Tintomara:
Aha
Cornelia kommer bosätta sig hos sin mamma på heltid nu. Ellar, ja, varannan helg och lov och när hon vill (det är ju bara en timmes bilfärd) så är hon välkommen hem såklart. Vi kommer inreda ett rum till henne också, som om hon alltid var där och sen får vi ta det därifrån. Med detta så följer såklart en hel del omställning och vi får hoppas att det blir det bästa av det.
OM det inte vore de "problem" som finns "där" så skulle det här vara det ABSOLUT rätta -tycker jag - eftersom jag är helt emot växelvis boende för så små barn. Nu får vi helt enkelt inse att det är hennes mamma det handlar om och vi kan inte hålla i trådar som vi inte kan råda bot på och så får vi göra det bästa av det.
Cornelia sjläv reagerade inte med något speciellt. Hon frågade lite och lyssnade och ja, verkade helt ok med situationen. Ludvig däremot började gråta, gråta floder, och var otröstlig för en lång stund. Han pratade om hur jag lovat att vi aldrig ska flytta härifrån och hur han plötsligt var bästa kompis med alla i hans klass och ja...
Det var en känslig stund där. Men, seperation är hans sämsta sida. Han klarar helt enkelt inte av det. Igår kväll först så kom det lite positivt framkrypande från honom. Jag har nämligen sagt det att så fort vi flyttat ut så ska jag köpa en hund til honom, en alldeles egen!!! Så igår prata han om att han ju funderat på vad hunden ska heta och att han faktiskt vill flytta dit etc...
Och Tristan, ja han hänger ju bara med liksom