Unga änkor och änkemän...

Jag är 30 år och blev änka 20080420. Min älskade man Per gick bort i grav hjärtsvikt, endast 28 år gammal. Efter sig lämnade han mig och våran lilla gemensamma dotter Fanny som då var 7 månader gammal i en oändlig sorg.

Vi bor i Västerås. Kram till dig, TS.

Kram till er alla som kämpar så tappert.. Jag känner för er som blivit ensamma och ni som har det svårt nu också :(

Kramar!

Det känns så tungt att åka till en grav och sätta ljus, sopa bort snön från hans sten och ha sina tankar med sig när man bara är 31 år :( Det skulle inte bli såhär... Sånt här ska man ju göra när man är 80+... om ens då...

Jag frågar mig själv dagligen hur Gud kunde ta en nybliven pappa, en behövd älskad sambo och man... VARFÖR?!?!?! Varför?!!?

Varför...................?

:'(

Saknar honom så det gör ont!!!!! Och nu är det snart 3 år sen.......................... Åh herregud jag orkar inte........

:'(

Linnsi:

Stor kram...  kram kram kraaaaam.......... :'( Jag beklagar så din tunga förlust..

www.vimil.se

En grupp för oss som förlorat allt mitt i livet

Hej på dig!

Ja... jag har träffat en ny kärlek.. den 13 december 2008 såg jag honom för första gången och föll hjälplöst för honom.. Idag bor vi ihop i en villa med min lilla dotter. Det är få förunnat att få bo med sina drömmars man som verkligen har ALLT en kvinna kan önska.

Dock går det inte en dag utan att jag minns.... reflekterar... filosoferar och tänker på min förra sambo.. hur han var, vem han var och hans värderingar... Han kommer för alltid att vara mitt livs största kärlek.

Åh alla ni som nyligen förlorat era älskade. Som jag känner med er. 6-årsdagen för min mans bortgång var i söndags 20 april. Påskdagen. Det var en mycket tung dag och jag har sakta men säkert lärt mig leva med sorgen. Jag har accepterat den som en ständig följeslagare. Men jag kommer aldrig, aldrig aldrig att acceptera hans alltför tidiga död. Jag förstod aldrig hur sjuk han egentligen var och jag vill inte ens börja drömma om hur egentligen felbehandlad han blev av vårdapparaten genom åren. Hade jag förstått i det allra första akuta skedet hur dåligt hans hjärta mådde när han hade ryggvärk, tappade aptiten och blev andfådd av små små ansträngningar i vardagen såsom att gå upp från sängen till toan t ex. :/ Men jag är inte hjärt- eller allmänläkare. Jag är en USK som borde sett signalerna eftersom vårdapparaten skjutit honom åt sidan alltför många gånger. När de sen gjort sina jävla tester, tagit sina förbannade prov och VERKLIGEN gått igenom HELA hans kropp så var det för sent. Hjärtat var slut och alla vitala organ hade sviktat.

Fast det är 6 år sen nu så hör jag honom fortfarande. Han kommer alltid vara en del av mig och något säger mig att vi ses igen en dag. I en annan tid, på en annan plats.

Kramar till er.