30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Solen2: Välkommen hit, beklagar dina ma/mf. Jag ska börja min utredning nu i september på Carlanderska så jag vet inte var den felande länken kan vara eller om jag får nån behandling. Har "bara" haft 2 ma, men känner som TT att nått inte står riktigt rätt till. Har alltid haft höga leukocyter, är mycket sällan sjuk men får kraftiga "allergiska" reaktioner när som heslt på vad som helst. Har även några kroniskt förstorade lymfkörtlar som jag utreddes för, de trodde jag hade lymfom när jag var yngre. Så jag är mer eller mindre säker på att jag genom mitt immunförsvar bildar proppar mellan livmodern och fostren. Det förklarar även varför graviditeten fortsätter fast fostren är döda. Men att få vara med i Lennart Blomqvist studie låter ju jätteintressant, hans tidigare mindre studie visade på fina resultat.

Nu siktar vi in oss på 2010-or allihop och ni när alla har fått sina små så måste vi träffas och visa upp våra underverk

God morgon!

Soffiekompis: Absolut fel tråd för dig, här har vi alla kämpat länge och vi har alla flera mf/ma bakom oss. Du passar bättre in i någon av de andra 30+-trådarna och det är många. Lycka till med bebistillverkningen.

TT: Har läst igenom de abstrakten ovan och får för mig att det är vanligast att dels ha svårt att bli gravid och dels att man får spontana mf, altså att kroppen stöter ut fostret vid sköldkörtelproblem, eller har jag tolkat fel?

Monchichi: Vi har inte haft sex på, hm.... snart 2 månader och nu kan vi ju inte p.g.a. skrapningen. Men jag har noll sexlust. Bara tanken på att återgå till pliktsex är som att slå huvudet i väggen, skulle faktiskt hellre dunka huvudet riktigt hårt i väggen. Vi brukade alltid bråka vid ältider innan men inför förra plusset slöt vi en pakt då vi sa inget bråk innan sex och då tog det sig. Jag tror att när vi har bråkat och sedan haft sex har allt låst sig och därför har det inte blivit nått. Vem vill bli till genom bråk? Tycker att hela relationen har fått en ny vändning iom allt som hänt, det finns ingen spontanitet kvar, inga framtidsplaner där barn ingår (vågar inte tänka på det). Jag planerar hela vårt liv efter äl-schema, när kan jag vara borta en helg, när kan han??? Man blir tokig. Nu har jag lovat mig själv att coola ner lite (lycka till) och inte tänka såååå mycket på det. Det är faktiskt skönt att bara vara en cykel nu och vänta ut utredningen. det ger lite lugn i allfall.

BettanB: Du har så rätt, tänkte inte så långt.

TT: Det gäller att vara uppfinningsrik Jag ska ev iväg på SPA som jag skrev ovan under ALLa Helgona och jag har redan räknat ut om jag kommer ha äl då eller inte, men det verkas som jag har BIM runt där om jag får äl som tidigare. Hade äl varit då hade jag inte åkt med.

Ninni: Vi förstår dig. Ingen av oss vill vara i denna situationen men nu är det så och vad är då bättre än underbara "vänner" som förstår och kan stötta på rätt sätt.

Monchichi: Kan det inte vara mensen som kommer igång nu då? Hoppas på det för det låter jättejobigt med dina småblödningar och spottings. Jag tycker nog om det inte är mens nu att du ska ta kontakt med en läkare istället för BM när det gäller det här, det kanske bara är jag men jag upplever BM som ganska okunniga många gånger. Du kanske ska se till att få en ordentlig koll på livmodern för att se så att det inte ligger nått kvar och sipprar där inne. Hoppas det löser sig snart

Efter första skrapningen hade jag spottings i ca 10 dagar nu är jag på dag 10 och har bara lite, lite bruna spottings kvar. Jag hoppas på äl snart iom att jag ätit en kur pergotime så jag väntar ut den mensen för att blöda ut ordentligt. Men jag måste erkänna att jag är lite sugen på att chansa denna månaden och se om det tar sig, men det ska jag inte för jag vill påbörja utredningen först.

Undrar om jag kan få äl fast hormonerna inte är ur kroppen, vad tror ni. Jag framkallar ju äl genom pergon, kan det vara så att jag "tvingar" kroppen till något som den inte är redo för? Om ni förstår vad jag menar? Har inte tagit nått gravtest men tempen håller sig hög, vilket tyder på grav.hormoner. Jobbigt allt är

Hej SanneS!

Här inne är alla som uppfyller kraven i ts mycket välkomna. Som jag skrev till dig i inboxen så är vi ett litet gäng med härliga tjejer som trots allt vi råkat ut för ändå försöker se positivt på livet samtidigt som vi kan trösta och komma med råd. Det finns en del trådar för oss som upplevt helvetet mer än en gång men det jag var ute efter var att få prata med fler som är i min situation, 30+ UTAN barn. Jag säger inte att ett ma/mf är mindre smärtsamt för dem som har barn men de behöver inte leva med rädslan att bli barnlösa. Jag kan även ilskna till lite på dem som gnäller över att fjärde barnet tar tid att tillverka. Jag är mer än nöjd om jag får ett barn. Ett annat dilemma som vi har är åldern, vi blir inte yngre. Får man ma/mf vid 23 så kan man kosta på sig att vänta ett tag och låta kroppen och själen läka ordentlig samt att man kan göra en utredning i lugn och ro. Jag har redan myror i kroppen över att vi måste stå över denna älen p.g.a. att vi vill påbörja utredningen först. Så nog tjattrat om det. Du är iallafall mer än välkommen till tråden.

TT: Gyn sa inget om det utan han sa bara att vi skulle räkna skrapningen som mensens första dag och sedan börja med pergo på dag 5 som vanlig. det är först nu när jag känner att jag fortfarande har hormoner kvar som jag börjat tänka på det. Jaja, jag ska ju inte "utnyttja" älen denna gången ändå så det gör inget om den blir lite knasig. Får ta mig ett snack med läkaren på carlanderska sen. Nu har vi iallafall betällt journalkopior, hoppas de hinner komma innan den 10e annars får jag väl lämna in dem när de kommit. Vi vet ju vad som är gjort och vad som sagts. Tydligen ingår en spolning i utredningen men om jag redan gjort en i mars som var UA så borde jag väl inte behöva göra en till?

Känner mig som en bitter häxa idag. Fick sms från en fd (gravid) arbetskamrat som frågade om jag kunde träffa henne och en annan arbetskamrat idag. Men jag kunde inte p.g.a. att jag skulle träffa en annan efter jobbet. Men nu till saken. Hon svarade med ett sms till där hon skrev att hon nu bara hade en vecka kvar på jobbet och sen hoppades hon få vara ledig två veckor innan bebisen kommer. Denna tjej blev helt oplanerat gravid, varken hon eller hennes sambo var redo för barn och hon beklagade sig för mig när jag fick reda på det. Hon berättade det ca 2 veckor efter mitt ma.

Mitt svar till henne var: Jag skulle oxå behöva ett par veckor efter det helvetesår jag haft med två ma:n, 2 skrapningar och en misslyckad axeloperation, men lycka till med förlossningen.

Behöver jag säga att jag inte fick något svar på det?? Nu känner jag att det var lite bitchigt för det var ju inte hennes fel att mitt liv varit katastrof, men jag orkar helt enkelt inte med gravida just nu.

Jag har dragit mig tillbaka från alla kämpartrådar för ett tag. Jag känner att jag inte hör hemma där utan att jag står mittemellan de som är lyckligt gravida eller fått barn och de som fortfarande kämpar för plus. Jag har ju fått det efterlängtade plusset två gånger och förlorat det lika många så för mig betyder inte plusset någonting. Jag klarar inte den naiva förväntning som råder i de trådarna längre, att bara man får plusset så är allt bra. Nä usch vad bitter och nere jag känner mig ikväll, hoppas det känns bättre efter Primo Paulo. Jag blir alltid glad när jag ser hans duster med fastrar och kusiner, där känner jag mig hemma! Min släkt är oxå från Italien.

TT: Vi skrev samtidigt Jag tror att det som hänt har kommit ikapp mig nu. Förra veckan var bara ett töcken av skrapning och ja allt. Nu har jag fått tid att reflektera över situationen och min bindvävssjukdom gör det inte lättare för mig heller nu när axeln är så dålig efter operationen samt att alla leder börjar strejka.

Monchichi: GRATTIS!!!!! Köp nu något riktigt fin och lite lyxigt.