Överkänslig?

Jag är hemma nu med våran 1- åring. Det finns saker som är svåra att kunna göra. För mig är diskningen inget problem (men så är ju också alla barn olika), min son är extremt nöjd när han precis har ätit så diska är inga problem för mig i alla fall.

Jag som själv har jobbat när min sambo var hemma vet hur jobbigt det kan vara att komma hem till ett stökigt hem. Därför försöker jag nu när jag är hemma att hålla så mycket ordning jag kan. Det är mycket för min egen del också eftersom jag inte tycker att det är roligt att vara hemma i kaos på dagarna.....

Att hon tycker att det är tråkigt kan jag förstå till viss del, det kan vara ganska svårt ibland att komma på något att göra. Efter ett tag börjar man få ett behov av att prata med vuxna människor på dagarna, som man gjorde när man jobbade. Så att man vill åka iväg ibland kan jag förstå. Men jag undrar har hon inga vänner i närheten att åka till så det inte blir så långt?

Detta var väl tyvärr inget svar bara min syn på det hela hoppas att flummigheten hjälpte något i alla fall.

Nu har jag visserligen bara ett barn (en son på 1½ år) så det är kanske inte helt jämförbart, men det ÄR krävande att vara hemma. Barn kan såklart vara olika och mycket går nog i faser. Sonen är för tillfället inne i en period då han river ut och stökar till och jag hinner inte alltid springa efter och röja. Sedan är vi ute och leker och går promenader om dagarna för att han ska få göra av med energi, så hushållet får kanske inte alltid den tid som behövs...

Sen är det skillnad på ålder också. När jag gick på pappaledighet var sonen 8 månader och det är en astronomisk skillnad mot hur det är nu när han är 1½. Dels sov han mycket mer då om dagarna och han var inte lika "mobil" och man kunde t.ex. lägga honom på en filt med lite leksaker i några minuter medans man fixade mat eller liknande. Nu är det istället en ständig kamp när man ska laga mat, ta disk, eller städning för att han inte ska klättra upp på något farligt, riva ut grejjer, osv... Jag städar och sonen går efter och "antistädar" kan man säga... ;)... Visst finns det "tid över" då man kanske skulle kunna göra saker, men man behöver sitta ner och vila ibland. När man är på jobbet behöver man ju lunchrast, nån fikapaus, osv. Det är inte alltid så lätt när man är ensam hemma med barn.

Nu tar jag visserligen ändå i princip all (95% är nog nära sanningen) disk, matlagning och städning i hemmet (mycket har jag gjort när familjen lagt sig och sover), men önskade att min fru kunde hjälpa till lite när hon kommer hem från jobbet. I mitt tycke är föräldraledighet betydligt jobbigare än att jobba, så hushållssysslorna tycker jag man kan göra i "mån av tid" när man är föräldraledig, men att båda delar på det man inte hinner med om dagarna.

Har du själv varit pappaledig med barnen? Om din fru tröttnat så kanske det vore läge att du tog över och var pappaledig så fort som möjligt (när hon ammat klart eller liknande) så att hon får lite "semester" på sitt jobb? Det bästa rådet jag kan ge är nog faktiskt att ni byts av ett tag.

För oss var det bra att bytas av eftersom båda fick förståelse för den andres situation (vi var båda lite oförstående märkte vi när vi hade bytt)... Fast.. jag har nu på sistone fått dra ett ganska tungt lass och min fru har nog "glömt" hur det var (det är 9 månader sedan vi bytte) och nu är hon dessutom gravid, så hon är trött och illamående mest hela tiden....

Det kände jag också. Jag var lite "irriterad" över att hon klagade över hur jobbigt det var att jag minsann "skulle visa henne".. ;)...... I början (de första månaderna) hade jag massor av energi och fixade nästan allt om dagarna och maten stod på bordet när hon kom hem. Nu orkar jag inte lika mycket längre, men tyvärr har väl frugan vant sig vid att disken, maten och tvätten är fixad så den får jag fortfarande ta själv... ;(... Borde väl säga ifrån mer, men nu är hon gravid så det är inte riktigt läge (förutom tröttheten och illamåendet så är humöret inte alltid det bästa heller ;)...

Ge upp det är kört.

I grund och botten handlar det om prioriteringar och värderingar. Vi "killar" jämför våra "kvinnor" med våra mödrar och deras standarder av rena hus (vad vi själva kommer ihåg).

Jag har gett upp kampen om att få lite ordning. Min sambo är en hejare på att kasta kläder på golvet, efter en vecka så får man gå med snöslunga i sovrummet för att komma fram. Påpekade varje dag i början om att badrummet ligger 5 steg från sovrummet och att det finns en skithäftig tvättkorg och framför allt en tvättmaskin där inne, men på den frågan så pratar jag inför en vägg. Detsamma gäller det reklam och disk som står lite var stanns i lägenheten(reklamen på golvet och disken på soffa), sommarbonusen i år blev bananskal....har haft problem i sommar med "blomflugor" och min sambo har fått blodadtand gör bananer och lämnar en massa lämningar i form av bananskal på slumpmässiga platser i kök och matrum, gör underverk för våra små sommargäster .

Nu har jag klagat tillräckligt.

Men som sagt ge upp och "gilla läget", det är bara tillfälligt , är positivt inställd på att det inte kan bli värre när ungarna blir äldre och kan hjälpa till.

Om ni undrar över mina stavfel så är jag inte full, bara trött.

God natt.

Har nu varit hemma i snart 7 månader med mina två små. En dotter på 2 år och 3 månader och en son på 1 år och 1 månad. Tro mig, när ens partner kommer hem på
eftermiddagen öppnas himmelriket. Trust me! Visst hinner jag pula lite hemma och diska men inte alltid. Har barnen varit på humör hinns det, inte annars. Jobbar på ordinarie jobbet var tredje helg och det är som att ha semester jämfört med att passa kidsen. Tänk vilken lyx att kunna ta en kopp kaffe utan at ha ärnkoll om ett barn slår halvt ihjäl sig efter fall från soffa etc etc.

Testa att ha hand om barnen själv en helg så tror jag att ödmjukheten infinner sig.

Umm, man gör ett val o va mammaledig heltid... De valet innebär ett ansvar precis som vilket heltidsjobb som helst... Självklart finns det alltid tid och bädda 1vuxen säng 1-2barnsängar och plocka undan i 3 rum om man nu har en 4'a tex, laga mat 2-3ggr om dan.. är de ett väldigt stort hus eller barnen kräver mer underhåll än vanligt så är de ju också något och tänka på.. Men lämna in bilen på verkstan, sno kabel från teve'n och säga upp internet abbonnemanget så ska du nog se att de blir gjort ;P

Va fasen!  Du har ju ledigt från barnen hela dagarna! Är själv hemma på dagarna med ungarna på dagis och i skolan och har det jäkligt svårt att hinna med!

Tycker att ni ska hitta ett kompromiss. Hennes jobb just nu är ju barnen, ditt är på ditt jobb, sen är hushållsarbetet något ni ska sköta gemensamt.

Mitt råd är att du inte skuldbelägger henne utan säger att du kan visst förstå att det kan bli svårt att hinna, men att du gärna hjälper till så ni gemensamt kan ha ett mera tilltalande hem. Och berätter att det är viktigt för dig att det ser ordentligt ut.

Att hon far till släktingar som det är 7-11 timmar till... det kanske tyder på att hon är desperat efter att få annat vuxet sällskap, så du ska nog uppmuntra att hon kan komma ut lite på hemmaplan.
Erbjud att du tar barnen en hel lördag så hon kan hänga med sina väninnor och gå ut på kvällen.
Sen ska du naturligtvis ta hela ansvaret den dag/kväll, så hon känner sig trygg med att vara ute.
Lycka till.