ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Frodo tar med plats. Han sitter på kortändan eftersom han tar och sliter i allt. Han håller fast sig i bordets långsidor så hans armar är över allt. Eller så slänger och viftar han med armarna och har jättestort rörelserevir liksom.

pcalma: skickar kramar. Blir alldeles matt när jag läser om  det... Vad jobbigt det måste vara för er och för L som är utan funktionshinder. Fattar inte ens hur du hinner andas med allt det du har att handskas med.

pcalma: håller tummarna för att du får sova i natt...  Låter helt förfärligt att gå och må dåligt så som du gör av sömnbrist

pcalma: usch, det är jättefarligt att inte få sova. Vet en som hade det liknande och gick toalt in i väggen och blev jättesjuk. Önskar verkligen att ni får nån hjälp innan det går så långt. Om M får sin autismdiagnos har ni väl rätt till LSS?? Eller det kanske ni har redan??

Håller tummarna för att ni ska få det. Där har de ju all möjlig avlastning och sånt. Kram och hoppas på en bättre natt för er del!!

Vi hade det på diskussion först men när vi diskuterade vidare på den idén så kom vi fram till att det inte skulle funka i vårt fall. På helgerna har vi det hemskt hemma och utan concerta skulle ingen av oss palla.
Men min förhoppning är ju att när han blir äldre, att vi ska kunna göra så för ju mer han klarar av livet utan medicin desto bättre är det ju.

Mamita: Vi kommer att berätta att sonen har ADHD. Nu står han under omutredning för sin autismdiagnos och när vi vet svaret på den kommer vi att berätta. Jag resonerar som så att det är bättre att han får veta det tidigare för det kommer ändå att komma fram sen. Jag vill att han ska lära sig att acceptera sig själv som han är och det innefattar även namnet på diagnosen. Blir jag rädd för att säga den och vill undanhålla den så kommer han att bli det med. Och att man berättar svårigheter men att man berättar det som han är bra på så att allt inte bara blir negativt. Han ska känna att det är inget fel att ha ADHD och då känner jag att ända sättet att uppnå det på är att vara öppen med det. Det kan också vara ett sätt för honom att lära sig förstå sig själv och sina svårigheter.
Men du gör vad du tycker är bäst för ditt barn såklart. Känner du att det inte finns anledning att berätta så är det ju så. Sen kan det ju vara så som du skrev att du inte har smält det själv än. Låt det sjunka in i lugn och ro och när du känner dig redo så ta det då.

mamita: har du nån samtalskontakt på BUP som du kan prata med?? Det är ju jätteviktigt att man får hjälp att acceptera vad som är. Det är tråkigt att ens barn har fått diagnos och det är helt normalt att känna sorg eller vilka känslor man nu har. Jag var enbart lättad att få diagnos eftersom problemen var enorma. Men dom känslorna att det kändes tråkigt/ledsamt/jobbigt hade jag innan, när de första gången kallade in specialpedagogen till avdelningen på dagis för att de inte kunde hantera honom och när de sen erbjöd resursplats. Då hade jag det tufft och när diagnos kom då hade jag redan accepterat detta och var lite lättad att det var klart för då kunde vi få hjälp. Att få klart för sig att ens barn är annorlunda är ju jättejobbigt oavsett om det kommer i samband med diagnos eller innan. Så vet hur det känns för dig i alla fall.

Men fortsätt intala dig om att det kommer att bli bra för det blir det. Det blir inte riktigt vad man tänkt sig men livet är rätt bra ändå. Barn med ADHD har alla förutsättningar för att klara sig bra i livet så länge rätt stöd och hjälp finns till hands.
Men ta ordentligt med tid på dig att acceptera faktum och ta det med sonen sen så han ser att du är lugn och trygg i detta.
Kram!!

ja vi har så... vi har helt frultansvärt, idag vaknade han strax efter fyra imorse och hade sovit klart. Han hade ilskeutbrott här hela morgonen. Vi har så varje år hela december.
Men vad jobbigt att skolan stängt av din son. Får de verkligen göra så??

Gött!! Grattis till Kim!! Vet hur svårt det kan vara. Mycket lättare när de kan knya själva! Ska träna Frodo med i det så småningom.