Glassigaste tråden i historien!!! Välkomna:-D

Är också mörkrädd, men jag fått för mig att det har att göra med min närsynthet. Jag ser lite dåligt i mörker tycker jag och om man då kanske inte ser bra blir man nog räddare. Typ

Ska vi starta en sjukklubb

Nu är jag hemma efter en helt tokig dag på jobbet . Alla de boende var tjatiga/gnälliga/arga och jobbiga. Vilket ledde till att vi som jobbade blev helt knäppa . Men imorgon måste jag vara seriös för då kommer LSS-handläggaren .

Är det ingen som fångat den dära boaormen ännu .

Ja, det blir så knäppt ibland. När man är flera personal kan man sucka åt det hela och sådär. Sen när alla är lite halvtrötta och sega kan det bli extra tokigt .
Men boende vi har är en som inte har något närminne, så det blir frågor om tid, datum och var vi är tre miljoner gånger om dagen. Och när han sätter igång och frågar om dagen och sen månaden och sen när vi talat om vad båda är så har han glömt bort vilken dag det var. DÅ blir det lite tokroligt .

Men demensombud verkar ju roligt. Det verkar ju ha massa utbildningar kring det. Vi har fått en massa inbjudningar till demensdagar och dyl. Förstår inte riktigt varför när vi bara har utvecklingstörda

Björkeli:
Usch, det måste vara hemskt. En av personalen på jobbet har någon sådär tarmsjukdom och det verkar vara urjobbigt. Finns det ingen tråd om IBS? Tyckte jag sett vid något tillfälle, men det kanske var i våras?

Nu är jag ledig från jobbet tills på onsdag då vi har handledning och personalmöte. Okej på tisdag ska vi ut och äta, men det är ju inget jobbigt . Så egentligen jobbar jag inte förrän på fredag .

Förresten, Björkeli. Det finns ett riksförbund för mag- och tarmsjuka . Jag är liksom föreningsmänniska så jag letar jämt upp föreningar
www.magotarm.se/

Björkeli: Varsegod

Det var en gång en kvinnlig hjärncell som av misstag råkade hamna i en mans
huvud.
Hon tittade sig nervöst omkring men det var alldeles tomt och tyst.
"Hallå?" ropade hon men fick inget svar.
"Är det någon här?" ropade hon lite högre, men ingen svarade.
Nu började den kvinnliga hjärncellen känna sig både ensam och rädd och
skrek "HALLÅ, ÄR DET NÅGON HÄR"
Då hördes en röst lång bort: "Hallå, vi är här nere..."

Är lite rolig ikväll när jag försöker trotsa min förkylning

Björkeli: Vad blev det för film?