Inlägg från: sommarblommor |Visa alla inlägg
  • sommarblommor

    ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

    Hej på er allihopa!
    Har följt eran tråd här ett tag. Jag känner igen så mycket i det ni skriver och det känns så skönt att läsa att man inte är ensammen med dom här problemen.

    Jag har en son på 8 år som fick sin Adhd diagnos redan vid 5 års ålder. Adhd med koncentrationssvårigheter .
    Vi har försökt in i det sista att vara utan medicinering men nu går det snart inte längre.
    Min sons pappa och jag är separerade sen han var 2,5 år ocgh tror definitivt att det var det som utlöste hela den här karusellen. Idag har jag en ny man och en 3 månaders bebis. Det känns fantastiskt men min son är inte lika lycklig. Han har otroligt svårt att hantera det här och jag törs inte lämna honom en sekund ensammen med bebben. Känns otroligt jobbig att inte veta vad han skulle kunna få för sig att göra. Dom senaste veckorna har han även börjat få fruktansvärda raseriutbrott som man inte rår på överhuvudtaget . Sen vänder det på 10 sekunder och då är allt så fantastiskt. Nu har även skolan börjat flagga för att vi nog måste göra nåt för att han ska kunna fungera i skolan och med kamrater.
    Hela han känns så himla olycklig. Mardrömmar är nåt han också har. Det har han varje kväll ca 1 timme efter han somnat. Vaknar då helt hysterisk. Man undrar vad som rör sig i deras små hjärnor.
    Som mamma har jag sådana skuldkänslor för att det blivit så här och gråter mig till sömns nästan varje kväll.
    Inser att vi måste börja med en medicinerin men är livrädd för biverkningar och vad som kommer att hända i framtiden.

    Oj, vad långt det blev. Hoppas ni orkar läsa.
    Kram på er alla som kämpar där ute!

  • sommarblommor

    Trollet Ludenben skrev 2009-11-13 20:08:07 följande:


    hej och välkommen hit Min son, Frodo är 7 år. Han fick sin ADHDdiagnos några veckor innan han skulle fylla 5. Han har även en autismdiagnos som ska granskas på nytt med start denna månaden.Min sons pappa och jag separerade när han var 1,5 år. Fram till 2,5 bodde han ensam med mig och då vid 2,5 träffade jag min nuvarande sambo. Jag och min sambo fick en bebis i februari detta året. Så vi är i liknande livsituation som dig. Bebisen föddes prematurt i v 31 för att det blev graviditetskomplikationer. Det var jättesvårt för Frodo att hantera detta. Först att jag var dålig, bebis på sjukhus över en månad och att han faktiskt blivit storebror. Han belv riktigt förfärlig faktiskt. Han mådde så dåligt och allt var kaos. Vi fick höja hans medicin, concerta. Först från 18 mg, sen till 27 mg och sen till nuvarande dos 36 mg. Vi fick även atarax att komplettera med.Nu först de sista 2 månaderna känner vi att han har kommit in i detta med att vara storebror. Det har tagit sin tid att hantera detta och nu känner vi att vi är på rätt väg.Han har inte vart elak mot lillebror, han älskar lillebror och vill kramas mycket med honom. Men svartsjuka och alla andra känslor har han haft men det har han tagit ut på oss vuxna. Han har slagits, spottats, sparkats mm och haft raseriutbrott utan dess like.De råden jag har fått av Frodos läkare är att ge Frodo mycket egen tid. Att man ägnar sig åt honom utan att lillebror är med. Och mycket konkret beröm och uppmärksamhet har vi försökt ge honom. När vi får hem släkt/vänner vill vi att de ska hälsa på Frodo först och inte bara rusa fram till lillebror och gulla. Samma med presenter till den lille. Alla har köpt till Frodo med för att han inte ska känna att lillebror får allt.Så det blir bättre, men det tar tid. Och de måste få den tiden. Det är ju en kris för alla barn att få småsyskon och för ett barn med funktionshinder blir den resan sju gånger värre. Jag var helt förtvivlad när jag såg hur han blev i början så jag förstår hur det känns.
    Intressant att läsa om eran familj då vi är nästan i samma situation. Hur länge har din son fått medicinering. Hur lång tid tog det innan ni märkte nån förändring och vad blev förändringen. Har varit i kontakt med Bup idag att vi behöver påbörja det här så fort som möjligt. Men det tar ju tid så hon hoppades att vi skulle få träffa en läkare före jul. Pratade även med fritids personal idag om hur dagen varit. Och idag hade min son haft en fantastisk dag. Det känns så skönt när man får höra det.
    Det du skriver om att ge honom ensam tid är något vi ständigt försöker jobba med.
  • sommarblommor

    Är det någon som har informerat föräldrar på förskola eller skola angående erat barns diagnos. Funderar på i fall man ska göra det.
    Ibland blir det ju så fel med kamrater att man så gärna skulle vilja förklara sig varför det blir så tokigt ibland.
    Mitt barn är inte ouppfostrat och vi är inga dåliga föräldrar!!!

  • sommarblommor

    Mycket intressant att läsa i den här tråden. Är inne lite då och då.

    Jag har ju en son på 8år med Adhd med koncentrationsstörning.
    Om 2 veckor ska vi till Bup och diskutera medicinering igen och nu är det ett måste. Problemen eskalerar för varje dag känns det som. Känner mig jätte orolig för den här medicineringen. Verkar som att alla får biverkningar. Min son är 8 år och väger 21 kilo så man är rädd för viktnedgången.

    Han har minst 2 utbrott varje em efter skolan. Man undrar vad det är som utlöser dom här utbrotten. Är det skolan eller är det jag eller är det bara hans hjärna. Har nu mera slutat att försöka stoppa utbrotten utan han får "röja, gapa och skrika" tills han är färdig för det är ändå ganska korta utbrott varje gång.

    Men vad det här suger energi ur en särskilt när man har en 3 månaders bebis man måste skydda hela tiden. Sån tur är har vi mycket stöd från skolan och det känns jätte skönt.
    Fick erbjudande igår att påbörja en Kometutbildning men då det är så tokiga tider funkar det inte för oss. Verkligen synd för den skulle vi behöva.

    Kram på er!

  • sommarblommor

    Det här med sömn verkar vara ett återkommande problem.
    Min son är dödstrött när kl är 20.00 och somnar då på max 5 minuter men sen kl02:00 vaknar han och kommer in till oss. Sen vägrar han gå tillbaka till sin säng. Så det är bara att låta honom ligga kvar för man är ju livrädd för ett utbrott mitt i natten. Men ingen i familjen sover ju bra.

  • sommarblommor

    Idag har min son ute dag och ska åka skridskor. Det är den dagen han bävar mest för på hela året. Han är ju 8 år nu och har hittills aldrig tagit på sig ett par skridskor. Nu börjar dom ju bli stora och klasskompisarna börjar fråga "varför åker inte du". Min son har mycket svårt med både skridskor, simning, cykling.

    På fredag bär det av till Bup för en vidare diskussion angående medicinering. Vredesutbrotten bara ökar och koncentrationen i skolan minskar för varje vecka.
    Och med stor fasa närmar sig jullovet då inget är sig likt och brukar sluta i en katastrof.

    Håller med tidigare talare. Man tycker så synd om sitt barn. Som även han blir så trött av att ha det så här.

  • sommarblommor

    Leonid: Vad jag har hört eskalerar problemen med åldern. Hos oss har det ökat ganska kraftigt på bara 2 månader.
    Jag tror inte heller att skolan har rätt att stänga av någon elev från skolan. Gå vidare högre upp rektor eller skolverket.
    Alla har väl skolplikt, det finns ju en läroplan att följa och tillgodose alla barns behov.
    December är en hemsk månad!

  • sommarblommor

    Håller med dig. Jullov är ingen lek !
    Fy, alltså förstår inte hur man ska överleva alla utbrott. Min man jobbar också alla dagar utom dom röda.
    Har en 4 månaders bebis att försvara HELA tiden.

Svar på tråden ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig