skræckslagen infør ivf
Nu har vi æntligen kommit igång med vår ivf behandling. Jag har gått på hormoner sedan 20/8 och det blir førmodligen æggplock på torsdag. Vi har førsøkt bli gravida sedan 3 år tillbaka och har ett ma bakom oss 2007. Sedan dess har ingenting hænt och nu ær både jag och min man livrædda att vi inte ska lyckas med hjælp heller. Tanken på att inte få barn ær lamslagande. Vi gråter ofta tilsammans nær vi tænker på vårt ængla barn som dog i min mage. Varfør ær livet så orættvist? hur ska vi orka ta oss igenom allt detta? hur skall vi øverleva om vi inte får några barn?