För er som inte har ägg, hur skulle det kännas att ta emot ett ägg?

Jag är i nuläget inte i behov av att ta emot donerade ägg, håller på med ivf och kvaliteten på mina ägg tycks vara bra. Men, innan vi kom så här långt så funderade jag över hur jag skulle tänka om det visade sig att mina ägg inte höll för befruktning.

Jag skulle absolut känna att det var mitt barn. (Har faktiskt inte tänkt tanken att min man skulle få barn med en annan kvinna visst kommer ägget från en annan kvinna, men det skulle ändå ha vuxit i min kropp i nio månader.)
Det enda jag skulle tycka kunde vara negativt skulle vara att barnet inte skulle känna till hela sin genetiska historia om det skulle drabbas av någon sjukdom, om det skulle vara en tjej som ville skaffa p-piller (ärftliga anlag för blodpropp) etc.

Jag skulle inte tveka att adoptera heller, jag tror inte att biologin är så viktig. Jag skulle älska mitt barn oavsett om jag delade gener med det eller ej. Däremot tycker jag att det är fint att det finns möjlighet för barnet att "stilla sin nyfikenhet" kring sin biologiska härkomst.

Om vi lyckas få barn genom ivf så vill jag gärna donera ägg. Och jag skulle gärna vilja att min sambo skulle donera spermier (men det skulle såklart vara hans beslut. Jag skulle inte heller i detta fall se det som att han fick barn med en annan kvinna).
Jag vet hur mycket det betyder och kunde jag hjälpa någon att få ett efterlängtat barn så skulle jag göra det. Om vi inte lyckas få barn vet jag inte hur jag ställer mig, då skulle det nog kännas svårare att donera. Men det får jag tänka mer på om den dagen kommer.

Nej, det är ingen ärftlig faktor som inverkar i våra fertilitetsproblem. Men vi skulle självklart ta upp den frågan med läkarna, för säkerhets skull (jag är övertygad om att man tar upp ärftliga hälsofaktorer som en del i bedömningen innan man godkänner någon som donator).

Man kan ju också resonera som så att OM barnet mot förmodan skulle ärva en risk för fertilitetsproblem så har forskningen förhoppningsvis nått långt på de tjugo-trettio-fyrtio år som det förmodligen kommer att dröja tills detta barn vill få egna barn. Och om jag kan bli gravid med hjälp på traven redan i dag så bör det inte vara omöjligt för barnet att få hjälp när det blir aktuellt.
Jag tycker dessutom att mitt liv har massor att ge även om jag skulle förbli barnlös. Att vara ofrivilligt barnlös är en sorg i mitt liv, men ingenting som hindrar mig från att vara lycklig på andra plan.

Jag tror att du kommer att få prata med en kurator innan du fattar ett donationsbeslut, hon/han kan säkert hjälpa dig att vända och vrida på funderingar + komma med input kring hur mottagarparen ofta resonerar (de träffar ju dem också).

Tack! Och jag önskar dig lycka till med det fortsatta funderandet kring äggdonation. Jag vet att de kvinnor som skulle få förmånen att ta emot dina ägg skulle bli lyckliga, men det är förstås viktigt att det känns rätt för dig också.

Anonym (Donator?) skrev 2009-08-30 18:40:46 följande:

Precis, eftersom de kvinnor som behöver någon annans ägg för att bli gravid/behålla en graviditet bearbetat detta under X antal ÅR, är det enast en stor lycka och ett under ifall det blir ett barn. Naturligtvis är detta inte något som de som inte upplevt känslan till barnlöshet år ut och år in kan sätta sig riktigt in i även om de försöker förstå. Det är klart att barnet är föräldrarnas d.v.s. den som burit det. Om du funderar kring om du blir sårad ifall barnet inte kontaktar dig vid 18års ålder tycker jag att du ska avvakta donationen. Jag är nämligen av tron att om barnet är lyckligt och känner sig trygg med hur hn/hon kom till kontaktas inte donatorn. Själv har jag vänt och vridit på detta och kommit fram till att om jag vore ett sk. äggdonationsbarn skulle jag inte tagit kontakt. Mina föräldrar är de som uppfostrat mig och i så fall behövde en prick (ägg) av någon annan för att få mig att älska. Donatorn hade ju inte "tänkt" bli gravid med mig om ni försår hur jag tänker. Jag hade så att säga spolats ut med nästa mens.....

Vad fint att du kommit in till ett beslut Blue Topaz! Fantastiskt att du vill hjälpa någon att få barn, du kommer att göra någon väldigt lycklig

Angående sista kommentaren så tror jag att man kan vara nyfiken på sina genetiska rötter även om man är och har varit lycklig tillsammans med sina föräldrar. Men om du inte blir uppsökt så betyder det knappast att barnet ser dig som oviktig, det kanske bara inte är en person som söker den typen av "svar".

Lycka till!

Jag hade gärna donerat om jag fått vara anonym, jag vill inte ha egna barn och då vill jag inte heller att någon knackar på dörren om 20 år, så synd för jag hade gärna gett bort mina ägg annars, då jag inte ens ska ha dem själv.