Ta i örat eller knäppa på fingrarna, vad är okej?

Inget av det är okej, men som en bekant till mig sa "Hade du haft en vildare unge så hade du också"Det tror dock inte jag.

Jag har börjat med timeout för min son, när han inte lyssnar och jag sagt till honom några gånger får han sitta på en stol i sitt rum. Han är bara 21 mån så han sitter ju bara i kanske 5 sek men han avbryter det han gör och glömmer bort att göra det igen. Jag har kanske sett för mycket på super nanny men för oss funkar det och han får inte lika kraftiga utbrott. Han kommer alltid till mig eller hans pappa ger oss en stor kram efter sina 5 sek. Men det är sällan tårar i allafall.Är detta en fel metod eller vad tycker ni?Ge gärna råd

Faktiskt har jag "knäppt på fingrarna" någon enstaka gång när inget annat funkat för att få barnet att låta bli spisknappen, dra i sladdar eller något annat som är farligt. Absolut inget jag använder som "uppfostringsmetod" men i ren desperation för att få barnet att dra till sig handen och inte göra illa sig...

har lite svårt att tolka vad folk egentligen menar med kränkning. jag tycker inte att fysiskt våld (orsaka smärta) är okej, men det vore intressant med en tråd som diskuterar just de bästa sätten att sätta gränser som förälder. Detta vore mera intressant än att läsa om alla dessa verbala konstruktioner och tilltag som cirkulerar för att trycka dit föräldrar; ofta ser man ord som "muta" "hot" vad gäller belöning/bestraffning och "kränkning" om barnet gråter. Personligen tycker jag att det är värre när folk INTE uppfostrar sina barn genom att sätta (och stå fast vid) gränser. Dessa (ignorerade) barn har verkligen inte flygande start i livet... Ofta illa omtyckta och svårt att få/behålla kompisar samt att leka med andra barn i blandade åldrar. Har en hel hög med bekanta jag inte längre umgås med sen dom fick barn eftersom deras ungar inte har några gränser. Jag ryter till åt mina ungar ibland och ja, kör time-out om det spårat ut helt (som när 2-åringen drog mig för 10:e gången i håret & sparkade mig i min höggravida mage vid blöjbytet) och visst, det blir tårar & skrik - men dom är hur lätta som helst att ta med ut på äventyr eftersom dom vet att jag ser dom, bryr mig, ger mig inte och ruckar inte på gränser.

Nja asså man ska inte dra i örat, de känns bara fel. Men att knäppa på fingrarna för att barnet ska låta bli en sladd eller andra farliga saker ser jag inte som världens största brott. Och ja vissa säger " de är väll bara att lyfta bort barnet" Jo visst men barnet kan ju gå tillbaka gång på gång då. Om barnet då kopplar att de gör ont på fingrarna om man rör sladden kan man ju undvika något ännu farligare. Min mamma tog mig hårt i armen (inte när ja va bebis) och knäppte mig på fingarna i balnd och inte va jag rädd för henne. Men mitt barn är bara 4 månader och de är ju knappast aktuelt att göra något av de än, så vet faktiskt inte hur jag kommer göra, inte dra i örat i alla fall....

Varför är det så hemskt just i affärer?

Jag sätter gränser för min son, det går alldeles utmärkt UTAN att ingorera, skambelägga eller aga.