vet ändå. Tidvis har han varit mobbad, men personalen har varit duktiga på att ta tag i sådana tendenser och aktivt jobbat med detta. Ibland har han också berättat att kompisar stöttat honom, försvarat honom vid orättvisa påhopp. Jag har läst om föräldrar som berättat på föräldramöten omsitt barns handikapp. Tror att det kan vara värdefullt att informera, särskiljt om barnet är lite yngre än mitt. Tänker att på att det ju finns böcker som riktar sig till barn som förklarar vad ADHD är. Där kan man nog få ideer om hur man ska beskriva ADHD.
Önskar dig och alla andra en trevlig helg. (Här började den verkligen inte bra - det är rörigare nu än innan jag städade igår och jag längtar efter måndag).
