ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Välkommen tillbaka!!!!!Hoppas att du haft en bra jul!!

hej! Jag är ny här. Har skrivit i presentationstråden

hej! Jag är ny här. Har skrivit i presentationstråden

ja precis. Sedan är jag rätt säker på att om jag utreddes skulle jag själv få diagnosen ADD. Inget jag har några större problem med , jag har lärt mig hantera det på diverse sätt. Ibland känns det förstås som det skulle vara skönt att få klarhet, men utredningen sköts av folk jag tidigare jobbat med...känns inte så kul.Tänkte passa på att fråga om nån har erfarenhet av alternativa metoder? T ex rörelseterapi, tomatis metoden, yoga etc???

Låter inte bra.....En massa kramar till en början..Ni behöver avlastning, helt klart...Jag har inte hört om familjstödsprojeketet innan, vad handlar det om?Vad med stödfamilj till honom om det finns rätt typ familj? Så ni får andas?

Tycker dock det är sjukt att det skulle ta så lång tid, vi behövde hjälp direkt...Vi började tillochmed fundera på att flytta isär och ha honom varannan vecka för att få andas..(vara särbos). Tur det är så svårt att få tag i nytt boende, annars hade vi kanske gjort det...Idag vet jag ju att det var paniken som gjorde att vi ville det..

usch, så ledsamt att läsa om er situation. Önskar verkligen jag kunde göra nåt för att vara till hjälp. Ibland är det frustrerande att det är så lätt att prata på nätet, inga avstånd liksom men IRL är det annorlunda. Jobbiga perioder och bra perioder går ju om vart annat och det hade vart så guld värt om man hade vänner i närheten i samma sits som man kunde andas ut hos och hjälpa varandra med stöttning,avlastning mm. Men skickar massor med kramar, de är inte mycket till hjälp men hoppas att de åtminstonne blir lite lättare tankar.Det blir bättre med tiden. Även om ljuset i tunneln kan kännas långt borta så finns det (fanns för oss i alla fall). Tiden innan utredningen, där ni är nu när han är för liten för att utredas, känns förliten för kontaktfamilj mm är riktigt jäkla kämpig men det blir bättre och bättre. När vi fick utredning och diagnos kunde jag äntligen se ljuset i tunneln. Jag håller alla tummar för att ni ska kunna härda ut tills dess.... eller att han lugnar sig och det vilda växer bort (nåt av det bara det blir bättre)Kolla alla möjligheter med avlastning i er närhet. Era föräldrar, syskon, vänner... om bara nån kan hjälpa någon eller några nätter i månaden så ni kan andas och sova.

Norgessan och Tristania - håller med Ludenben. Det blir bättre. Vi har också funderat på detta med att skaffa var sitt boende för att få det hela att gå ihop. Många, många kvällar har jag somnat med armarna runt min dotter och mina händer som levande hörselskydd för att stänga ute vrål, svordomar och ljudet av krossat glas. Nemo gör inte så, men jag begriper att det kan vara påfrestande på motsvarande sätt. Kan inte komma på någon annan lösning än avlastning. Efter regn kommer sol heter det ju, dvs det blir bättre, men det är så lagom kul att höra om man är nernött till fotknölarna. Önskar också att jag kunde hjälpa till med en mikropaus! Kramar...

Tristania: Jag har mina extra lite varje dag på dagis, mina små. jag slutar kl 12.15 o de är på dagis toll kl 15 må-to o då har de ätit mellis. Jag slipper drn konflikten hemma o jag hinner andas o ladda inför att vildarna ska komma hem. hinner slänga in en maskin tvätt o dammsuga av, göra läxorna med de två äldre syskonen o de får oxå lite lugnt när de kommer hem.Fredagar hämtas de kl 14 o då har vi fredagsfika hemma.Min lille son på 3,5 år är som din Nemo. Vi har en sele som vi sätter fast honom med vid matbordet för att överhuvudtagat få lite matro. Annars är han överallt o sitter inte inte still en hundradels sekund. Tar man sin kniv för att dela något så vips är han väck för att man inte hade 100 fokus på honom. O då sticker matilda o så är cirkusen igång. Vi spänner iaf fast honom. Han får två chanser o sen åker han dit! faktum är att BUP stöder oss i det. Vi kände oss dumma att vi gör så. Men som BUP sa när de såg första gången så slappnar han av o blir lugnare när han sitter fast. Son om han behöver hjälp med att hålla ihop sig! Vi behöver bara nu förekomma hans kastande o spottande vid bordet men det kommer oftast när han börjar bli mätt. Kanske vore något för Nemo?Ger du Omega?Hur söver du? Hur ser nattrutinerna ut?Se över dem o se vad du kan ändra på!!Vi gjorde så att A absolut skulle somna själv pga att det aaaaldrig gått med M. Jo tjena vad bra det gick! Efter att varje kväll fått jaga honom efter att han springer upp ur sängen 153 ggr o man var ovän varje kväll/natt när han äntligen somnade fram tills 3 års ålder!! Då borde jag ju fattat att det inte funkar för honom:-/ Nu iaf så är det så här:Kvällsmat kl 17Bada- pyjamas blöja. medicin (melatonin o theralen (hade samma rutiner innan)Bolibompa o nappar o frukt eller macka vid TV:n (enda måltid vid tv:n. Jag sitter med A o maken sitter med M. ett måste för att få de att gå ner i varv! När timstocken piper samtidigt som Bompa är slut så borstas tänderna o efter det väljs en bok. jag läser för A i hans säng, släcker efter det (liten svag som brinner i hörnet) o ligger kvar o låtsas sova tills hans somnar. När han försöker ta sig ur så lägger jag ner honom o sä'ger Godnatt vi ses imorgon.(schema med för alla rutiner)Nu somnar han på ca 10-15 min mot timmar innan o vi är vänner varje kväll o har en mysig stund (eh inte alltid med jämfört;))vi tar varannan kväll o alternerar ellan de små barnen.Sen kliver jag upp o har kväll med de stora barnen o när jag lägger mig så ligger jag bredvid Anton i hans säng, om det är min natt. Annars vaknar han kl 02-03 o sover inte mer förrän kvällen dagen därpå o det är jobbigt. Ligger en bredvid honon sover han till 04-05 om jag har tur!Nu blev det långt häör, men hoppas att det finns något som skulle kunna passa på Nemos behov!Kramar

åh....kram på dig!!! Önskar jag kunde hjälpa på något sätt! Hade vi bott närmare hade jag gärna haft honom hos mig vissa dagar. Ofta är de ju lugnare hos andra, så är det iaf med mina barn.Det är jobbigt när tålamodet tryter (mitt har typ tagit slut också...) när det är jullov dessutom. Man förväntas vara så jävla duktig och göra en massa saker...Jag och mannen jobbar heltid och har jobbat omlott under lovet. Inte mycket ork att göra saker då när man väl är ledig. Det har blivit lek i trädgård och sånt, men så får man ju världens prestationsångest när man hör om andra som drar till skidbacken och grillar korv etc...

tristania: Känner igen mig! Fy I var sådär från 1,5 års ålder tom han var 4 år. Hela dagarna var bara totalt kaos och när det äntligen blev kväll var det omöjligt att söva honom han kämpade i timmar tills han somnade helt svettig 12 eller halv ett på natten. Jag hade ändå bara ett barn då men jag var så trött på allting orkade inte göra nånting annat än att försöka överleva. Som tur var fick jag också extra barnomsorgstid, vilket jag bara utnyttjade när jag var så trött så jag kände att jag höll på å dö, och då med fruktansvärt dåligt samvete för dagis funkade inte nåt vidare för honom heller han bara antingen slogs eller satt och grät när han var där och inga barn ville leka med honom för han fattade inte hur man leker. Det var den tiden jag verkligen hade vart i störst behov av hjälp och då fick man inget, förskolan bara klagade på alla problem med honom men hade inga idéer vad det kunde bero på eller vad man skulle göra och bvc tyckte bara han var så liten å att man skulle vänta å se om inte han mognade å växte till sig. Började verkligen tvivla på mig själv som förälder och på mitt förstånd och tänkte att aldrig skulle jag skaffa några fler barn för detta är jag uppenbarligen inte ämnad för!Det var så skönt att få komma till barnpsykologen när han var 4 år och bara få bekräftat att det inte var jag som var galen, även om vi inte fick så mycket hjälp utöver det mer än en remiss till logopeden. Men efter 5 års ålder så började till sist vissa rutiner fastna, han sover på nätterna nu! Det har blivit lugnare, inte så att man kan jämföra sig med andra föräldrar till barn i samma ålder men har hyfsad kontroll på situationen nu och det är skönt. Vet inte vart jag vill komma mer än att jag känner igen mig i det du skriver och jag längtar inte tillbaka till den tiden. Jag brukar faktiskt dra mig för att ens tänka på den.

kikar in och skickar kramar till alla som behöver det (en extra till tristiania)... efter en kaosdag verkar det ha lugnat sig här. Sista dagen på jullovet imorgon och sen börjar skola och fritids äntligen.

Ser att det är fler än mitt barn som är samlare och som sparar på allt, även skräp Är det ett typiskt ADHD-drag? Läste en artikel om en 62 årig kvinna som hade en 3-rumslägenhet men som endast kunde vara i köket pga all bröte som var i lägenheten. Hon genomgick en vuxenundersökning och fick ADHD-diagnos.Tristania skickar kramar till dig och hoppas att de svarar på familjestödsprojektet i morgon så ni kan få hjäp fort nu.

I akuta lägen är det svårt att få hjälp, konstigt... Kramar till dig!

Vad tycker ni som gått Komet? Är den bra? Värd att satsa på? Tänker på oss med lite mer krävande barn.

Tristiania: du samlar i alla fall på nåt kul Värre med de som samlar på skräp.

kram till dig med Jo haha det finns gott om folk som är emot de där skallarna och tycker det är rena skräpet.Nu har ju inte min pappa ADHD men han är en samlare. Han samlar på gamla fotbollstidningar och tidningsutklipp. Han har mängder av det som hans fru vill bli av med fattar inte ens vad han ska med det till. Han samlar annat med. Skräp i bilen efter choklad. Strumpor var det det under min uppväxt. Han orkade inte para ihop strumpot efter tvätt utan allt hamnade längst bak på strumphyllan. När han inte hittade par köpte han nya. Gissa om det svämmade över tillslut. Bröd var det när han bodde ensam. Han köpte hönökaka, tog en skiva och la sen in i frysen för att det inte skulle bli torrt. Sen köpte han nytt bröd och gjorde samma sak. När han tillslut tömde frysen slängde han 2 ICA-pappkassar med gammalt bröd haha