5års mobbing, vad gör vi för fel?

Hej! För många år sedan blev min dotter tystare och ledsnare för varje dag som gick. Hon pratade ofta om vad 2 andra tjejer i klassen gjorde och sa, och visst tyckte jag att det dom gjorde var orättvist och taskigt, men dock inte ren mobbing. Hon hade andra kompisar och detta pågick kanske bara under någon månad När hon sen kom hem en dag med nya mössan stulen, gummistövlarna fulla med vatten efter gympan, då blev jag som en lejoninna! Åkte med henne till skolan, hon gick i 3:an, krävde möte direkt med fröken och fritids samt tjejerna. Man får inte glömma att de är barn och kanske inte alltid förstår bättre, men efter detta mötet blev allting bättre. Min dotter är idag 16 år, stark, självständig och med en mycket stor kompiskrets. Jag ångrar att jag inte tidigare tagit tag i allt, men detta möte vill jag inte ha ogjort.

Jag vill kunna veta att jag gjort allt- absolut allt för mina barn, och inte blir sittande om en massa år funderandes på om jag kunde gjort något annat.
Visst var det så att de mobbande barnen blev rädda för mig även om jag inte skällde, utan talade väl valda men skarpa ord, men då hade jag också fröken och senare även föräldrarna på min sida. Min dotter har nu som 16-åring sagt att det var det allra bästa jag gjort för henne, att sätta ner foten ordentligt. På det sättet visade jag henne också att jag ställde upp för henne, och inte skulle tolerera vad som helst.
Efter något år började mobbarna och min dotter vara med i samma gäng och nu är de kompisar. Mobbarna var bara 9 år när det hände, och jag ryser vid tanken på hur de kunde blivit några år senare om de fått fortsätta utan att någon satte stopp...

Värsta jag har hört, du får ta i med hårdhandskarna nu!!! Detta ska inte din dotter behöva höra från sin lärare, att hon ska gå undan. Har hon inte fattat något, den där fröken? Det är ju viktigt att hon inte kör den stilen alls nu utan säger ifrån ordentligt till mobbarna. Tror också det är viktigt att ni tar kontakt med föräldrarna så insatser kommer från flera håll. Sitt inte snällt och vänta på att saker och ting ska hända "sen", utan agera/tvinga skolan att agera. Snart, inte sen. Lycka till!