ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Nu har ju jag följt tråden ett tag och så slår det mig.

(Jag var kanske likadan i början).
Många frågor rör diagnoser. Men om man får en diagnos, så är det ju inte så att man kan sätta sig med armarna i kors och säga han får må dåligt för han har ADHD!

Och lägga allt på dagis och skola. Självklart ska dom ge resurser om det behövs, men det ska dom få ändå, utan diagnos.

Man i mitt sätt att se på det, bör ju börja direkt när man ser att barnen har det svårt. När jag märkte att min son vid 3år inte var som dom andra inte bara sen. vad gjorde vi då? jo vi planerade hur vi skulle hjälpa igång honom. Vi underlättade för honom så att vi skulle slippa alla utbrott och oroligheter.

Talet: Vi började med bilder och stöd tecken. Helt på egen hand, inte satt jag och väntade på att någon skulle säga det åt mig.

Toalett träning. Han hade blöja tills ha nvar 5. Dagis och hemmet arbetade lika. Han var blöj lös men stäldes in på toa med blöja så att han skulle förknippa deta rum med att göra i från sig.

Kläder: jag kläde honom när han sov, på morgonen har man inte tid med utbrott som ni vet.

Mat: Han kunde inte koncentrera sig om vi satt alla tillsammans. Och när han tittade på tallriken ville han inte ha. Vi placerade honom framför tv´n och satte tallriken under näsan på honom. Han åt allt han blev serverad.

Och så fortsatte vi, när vi sedan fick diagnosen var han nästan symtom fri hemma.

När han sedan var lugn och mådde bra introduserade vi det vi tycket var det rätta tex. att äta vid bordet. Vi började med sådant han tycket om fika.

Vi köpte inga kläder som han inte tyckte om, alltså inget randigt.

Vi hade problem med vinter sommar ombytten självklart. Vi hade vår aduster.

Idag är han stor 15år. Han är trygg sättan arg, men blir ledsen när han inte förstår och gråter. Han kan handskas bra med klasskompisarna och istället för att utåt aggera får han prata ur sig alla dagar efter skolan.

Vi kan säga så här, jag har tränat honom i alla år, precis som jag tränat hundarna.
MEN vi har lyckats bra. Han mår bra för att ha en beteendestörning. Han får idag concerta för koncentrationen. Han har börjat umgås med kompisar!!!

Ja så det jag ville ha sagt var sitt inte och vänta på utredningar dom tar tid. Hjälp era barn. Rutiner, undvikande av så många onödiga utbrott som det går.
Måste dom tex. duscha varje dag? gör det varannan i stället.

Kram till er som har det jobbigt, jag vet hur det är, men vi gav inte upp. Och vi har kommit igenom den svåraste biten. Nu är vi i träning för att göra honom självständing så att han någon gång ska kunna flytta hemifrån.
Rutninen att gå upp på morgonen laga mat tvätta diska mm. Men vi har målet att han är klar med det om 5 år. Han är motiverad för han vet vad döden är och att vi kommer att dö och då måste han klara sig själv.

Och ett tips till ring direkt till dom instanser och rektor när ni har frågor i olika saker. Gå inte genom personal och lärare. Det tar bara onödig tid.
Kan barnet inte prata ring logoped. Blöjträning ring "urin"sköterskan på barnkliniken. Råd kan man alltid få på telefon.

Jag är problemlösare jag är nog en av dom bästa efter 15år, så jag är bra på något.
(ironi)

Angående smygmobbing som togs upp tidigare i tråden så har vi lärt vårat ADD barn att aldrig reagera nämnvärt. Tar någon din mössa vänd och gå till fröken.
Slår någon dig vänd och gå till fröken. Eleverna har i alla tider försökt men han är så tråkig att ge sig på, eftersom dom inte får någon reaktion.

Så för några veckor sedan hörde jag honom berätta för sin lillebror.
A (15 år) -Du vet, om någon är dum så ska du gå till fröken.
E (7år) -Men jag orkar inte hålla på och springa dit hela tiden.
A - Det är det ända sättet, så gjorde jag och ingen är dum mot mig längre. Dom har tröttnat förstår du. Du har inget val. Mamma kommer att säga samma sak.

Nu har vi lärt honom hur man i sitt rörelse mönster inte utgör sig för att bli ett offer. Hoppas ni förstår vad jag menar.
Ni som bor i stockholm har kurser att tillgå i ämnet. Barn från 6-18år.
Där ingår även sms och data om jag förstått det rätt.

Har vi en ny medicintråd eller kan jag ställa frågan här?

Vi har valt att inte vaccinera oss.

Men till frågan strattera är det någon som ger det till sina barn. Vi över går nu från concetra till strattera och har haft en jätte jobbig vecka. Concertan fungerade fint men han har fått magkatarr och massor av oro i kroppen av skolarbetet och annat han stressar upp sig för.
Min A är fult medveten om sin diagnos är era barn det, har dom insikt?

Elevvårdskonferans i tisdags som vi tyckte gick riktigt bra men i onsdags ville A dö ifall jag skulle tvinga honom till skolan. Så han var hemma på grund av att dom hade elevensval och det är svårt för honom, så klart med rutinändringar. Torsdag gick han, fredag avek han tidigare, orkade inte hela dagen.

Träffade en jourhems mamma som har just nu en kille på 16år, Asperger adhd och troligen psykiska besvär av alla omhändetagande i hans liv. Han har ingen insikt alls, han tror att han är bättre än alla andra, kan allt mm. Hur kan han ha sluppit igenom utan att någon satt sig ner och förklarat att han är underbar men annorlunda. Nu kommer det bli en jävla smäll, när hans socialhandläggare ska berätta att han måste in på specialboende för att ingen "orkar" med honom.
Jag blir så arg, stackars grabb.

Jag började berätta för min son så fort han kunde förmedla känslor, frustration och ilska. Att han var ett speciellt barn, vi ville ha ett speciellt barn för dom är så mysiga. Jag sa typ så till honom. Hans självkänsla har det inte varit så stora problem med. Det är självförtroendet som vacklar på honom.

Han vet idag som 15åring att det finns speciella boenden om han inte kommer att klara sig själv som vuxen. Så att han vet att ha nhar möjlighet att flytta hemifrån om han vill. Jag säger självklart att han få bo kvar så länge han vill. Men oron för att bli vuxen finns där, och den måste man ju hjälpa honom med.

Frustrationen är i alla fall stor när jag ser att andra barn missas och det är inte konstigt att det går snett för många med dessa diagnoser.

Ha en bra helg önska jag i alla fall er alla som behöver.

När det gäller tv så kollar han sällan på dockisåpor. Han har ju svårt att se varför det överhuvudtaget skulle vara intressant att se. Tävlingsprogram med, han har ingen tävlingsinstingt alls.

Men när det gäller annan film så är det just fantasy, space och som är det han vill se. För då behöver han inte undra om det är på sanning eller inte.

Polisserier finns det dom som är lite mer "mac gyver typ" så fungerar det.

När det gäller disny så har vi hållt honom borta från det sedan lejon kungen!
När han var liten tjatade han om filmerna som han inte förstod och då undvek vi dom som stressade honom och det är ju så att dessa serier alltid har en svar och en vit sida.
Tacka vetja svamp bob, lärorikt och här lär sig barnen att alla är lika värda.

Min pojke håller på just nu att byta från concerta till strattera han mår skitdåligt psykiskt just nu. Hittade honom sittandes och kollade rakt in i väggen, för någon timme sedan. Tom.

Nu har hans pappa "lekt" med honom och nu spelar han piano. Så han är gladare nu.

Men det är jätte jobbigt för honom.

Vi har bara hållt på två veckor men bytet av concerta till strattera. Jag har ingen aning om hur länge han sedan kommer att äta det. Men det blir nog ett bra tag för han har panikångest, socialfobi.

Så ska han kunna komma till skolan så behöver han något som är orosdämpande.

Men idag är han hemma han orkar inte gå. (Han är 15 år).

enligt läkaren är strattera också för adhdn + antidepp.
concertan är bara för adhdn.

Han går inte till skolan idag heller med han ska vara mer aktiv med sin pappa idag.
Han får inte bara sitta i sitt rum en hel dag till.

Jag vill bara ge styrkekramar till alla som behöver det.

Ni får gärna ge mig några med för jag behöver det. Känner jag. Ligger i gråtläge, hela dagen.
Först sonen med medicin byte.
Sedan mannen i som ångest (ångestsyndrom9.
+ bekant som ligger för döden i cancer, och eftersom min man inte kan ta sig dit så blir det änu mer ångest mm mm.