Ansvar?

samba skrev 2009-10-01 10:28:25 följande:

Hej! Jag har två flickor på 3 och 7 år. Bor med en ny man (ej pappa till barnen) sen 1år tillbaka. Vi har haft många samtal om hur mycket ansvar han ska ta för mina flickor om tex nattning, köra till dagis, ha dom en kväll om jag tex vill åka iväg hemifån ett tag mm. Hur har ni det som lever i en liknande situation?Mvh Samba

Jag är ju i omvänd situation - har en make med 2 barn sedan tidigare.
Jag har sett det som att vi är en familj när vi är tillsammans. Och då har jag samma rättigheter och skyldigheter som de andra i familjen.
Jag skjutsar, hjälper till med läxor, ställer krav osv. här hemma. Men jag tar även egna små utflykter med eller utan barnen.
Så... som att vi är en familj helt enkelt.
Om maken måste göra något en kväll så är det självklart att jag inte bokar upp mig då utan att det är jag som är hemma och tvärtom.
Däremot är jag inte med på utvecklingssamtal och föräldramöten för barnen har två bra och engagerade föräldrar som tar hand om det

Så... jag tycker nog att ni inte behöver ha något "nattningsschema" i detalj men däremot en grundtanke över hur ni vill ha det.
Kolla hur era jobbscheman ser ut. Vem passar det bäst att lämna eller hämta på dagis.
Vilken kväll gör han något och vilken kväll gör du något - så att ni vet att den andra behöver vara hemma osv.

Tänk familj och hur ni ska få ihop det. Tänk inte "mitt och ditt" utan "vår familj".
Vad han än tycker har han valt en kvinna som har barn sedan tidigare. Det är ett paketpris kan man säga

Impertiff

Äldre 4 Oct 08:56

#15

Emmli 84 skrev 2009-10-03 17:43:17 följande:

Hej! Vi hade ett gräl om det där i häromkvällen när det var dags för föräldramöte. Jag hade sagt till min sambo att om det var okey för honom så skulle jag gärna vara med på föräldramötet. Han anmälde oss båda två men när biomamman fick höra det blev hon galen. Det slutade med att varken jag eller sambon kom iväg utan var osams. Jag tycker nämligen att det är fel att biomamman ska bestämma om jag får följa med eller inte. Om nu min sambo och pojkens pappa tycker att det är en bra idé att jag följer med eftersom jag ofta lämnar på dagis och är mycket involverad i pojkens liv så har väl han rätt att bestämma det eller vad tycker du? Gjorde jag fel som blev sur över att inte biomamman lät mig följa med?

Jag har ju själv valt att inte vara med så jag har aldrig tagit någon konflikt gällande det - vet inte om det skulle bli det eller inte.

Jag förstår att du känner dig sur. Jag kan känna igen mig i att jag engagerar mig i allt runt barnen - som en förälder gör - men får inte "cred" för det så att säga. Det kan kännas surt. Jag skulle nog också känna mig sårad om biomamman sa att jag inte fick följa med på föräldramöte om jag ville gå, med tanke på att jag tar hand om barnen så mycket.
Jag kan också misstänka att hon kanske känner sig "hotad". Här kommer du in som en "extramamma" och "tar plats". Och då vill hon hålla fast något där du inte kan komma in... typ.

Impertiff

Äldre 4 Oct 09:40

#17

Emmli 84 skrev 2009-10-04 09:20:22 följande:

Det känns verkligen bra att höra lite olika åsikter om det här med att ta med bonusföräldern eller inte på föräldramöten. För mig var det självklart att jag skulle följa med om nu min sambo ville det men jag har efter att ha läst era inlägg förstått att det inte är så självklart och en ganska laddad fråga för en del bioföräldrar. Det kanske ska tilläggas att det handlar om ren välvilja från min sida och ingenting annat. Alla fröknar, föräldrar och barn på förskolan vet ju redan att L... har en bonusmamma så det är ju knappast någon hemlighet att jag finns. Men nästa gång ska jag ligga lite lågt när föräldramöten osv kommer på tal för det är så tråkigt när det blir dålig stämning mellan såväl mig och sambon som mellan honom och exet och mellan henne och mig. Så vill jag inte ha det.

Jag förstår dig till fullo!
Jag hade nog också velat vara med på utvecklingssamtal och föräldramöten (tror jag) men har liksom känt omedvetet att "näe, där går gränsen" typ.
Jag har en ok kontakt med biomamman så det är inte det utan mer en känsla att då börjar jag tassa in på "hennes" revir. En känsla bara.
Min man tror jag inte skulle bry sig om x-ets sambo skulle följa med - kanske är det mer typiskt män att inte ha detta revirtänkande eller så är det bara han som tänker så (vilket jag inte tror). Men jag tror att vi kvinnor har lite mer revirtänkande när det kommer till barnen.
Nu har ju vi en bra kontakt gällande barnen och det har aldrig varit något tjafs om att jag går in och tar ansvar och engagerar mig i barnen.
Men jag känner instinktivt att där går gränsen - typ. Men jag vet inte, jag har inte frågat om jag får följa med.

Ansvar?

INNEHÅLL