Unga änkor och änkemän...

Jag tror jag vill vara med i denna tråd också.

Jag är 29 år och förlorade min sambo hastigt och oväntat i maj. Vår dotter var då 7 månader på dagen. Nu är hon 11 månader. Jag bor dock i Dalarna så det är ju långt från Göteborg men vi kan väl prata lite här inne?

Är det någon av er som gått i sk. sorggrupp? Jag blev inbjuden men avstod just nu då det är så mycket annat i mitt liv. Vi ska flytta från vårt gemensamma hus snart så det är fullt upp med det.

Apropå flytt och hus hur har ni andra gjort? Bott kvar eller flyttat? Jag flyttar då jag ej fixar att sköta allt med ett hus och stor trädgård själv, vill göra det så enkelt som möjligt för mig. Flyttar inåt staden så jag får närmre till allt;affärer,dagis,vänner, mina föräldrar. Men det är självklart med stor smärta och sorg i mitt hjärta som jag lämnar vårt drömställe men på något sätt så känns det också som om huset "gjort sitt", om ni förstår hur jag menar?

Jag hoppas att denna tråd kan bli levande.
Kram på er

MalinoThomas fin blogg, började gråta, känner igen mig i så mycket av dina tankar och känslor..

Ja vad fruktansvärt att som tonåring förlora sin far, lider med dig Eva 66... svårt att trösta, det går ju bara inte.. och som tonåring har man nog med bekymmer iaf. Kämpa på.

Vi har precis flyttat och måste säga att det faktiskt känns jättebra! Mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig.. Fint lgh/radhus och mysigt område, nära till det mesta. Huset är dock ej tomt än, men sålt. Håller på att gör mig av med en del av sambons grejer, säljer mycket som jag ej behöver. Smärtsamt såklart men jag är övertygad om att han tycker jag gör helt rätt. Varför ha saker som man ej behöver eller kan hantera istället för att sälja och köpa något jag och dottern behöver?

Caidon jag tyckte också perioden 3 månader efteråt var fruktansvärd, vi hade urnnedsättningen just då också så då började det fasansfulla sjunka in mer .. fy fan alltså... Idag, 5 månader efteråt, tycker jag det känns aningen lättare men det går såklart upp och ned. Sen så har jag så mycket att göra så jag har knappt tid att känna efter, fullt upp med dottern och flytten och massa praktiskt, tror säkert det blir tyngre för mig igen sen när allt det lugnat sig..

Varm kram till er alla!

MalinO Tomas hur trvis du i nya lgh då? Hur kommer det sig att ni ej haft urnnedsättningen ännu om jag får fråga?
Vi hade den 3 månader efter att sambon dött.

Varm kram till dig!

MalinOThomas ja visst fan är det ensamt, så tomt och tråkigt. Jag är riktigt nere .. jag kan verkligen inte se någon framtid för mig själv, visst jag vet att jag överlever men vad får jag för livskvalitet att leva med mina tunga sorger och traumatiska minnen...  Jag sörjer hela mitt liv, allt jag drömde om och som var viktigast för mig, dvs. att bilda familj har gått sönder och jag får aldrig uppleva det. Även jag har ju dött på ett sätt, eller typ på alla sätt..

Vi valde en askgravplats till min sambo, känns bra att ha en plats att gå till.

Kram till er

Linnsi - men fy fan vad hemskt. Jag beklagar verkligen. Hoppas du har familj och vänner runt dig nu som hjälper dig?

Varm kram!!

Dripknot jag vet ej om det var i denna tråd, nej det var nog nån annan som jag läste att du träffat en ny man, stämmer det? Hur går det för er då? Bor ni tillsammans? Och hur går det med din dotter?

Kram på dig.

Linnsi ja du hur fan ska man klara av det? Det är väl bara till å uthärda tänker jag, uthärda alla hemska minnen,tankar och känslor tänker jag och att någon dag borde de blekna något. Tillåta sig att vara ledsen, arg och förtvivlad för det är det man är och det är fullt förståeligt och helt ok. Sen försöka njuta och ta tillvara på de lättare stunderna man har, försöka distrahera sig, det går mitt liv ut på nu. Se nån komedi och försvinn in i en annan värld, skratta om du kan göra det.  Ta emot hjälp och stöd och ha gärna  människor kring dig hela tiden första tiden. Har du det?

Varm kram