ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig
Här hoppar jag nog in....
Har en son på 8 år som har fått diagnos ADHD precis.
Ända sen han föddes har han haft stora problem att somna på kvällarna...men det var först när skolan började som jag började ana oråd..nåt stämde inte riktigt. Ventlierade med fröken som besvarade mina funderingar att hon tänkt samma tanke och en utredning påbörjades på mitt och pappans initiativ ganska snart därefter. Psykologen kom fram till att han bör ha någon bredvid sig hela tiden då han vägrar jobba på lektionerna (även barnmedicin har utrett honom), och får otroliga utbrott om något går emot honom. Senaste mötet i skolan fick vi veta att han svär, skriker, är uppkäftig, kastar stolar och välter bord osv osv, men detta är bara i skolan. Han kan få utbrott hemma med men låååååångt ifrån dessa....han kanske skriker lite eller börjar gråta för att jag/pappan sagt nej om något eller bett honom göra något han inte vill men vi ryter ifrån och då går det snabbt över. Skulle VI råka svära hemma så säger HAN "man får inte svära!" med barsk röst åt oss....och hemma har han ALDRIG svurit eller kastat något! Provade en medicin men det gav bara motsatt effekt i skolan, han blev sju resor värre av dom så på inrådan av barnmed. slutade vi med dom och nu står det enbart till pedagogerna i skolan...hade vi inte fått telsamtal nästan varje dag så hade vi knappt kunnat märka att dagen varit jobbig för honom. Han minns inte heller något av sina utbrott eller säger att han inget minns i alla fall...och vi blir som sagt nästan lika chockade varje gång just för att han inte är sådan här hemma. I alla fall inte i närheten av likadan som i skolan.
Känner mig ganska hjälplös just nu...han behöver hjälp men alla vet väl att skolorna hellre tänker ekonomiskt. Dock så bryter dom mot skollagen om han inte får den hjälp han behöver för att uppnå målen vilket han inte kommer göra om det fortsätter så här. Men vad f*n kan man göra? Känns så hopplöst allting. Och är mest rädd för att min älskade lilla goa och roliga kille, han som finns bakom dom här utbrotten, ska bli helt utan kompisar till slut pga. allt detta. Känns som man gör allt men ändå är det inte tillräckligt. Kan det bli folk av honom nångång i framtiden trots allt? Är så ledsen....
Förlåt, detta blev långt...men som sagt, härinne bosätter jag mig nog nu. Kanske kan få lite tips och råd av er.