5års mobbing, vad gör vi för fel?

Min älskade dotter är 10år. Go och underbar tjej! Lite blyg, försiktig och sinnet för lek kvar!Ända sen ettan har hon haft det svårt med kompisar. Då hon började 3an flyttade vi så hon bytte skola. Till en mindre skola, vilket visade sig vara lika illa om inte värre.Så då jag o min kille separerade så bytte hon i år skola ännu en gång till en stor skola.Vad händer? Jo, hon blir utan vänner, de puttar på henne, skrattar, säger fula saker, planerar fester utan att hon får komma osv osv.Idag ringde hon från bibloteket där de var med skolan o grät. De pickade på henne o puttades. Läraren hade sagt till henne att gå undan o ignorera. Hon säger med gråt i rösten att hon ska sätta sig o läsa dagstidningar för där ser ingen henne!Då brast det för mig! Hon ska faan inte behöva kliva åt sidan längre! Nu får det fan vara nog! Så idag har jag fixat en tid till henne med kuratorn, pratat med bup. Vi skulle även få komma dit.Igentligen tycker jag att de är de andra som borde få hjälp men jag måste göra vad jag kan för att stärka min dotter att orka o må bra.Vad gör man? VAd gör vi för fel?

tyvärr så handlar det inte om de beloppen ännu. tror det högsta som verkligen har betalats ut är strax under 90 000kr.. fast det är en del oxå..

jag vet inte om vi menar samma sak...Jag skulle vilja säga att man bör förklara för mobbarna vad deras beteende har fått får konsekvenser och vilka åtgärder som kommer att vidtagas. Att använda ord som hota och skrämma känns som att lägga sig på en tioårings nivå. Jag tror att det tar bra mycket mer skruv i en tioåring som kommer till insikt i hur illa hon/han gjort en jämngammal och dessutom tala om för honom/henne vilka konsekvenser det fått och vad som nu kommer att hända till följd av det än att bara hota och skrämma. Det handlar om att vara konsekvent.

läs vad jag har skrivit i tråden så ska du se att jag är på ditt spår. Jag är bara emot det som t ex straw föreslår nämligen att skolledning och andra vuxna ska gå samman och ignorera och mobba de mobbande barnen och skrämma och hota dem. Jag tror på en vuxen lösning.

hahaha

Nej o det är när man har gjort allt för att få ett slut på det o mobbaren ändå inte tycks fatta som man tvingar mobbaren att byta skola. Hjälper inte det borde det finnas antingen skolor för extra svåra elever eller att de helt enkelt inte får ta del av skolundervisningen.Vi måste sluta o dalta med brottslingar, mobbare osv i detta landet o låta dem stå till svars för det de gör.Ex. när jag var i usa som utbytesstuden så vid ett tillfälle av ingen anledning alls (där var jag ej mobbad) kastade en kille mat på mig (pommesfrits), jag kom inte ihåg exakt nu men jag sa nog till en läare som redan sett händelsen o sedan gick jag där ifrån. Jag trodde inget annat skulle hända för i mesiga Sverige hade det blivit ett aja baja o inget mer med det. Efter lunch hann jag mer eller mindre bara gå till min lektion när jag blev kallad till rekton som fråga mig vad som hänt och bad sedan om ursäkt och sa att detta skall aldrig upprepas igen. Killen som kastat maten var inte bara tvungen att be om ursäkt utan han blev också avstängd ifrån skolan i 2 dagar.

nej man kna inte tvinga barn att leka med andra. Men från en som sagt har blivit mobbad varje skoldag i 6 år och även fått mat kastat på sig. jag hade föredragit om jag var osynlig o inte hade någon alls en att våndas varje dag, min ätstörning (överätning/fetma) beror på vad jag råka ut för. jag har ett helvete för att någon annan andra var idioter.

fast de mår ju också "dåligt"...

nej det gör de så ta mig fan heller, ja en o annan möjligtvis. Men nej det är de myterna som gör att offren får offra allt o ta allt o leva med allt. oh vad synd det är om alla mobbare de lider ju för de ha det så jävligt.

Tack ska ni ha alla som skriver! Jag ska skriva här o berätta jag lovar!

Tack för eraa synpunkter på mailet. Ni tycker ungefär som jag. Och det känns skönt. Jag blev alldeles kall då jag fick mailet. Jag hade väntat mig stöd o förståelse. Och förslag på hur vi går vidare, istället kom detta. Jag vet att min dotter kan hon med. Men jag VET även att hon mår jättedåligt just nu och att det med all säkerhet beror på det varför hon är "vresig" Inte ett ord på vad han tänker göra. Som någon skrev att han bara konstaterade att han vet. Men sen då? Imorgon ska min dotter få träffa skolkuratorn och på Tisdag skolsköterskan. Vad tycker ni jag ska förvänta mig nu? Vad gör jag härnäst?

Tack för eraa synpunkter på mailet. Ni tycker ungefär som jag. Och det känns skönt. Jag blev alldeles kall då jag fick mailet. Jag hade väntat mig stöd o förståelse. Och förslag på hur vi går vidare, istället kom detta. Jag vet att min dotter kan hon med. Men jag VET även att hon mår jättedåligt just nu och att det med all säkerhet beror på det varför hon är "vresig" Inte ett ord på vad han tänker göra. Som någon skrev att han bara konstaterade att han vet. Men sen då? Imorgon ska min dotter få träffa skolkuratorn och på Tisdag skolsköterskan. Vad tycker ni jag ska förvänta mig nu? Vad gör jag härnäst?