Solskenshistoria
Hej!
Under vår tunga resa hjälpte dig mig väldigt mycket att höra att det kan gå, att det finns hopp. Tänkte därför dela med mig av lite hopp nu, när jag har ett lyckligt slut att berätta om 
.
090909 föddes vår älskade, älskade son. Vi gick igenom tre missfall, och en massa komplikationer, behandlingar, utredningar och trassel på vägen hit, men nu är vi äntligen här, och nu är allt värt det. Jag är så glad att jag vågade prova en gång till. I min presentation finns en massa mer detaljer om hur det har varit för oss, så jag skriver inte allt här. Ville bara, som sagt, säga att det finns hopp, och man läker. Trodde aldrig att det skulle sluta göra ont, och måste erkänna att jag grät lite på bb över alla de bebisar som inte blev, men nu känns det som att hjärtat är helt igen. Helt, och större och varmare än någonsin.
Tänker på alla er som kämpar.
Stora kramar Emma.
