Är det fler där barnen har stora problem nu innan jul?
Min son har haft stora utbrott i skolan med början i november och de har bara eskalerat den senaste tiden med resultatet att han nu är avstängd till vårterminen börjar.
Han har en lärare avsatt till sig men hon kan inte hantera honom. Skolan klassar honom nu som en arbetsmiljörisk.
Är vi ensamma om att det är så här jobbigt innan jul?
Pcalma: Jag förstår att ni har det jobbigt som har tre stycken. Hade vi haft tre med E:s utbrott vet jag inte hur jag hade klarat det. Han slåss, sparkas och kastar saker i skolan. Hemma går det lite bättre men det är allt annat än bra.
I måndags fick min man hämta honom på skolan och då var han inte kontaktbar. De var tre lärare som fick hålla fast honom och det tycker jag är hemskt. Hur kan det gå så långt?
Har haft möte med skolan. Vi har äntligen lyckats få dem att förstå hur vi har det och att det inte fungerar att göra såhär. Vi har pratat med rektorn i flera omgångar och nu äntligen inser hon vad det handlar om.
Hoppas vi kan pusta ut ett tag nu.
Var på möte hos BUP för en stund sedan. El fick diagnosen Atypisk autism som tillägg till sin adhd diagnos. Det man undrar nu är vad det mer praktiskt innebär.
Någon?
Jag måste bara skriva av mig lite. Jag vet inte om det är att vi fick en lite psykiskt jobbig diagnos, om det är pms eller något annat som gör att jag just nu tycker att livet är väldigt orättvist.
Jag är så trött på alla normala familjer med normala barn som kan göra normala saker hela tiden, när vi hela tiden måste planera, förbereda och ha det kämpigt hela tiden. Obland känns det som att vi samlar diagnoser och vi ligger nog nånstans på någon topplista. Med två barn med väldigt skilda och stor funktionshinder, en med Atypisk autism (senaste i raden av diagnoser) och adhd och en med Charge syndrom, helt döv utan hörselnerv och balanssinne, hjärtfel, tillväxthämmad ja jag kan fortsätta ett bra tag. Jag känner mig rätt trött just nu. Varför har vi fått det såhär? Jag frågar mig om och om igen hur man kan ha sån otur. Vi har ingen ärftlighet i det här utan det är helt enkelt slumpen. Och vilken slump sen. Två barn som har så extremt skilda behov. Ett barn som är impulsivt och utåtagerande och inte kan ta det lugnt och eller vara försiktigt och ett barn utan balanssinne som trillar vid minsta lilla knuff - hur går det ihop? Svaret är: det gör det inte. Det är ett helvete emellanåt.
Jag var bara tvungen att skriva av mig lite.
Vi har idag ingen avlastning, men funderar på att söka. Det är tungt att orka i perioder som sagt. Min sida ställer upp väldigt mycket för oss, mina föräldrar och min syster hjälper oss mycket. Det är skönt att ha det i alla fall. Men ibland tycker jag det känns jobbigt att be om hjälp. Jag vet att det är tufft att ta båda barnen så jag vill helst inte be dem om det. E är lika svår att ha att göra med var han än är.
Men man måste väl tillhöra LSS för att få rätt till avlastning? Vi har ansökt om det nyligen men inte fått ansökan beviljad än. Vår yngnste son hade tydligen inte tillräckligt mycket svårigheter ansåg de tidigare för att omfattas av LSS. Då hade vi ingen diagnos på honom, vilket vi har nu och jag hoppas att det hjälper.
Min mans sida hjälper knappt till alls, vilket irriterar mig mycket för jag påpekar ofta hur kämpigt vi har det. Men de har så mycket med sitt eget och hans föräldrar flyttade till Thailand förra året (under vinterhalvåret är de där).
Hur många av dina omfattas av LSS?
två lingon och ett blåbär skrev 2009-12-20 08:52:39 följande: