• Rondellen

    Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad

    Fick nyligen ta bort ena äggledaren då jag fick ett X.

    Känner mig nu alldeles håglös. De som jag pratar med om det hela försöker muntra upp mig med att jag har en äggledare kvar, och att jag visst kan få barn utan problem, men själv är jag helt besatt av tanken att om den ena äggledaren var skadad sedan innan (varför ägget fastnade där) så borde den andra också vara det.

    När jag testade positivt var vi så fruktansvärt glada. Vi ville ha bebisen till våren nästa år, det skulle passa oss perfekt på alla sätt i planeringen. Det var som om graviditeten kom på beställning, jag var gravid på första omgången. Min syster var den jag berättade först för, hon har själv nyss fått barn och vi pratade med varandra om att om allt skulle gå bra så skulle det bli en liten kusin, och hur roligt det skulle vara att de skulle vara så nära i ålder.

    Jag hann drömma, vara glad, ja uppleva allt det där då man blir önskat gravid.
    Så började jag misstänka att allt itne stod rätt till, och så fick jag kosntaterat att graviditeten satt i äggledaren och att den + äggledaren var tvugna att opereras bort.

    Folk pratar med mig som om det bara var att hoppa upp i sadeln igen och försöka på nytt, som om det var den enklaste saken i världen! Jag känner mig mer och mer nere. Jag vet itne ens ifall jag vill försöka bli gravid igen, trots att gravid är det jag mest av allt vill vara. Det känns just nu som om det är dömt att det ska fastna i den andra äggledaren också, och att jag ska behöva gå igenom denna hemska, jobbiga operation igen, men denna gång utan hopp om att allt ska gå bra, och att jags ka naturligt kunna bli gravid igen.

    Alla planer, alla tankar, allt som kretsat kring framtiden känns söndersmulade. Vi skulle ju köpa bostad, och när jag tittar på dem så har jag ju udner det senaste året alltid tänkt ur perspektivet att vi inom snar framtid kommer att ha barn. Man ska ha barnrum, b arnvänligt område, bra förvaringsutrymmen, fin gård, ja allt det där, nu känner jag inte ens att jag har lust att leta efter ett nytt boende då allt det där roliga med att starta familj helt slagits på ända.

    Jag känner att jag håller på o sjunker ned i depression på riktigt. Har liksom itne lust till något, gråter över inget och känner att det itne finns någon poäng med något alls. Min sambo säger att jag är för negativ, och det är jag väll. Men jag vet itne heller hur jag ska ta mig ur detta, eller hur jag ska gå vidare.

  • Svar på tråden Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad
  • Rondellen

    jag det är klart att man kan göra ivf. Men jag är just nu så neggig att jag liksom utgår från att ivf inte kommer funka och att vi kommer få betala för massa extraförsök. Tänker redan kring hur vi ska spara pengar så vi har den dagen...

  • TineK

    Känner igen mig sååå i dina tankar, förlorade också ena äggledaren i en blindtarmsinflamation 2002 (!). Men vi lyckades med IVF på första försöket 2005 och blev vääääldigt överraskade när jag blev gravid 2008 med ett litet mirakel som nu är 11 månader! Hoppas min historia ger dig lite hopp iallafall!

  • Rondellen
    TineK skrev 2009-08-21 09:03:52 följande:
    Känner igen mig sååå i dina tankar, förlorade också ena äggledaren i en blindtarmsinflamation 2002 (!). Men vi lyckades med IVF på första försöket 2005 och blev vääääldigt överraskade när jag blev gravid 2008 med ett litet mirakel som nu är 11 månader! Hoppas min historia ger dig lite hopp iallafall!
    Å så roligt, grattis! Men då hade du väll en äggledare kvar, så hur kom det sig att ni gjorde ivf i första försöket?
  • Sannis83

    Jag hade ett x våren -07. Hade bara vetat om graviditeten i 2 dagar innan jag fick hemskt ont i sidan och fick opereras akut. De tog aldrig bort äggledaren men sa att den var något ärrad. Jag ville inte operera bort den för att jag skulle känna mig "stympad", detta ångrar jag lite idag för chanserna att bli gravid minskar inte avsevärt med bara en äggledare. Läkaren sa dock att jag skulle göra ett tidigt VUL om jag blev gravid, detta för att utesluta ev x.
    6 månader efter x:et blev jag gravid, gjorde ett tidigt VUL som visade att graviditeten satt där den skulle (min son föddes hösten -08!). Läkaren som undersökte mig kunde se att ägglossningen kom från min oskadade äggledare. Så jag vet inte om jag kan bli gravid från den skadade och jag är lite nojig att försöka bli gravid igen ifall jag skulle få ett x igen.

    Jag försår att du känner dig orolig för att försöka bli gravid på naturlig väg igen men jag håller med en av de andra som sa att du ska vänta tills du känner dig redo. Man vågar kanske inte chansa om risken finns att råka ut för samma visa en gång till. Om du inte skulle bli redo så kan ni ju försöka med IVF! Gör det som känns bra för dig/er! Många lycka till!!!

  • TineK
    Rondellen skrev 2009-08-21 09:05:41 följande:
    Å så roligt, grattis! Men då hade du väll en äggledare kvar, så hur kom det sig att ni gjorde ivf i första försöket?
    Ja, har en kvar men den var ärrad (pga varet från inflamationen) och trång, så att Ville (vår son) lyckades tränga igenom den är konstigt
  • Stella 78
    Rondellen skrev 2009-08-21 09:00:36 följande:
    jag det är klart att man kan göra ivf. Men jag är just nu så neggig att jag liksom utgår från att ivf inte kommer funka och att vi kommer få betala för massa extraförsök. Tänker redan kring hur vi ska spara pengar så vi har den dagen...
    Jag förstår dig till 100%. Märker att du kommit in i den fas jag var i ungefär när du var mitt uppe i ditt X. Jag var under 3 veckor nästan ett vrak och på väldigt dåligt humör. Stackars sambon fick ta mycket skit under dessa veckor. Jag grinade i stort sätt varje dag och tyckte att allt var så orättvist! Jag vägrar fortfarande träffa min svägerska som är i samma vecka som jag skulle ha varit i.

    Men nu mår jag bättre när jag börjat jobba efter semestern igen. Jag var precis som du neggo mot IVF och har inte velat göra det utan ville verkligen lyckas naturligt. Men nu efter första försöket räknar jag dagarna tills jag ska få börja med spray och allt vad det heter... Plötsligt har jag stort hopp igen och IVF känns inte längre så hemskt. Mycket beror nog på den underbare läkare vi går hos under IVF:n.

    Stor styrkekram till dig! VI ska båda lyckas bli gravida igen! Eller hur!?
  • Gladabarnensmamma

    har bara läst TS men ville mest kika in & säga att min väninna som miste ena äggledaren i Juli 2008 sitter just nu & gosar med sin nufödda lilla tjej, gjord på helt naturlig väg!

  • Rondellen

    Stella 78 skrev 2009-08-22 22:08:43 följande:


    Jag förstår dig till 100%. Märker att du kommit in i den fas jag var i ungefär när du var mitt uppe i ditt X. Jag var under 3 veckor nästan ett vrak och på väldigt dåligt humör. Stackars sambon fick ta mycket skit under dessa veckor. Jag grinade i stort sätt varje dag och tyckte att allt var så orättvist! Jag vägrar fortfarande träffa min svägerska som är i samma vecka som jag skulle ha varit i. Men nu mår jag bättre när jag börjat jobba efter semestern igen. Jag var precis som du neggo mot IVF och har inte velat göra det utan ville verkligen lyckas naturligt. Men nu efter första försöket räknar jag dagarna tills jag ska få börja med spray och allt vad det heter... Plötsligt har jag stort hopp igen och IVF känns inte längre så hemskt. Mycket beror nog på den underbare läkare vi går hos under IVF:n. Stor styrkekram till dig! VI ska båda lyckas bli gravida igen! Eller hur!?
    Klart vi ska bli gravida båda två. Kanske får vi jämngamla barn, vem vet? Skönt att veta att jag följer en naturlig "fas" i min deppighet. Sambon får stå ut med en hel del.
  • Rondellen
    Gladabarnensmamma skrev 2009-08-22 22:10:59 följande:
    har bara läst TS men ville mest kika in & säga att min väninna som miste ena äggledaren i Juli 2008 sitter just nu & gosar med sin nufödda lilla tjej, gjord på helt naturlig väg!
    Ooh låter så bra!
Svar på tråden Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad