Är det sant som de säger om Universitet /högskola...
Hej kastar bara in en kommentar ang socionomer, både min mamma och min styvmamma är det (ja pappa dras tydligen till dem)
Och min mamma har jobbat inom kriminalvården som personutredare osv och rådgivning i familjerelationer, sk familjerådgivning och nu som ja något med personer som avtjänat straff och deras familjer, det är nytt. Hon har älskat alla sina jobb... Har aldrig ens sökt sig till socialtjänsten eller FK.
Min styvmor bodde i Sthlm ett tag, där jobbade hon med ungdomar, utredningar. Sedan på en ungdomsmottagning som kurator, ett jobb hon säger hon älskade. När hon flyttade hit jobbade hon med familjeutredningar på barn 0-5 där hon alltid förde barnets talan. Sedan bytte hon till tonåringar. Och nu sedan 2 år jobbar hon på Alkohol och Drogrådgivningen med människor mellan 15 och 22 tror jag det är.
Hon säger till mig varje gång vi ses hur mycket hon älskar sitt jobb.
(vill poängtera att det är ju en frivillig instans) Hur givande det är osv.
Så jag tror man kan hitta detta inom socionom oxå, att känna att man bidrar.
Snabbläste bara tråden men reagerade på att ni jämför mellan socionom och psykolog, ville bidra med min vetskap.
Socionom är 3,5 år
Psykolog är 4.5 tror jag eller 5, plus att du måste ha ett år minst halvtids yrkeserfarenhet för att få söka och måste själv gå i terapi under eller efter utbildningen.
jag tror båda yrkena är oerhört givande men kan själv tycka att socionom känns mer brett på något sätt..
Du kan sitta och stämpla papper på soc. kontor avslag, godkänt osv men man kan göra så mycket mer..
Psykolog känns mycket samtal, samtal samtal när jag tänker på det.
Sen på tal om svåra och enkla kurser, oavsett utbildning på högskolan är det mycket facklitteratur. Vår litteraturhistoriakurs hade vi ca 124 titlar, skönlitterära böcker, från den första till idag. PÅ tio veckor. Jag grät när jag fick hem kursinfo. Sen 3 dagar i veckan seminarium och ett grupparbete och en tenta. Det var en av de värsta kurser jag gjort.
Är själv svensklärare på högstadiet med specialped inrikt, är dvs pedagog.Vi läste vissa pedagogiska kurser med förskolelärare och att ens försöka få det att låta som dom är enkla för att dom gräver i snadlådan i bland med barn är okunskap.
Man har ett fackspråk inom varje yrke, och dessa fackspråk är alltid tradiga. Jag somnade över alla teoretiker och deras synsätt på utveckling, och barns utvecklingsstadier, Freud var en av dom som man hatade ett tag..
Men, det är kul att läsa när man vet att man får arbeta med något man brinner för.
Så lycka till!