Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad

Jag opererades för x för 3 veckor sedan. Vi hade försökt bli gravida i 4 år och jag har åldern emot mig (39 år). Vi trodde aldrig att det skulle bli något på naturlig väg. Till mig sa läkarna att andra äggledaren, äggstockarna och livmodern ser bra ut, så på honom lät det som att de kollade detta vid operationen. Enligt den informationen jag fick brukar inte chanserna att bli gravid minska så mycket eftersom äggledaren kan plocka ägg från båda stockarna, men jag har dock läst massa olika siffror på internet. Vet dock att alla i min omgivning som varit med om samma sak har blivit gravida efteråt även om de historier man läser på nätet inte alltid är lika positiva.

Känner igen hur du beskriver att du må, och det måste få ta tid. För sjukhuspersonalen opererade de bort något som satt fel, för mig togs mitt barn som jag redan älskade men inte vågat hoppats på ifrån mig.

Kram!

Frikadellen: som de sa hade de inget annat val än att ta bort höger äggledare. Den var på väg att spricka och såg ut som en prinskorv. De beskrev dock den som var kvar, att det är en liten förträngning precis vid stocken men att eftersom den sitter så högt upp och är så liten skulle det inte vara något bekymmer, så det låter ju ändå som att de har lite koll. Jag har inte haft några infektioner eller blivit opererad, så de sa att jag haft otur som fick x.

Vi har gått igenom fertilitetsutredning som inte visar oförklarlig barnlöshet. Vi har avstått ivf beroende på många anledningar.

Hur kommer du att gå vidare? Har du fått någon att prata med? Ska ni försöka ivf? Mår du lite bättre nu eller känns det fortfarande lika hopplöst?

Som läkaren förklarade för mig ökas risken något för x i samma äggledare eftersom det lämnar ett ärr där graviditeten suttit, men risken för x i den andra är inte större än hos andra om de inte hittar några specifika förträningar eller annat där.

Jag blev inte erbjuden att prata med någon på sjukhuset vilket jag mådde väldigt dåligt över, men min chef ordnade fram en terapeut åt mig. Har träffat henne en gång och det var en sån otrolig lättnad. Inga glada tillrop och hurtiga kommentarer utan jag har fått ventilera all besvikelse, alla rädslor och andra känslor som jag har.

Men visst är det jobbigt... Min mans syskon har nyligen fått barn, jag har inte orkat träffa dem än och var inte med på dopet. En kompis har också fått barn och samma där. Samtidigt som mig blev en kompis gravid och henne har jag knappt orkat ha någon kontakt med. Men det jobbigaste är nästa att gå in i gravidtrådar här på FL och se mina gamla inlägg om symtom och graviditet...

Frikadellen: ivf kan du göra även om du inte har någon äggledaren väl, så då är inte alla dina chanser brända.

Vad olika det verkar vara... Jag kände inte av mitt x (v 7). Hade visserligen ont i vänster ljumske men det kom inte från xet som satt i höger äggledare och jag blödde ingenting. Mitt hcg var på 7000 före op.

Håller tummarna för dig Jannie!

Usch. Jag har börjat blöda och har ont i magen. Kommer nåt konstigt rött slem, men jag antar att det är första mensen efter x som är på gång. Blir så jävla ledsen för jag blir så påmind... om att jag faktiskt blev gravid mot alla odds. Och vad som hände sen. Och vad jag har förlorat. Och det gör så jävla ont.

Berättade för en kollega igår och berättade även för henne varför jag inte hälsat på en tredje kollega som fick barn i juni varpå hon tar upp mobilen och visar kort på nya bebisen och tjatar om hur söt den är. Det är en jättego människa men det där kändes så... ogenomtänkt. Var som en kniv i magen.

Nä... nu är det tungt.

Tack snälla Stella!! Ja usch vad jobbigt det är just nu. Och att när man i ögonblicket man berättar få en nykläckt bebis uppkörd i nyllet med en massa gullegull var väl magstarkt. Blir så paff för det är en jättebra människa som jag tycker hemskt mycket om.

Jannie: skönt att du är hemma och att det är över. Jag håller alla tummar inför framtiden.

Stella: nä jag är ingen häxa hemma. Vi pratar om det i stället.

Och TACK TACK TACK alla ni som skriver in era solskenshistorier!

Stella: tackar som frågar. Andra dagens mens idag och än har det varit uthärdligt. Jag har väldigt tuffa mensar i vanliga fall, och jag tycker (hittills, peppar peppar) att det här varit väldigt lindrigt.... Men det skulle man väl inte ha sagt högt antar jag...

Om detta var min mens har jag haft en lättare mens än vanligt i 4 dagar. Vet inte om jag vågar hoppas på det men... I så fall stämmer det inte för alla att mensen efter blir jobbig, vilket kanske är tröst för någon som kommer in och läser längre fram.

Sanna Sanna: tråkigt att höra vad du gått igenom! Jag hade skitont. Kunde inte kissa själv utan fick ha en 23-åring mellan benen som satte kateter. Åkte hem dagen efter. Käkade värktabletter första dagen. Men ont hade jag nån vecka. Hade ont i tarmsystemet längre, provade sen proviva shots efter tre veckor och det hjälpte. Såren här inte läkta, två är fortfarande röda runt om efter 5 veckor (jisses, var tar tiden vägen...). Jag fick inga återbesök. Fick kolla hormonhalten efter två veckor och det såg tydligen ok ut (låg på 100). Bra att du blev erbjuden kurator, det hade jag velat haft. Men övrig behandling verkar ju inget vidare.

Hur mår du nu?

För magen kan jag varmt rekommendera pro viva shots - de hjälpte mig jättebra och jag ska fortsätta med dem för att hålla tarmarna glada.

Det kan ta tid innan det kommer in i journalen eftersom många läkare dikterar (pratar in på band) och sedan ligger banden och väntar på att det ska bli deras tur att bli utskrivna av läkarsekreterare.

Det är fem veckor sen min op, och när jag kom hem var jag färdig. Blev inte alls bra behandlad (kan du läsa om i en tråd, minns inte om det är denna eller någon annan under utomkvedshavandeskap). Min chef fixade dock fram en samtalskontakt åt mig som jag ska träffa för tredje gången på fredag.

Lycka till med att ringa imorgon. Förstår att det är jobbigt för dig.

Själv är jag lite ledsen för en kollega kom till jobbet med sin två månaders baby. Just då kände jag inte så mycket men under eftermiddagen har jag varit väldigt ledsen och nära att gråta många gånger. Känns som ett hål i mig. När ska det läka liksom?

*krama om siggedigg*

Min återstående äggledare kollade de upp under operationen och såg att den var ok (dock en liten sammanväxning längst upp mot stocken men inget som de trodde skulle försvåra eftersom ägget är så mycket mindre då det passerar där). Men de kanske inte alltid gör så? I så fall är jag tacksam att det var något positivt med hela bemötandet och proceduren.

Men jag håller med om att det är olika odds, vissa säger att chansen minskar med 50 % andra att minskningen är obefintlig och så alla de som raddar olika procent där emellan. Känns knepigt.

Men har man (som jag) inte haft någon infektion som orsakat xet (eller tidigare operation eller något annat som ökar risken) så borde ju den andra äggledaren vara ok.

siggedigg: ja nu när du säger det, läkaren sa till mig att det såg fint ut i buken, att tarmarna såg fina ut och livmodern och den äggledaren de lämnade kvar. Och det känns ju bra att höra. Förträngningen som de hittade tyckte jag att de sa att de såg på insidan men det kanske inte stämmer dårå. Minns långt ifrån allt som de sa dan efter.

Stella: vad händer när man misslyckas med spolning?

Det där med 3 månader innan en ny graviditet har jag hört fler som sagt, men också de som sagt att man kan köra igång direkt. Vi fick inte heller några restriktioner. Konstigt att det är så olika. :-/

TACK Frikadellen för så positiva nyheter!

grattis stella 78!!!

Alltså, ska det här aldrig ta slut.
Senaste dagarna har jag mått SKIT. Mår som jag gjorde innan jag fick veta att jag var gravid, yr som fan, värk i knän och svank, illamåendeattacker men med fruktansvärd mensvärk i "tjejmagen". Har varit hemma från jobbet halva dan igår och idag. Det jag förra gången trodde var en lindrig mens var nog inte det, utan den är nog på gång nu (eftesom det är flera som beskrivit att första ägglossning/mens efter x är jobbiga). Jag har dock inga ömma tuttar och mer ont (jävulskt ont) i tjejmagen så jag tror inte att jag är gravid på nytt (tyvärr). Om det var mens förra gången ska det sätta igång på tisdag vid 28-dagarscykel, ska det vara så här tills dess? Och hur blir det när det väl sätter igång? Det här har fått alla minnen och känslor att komma tillbaka, jag som trodde att jag hade kunnat lämna det värsta bakom mig.

Skönt att du blev väl bemött, det blev INTE jag. Kom tillbaka från uppvaket 3.30 på natten och 10.00 ville de att jag skulle åka hem trots att jag mådde skit. Jag hade ont länge efteråt, det är tydligen olika. Har du haft dessa smärtor hela tiden under de fyra veckorna eller har de kommit nu? Jag fick en blödning 5 dagar efter att jag kommit hem, fick informationen att det var livmodern som stötte ut hinnsäcken och andra rester. Ca en månad efter det hade jag något som jag tror var min första mens, den varade i tre dagar och var lindrigare än min vanliga mens. Men nu sedan en vecka tillbaka har jag starka menssmärtor och mår skit. Skulle ha fått mens i måndags eller igår. Det visar negativt på grav.test. så troligtvis är det menscykeln i obalans efter allt som hänt.

Ser nu att jag kanske inte direkt svarat på din fråga och du blir kanske inte klokare av detta. Men har du testat negativt efter operationen? Då borde det inte vara kvar några rester som växer där inne. Jag skulle kontakta läkare och förklara precis allt du upplever så att du får besked och slipper oron om inte annat.