Många tunga inlägg sista dagarna. Jag kan bara hålla med. Det ÄR ju verkligen så att man måste hjälpas åt för att det ska funka, och det är det som är felet hos oss också. Precis som Maskens Mats så är min karl HELT SLUT när han kommer hem från jobbet. Eftersom det är hans egen företag måste han ju vara 100% skärpt när han är där och de har ökat så mycket i omsättning att personalen inte riktigt räcker till (och ja, de har anställt, två och en halv tjänst bara detta året) och därför orkar han knappt lyfta gaffeln till munnen när han kommer hem. Än mindre orkar han dammsuga, plocka undan disken, vika tvätt eller städa upp barnens leksaker. Sånt som jag skulle vilja ha hjälp med, eftersom det är såååååå enformigt och det lätt blir stående nu när Milton kräver mer uppmärksamhet på dagarna. (nej, det är inget jag fixar när han sover middag heller, han sover 3x20-30 minuter per dag, då har jag "rast" )
När jag ser hela huset fallera, det står disk lite överallt, tvättsugan svämmar över och lakanen inte har blivit bytta på flera veckor, då blir jag lite ledsen och nere, gnäller på min man, han ignorerar mitt gnäll och jag blir än mer trött och matt. Det är en spiral som vi går igenom lite då och då, och det BLIR bättre. Ibland rycker han upp sig, ibland finner jag ny energi att "stå ut" med hans j--la Dentalringen (hans dröm och livsverk ) och så tar vi oss framåt. Vi älskar varandra och det är ju det allra viktigaste.
Fröken T: Förstår att detta året inte kvalar in i kategorin Bästa-året. Du har fått mycket att bära. Ibland önskar man nästan att man var religiös så man lite nonchalant kunde säga att man aldrig får tyngre börda än man orkar bära, att det finns en mening med allt och efter regn kommer solsken. Men vad hjälper det här och nu?? Det är bara tomma ord såklart och jag hoppas och tror att det finns någon som lyssnar och stöttar när det behövs.
Sarek: Ibland känns det lite "fjuttigt" att gnälla om småsaker när andra har det mycket värre. För mig är din situation med långa nattvak tusen gånger tuffare än min "gnällvardag" och då blir det lätt så att jag inte säger nåt alls. Men det är väl helt enkelt så att vi alla bär våra ok, och ibland blir de lite väl tunga. Jag ska försöka tänka på dina ord och prata lite mer och lite oftare..
(Nu låter jag som att jag är jättedeprimerad, det är jag inte! Jag är i grunden en positiv människa och jag brukar hitta glädjeämnen i allt. Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker iväg lite, och då kommer allt kännas tusen gånger bättre igen!!)
Masken: Hotellövernattning och roomservice lät inte helt fel. Kanske ska göra samma sak jag med.
Yoysen: Du har ju turen att ha ett jobb som du trivs på. Trevlig chef har du med.. (för den som eventuellt skulle ha missat det så jobbar ju yoysen hos min svärfar)