30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Hej tjejer; Jösses vad aktiva ni har varit! FL:ar lite i smyg på jobbet och hade ju hur mycket som helst att läsa ikapp här i tråden.

Pillan: Fasen vad tråkigt att det blev mens för dig den här månaden. Du som hade så fina chanser att bli gravid denna månad. Håller tummarna så hårt för dig och att du snart ska bli på smällen.

Vinkar till Viktora; vi känner varandra från en annan tråd och du förstår säkert vem jag är där. Tråkigt att du nu också kvalat in i den här tråden.

Hmm här pratas det tempning ser jag. Har funderat starkt på att börja med det och faktiskt köpt en digital termometer som väntar på att invigas. Är väl dags att börja.
Har fått mens idag och trots att jag anat den senaste veckan att det inte skulle bli plus så är det alltid lite sorgligt när mensen väl kommer. Har "the mensvärk from hell" och vill bara gå hem. Vi satsade verkligen den här månaden och hade sex varje dag veckan kring ÄL (oh ja även här flödar romantiken och spontaniteten..). Kändes så bra när jag började ta trombyl och prog vid ÄL och jag tänkte att NU kommer det att funka, nu blir det vår tur. Sen fick jag det där samtalet från läkaren som sa att jag möjligen har en form av blödarsjuka och plötsligt fick jag så dubbla känslor över om jag önskade mig ett plus denna månad eller inte. Kanske var bäst trots allt att det blev mens i väntan på diagnos och behandling. Känns lite sorgligt att medge.

Icka: Ja visst blir man lite extra ledsen när man verkligen har satsat en månad och som du säger gjort allt rätt och så blir det ändå inte ett plus. Inte hört nått mer från läkaren utan jag väntar på kallelse från sjukhuset för att åka in och göra fler tester. Kunde ta två veckor innan jag fick kallelsen och det har snart gått en vecka.

Pillan: Jag har tröstat mig och sambon med dina kladdkakemuffins nu under kvällen.

Jag har tänkt på det här som Icka skrev om att inte bli arg/sårad/irriterad/ledsen över att se gravida på stan etc. Jag känner mig verkligen så himla ARG ibland. (OK ganska så ofta) Blir nästan sur och irriterad av att se främmande gravida kvinnor på stan med sina stora magar. Blir skitirrriterad på gravida vänner som mailar om hur det känns med sparkar, magen som blir större och förberedelsen inför bebisens ankomst. Hur fan kan hon skriva om det här till mig tänker jag när jag läser vänners mail och så sitter jag och som kokar på insidan. Det kan ju inte vara bra att gå och bära på så här mycket ilska, irritation och ... ja sorg. Men jag vet inte hur jag ska släppa det.

Skönt att höra att man inte är ensam om att känna ilska och avundsjuka. Tycker det är så bra med den här tråden att vi alla är i samma sits och lätt kan förstå hur det känns för de andra.

Viktoria: Bor i Stockholm så jag kan tyvärr inte ge dig några tips.

Däremot tar jag gärna emot tips på hur man bäst undviker förkylning när i stort sett alla kollegor sitter och snörvlar, hostar och nyser. Min sambo fyller jämnt och vi ska ha stor fest på lördag så jag kan INTE bli sjuk nu... Tvättar händerna hela tiden och funderar på att äta vitlök när jag kommer hem. Nån som har nått fint tips om hur jag kan hålla bacillerna borta åtminstone några dagar till?

Tittar in och säger hej till alla. Hoppas att ni haft en bra helg. Vi hade stor födelsedagsfest för min sambo igår och den blev riktigt lyckad och trevlig. De sista gästerna gick hem kl.06:15 (!) så jag kom i säng 06:30 och har varit rätt så trött idag... men det var det värt. Noterade att ingen av gästerna verkade vara gravid (en grej som man bara måste kolla av) och andades ut lite eftersom jag vet att det är några av dem som försöker. Oj så trött jag är nu, hur tusan ska jag orka upp till jobbet imorrn...?

TT: Stort Grattis till pluset, hoppas att allt kommer att gå bra!

Icka: Grattis till pengarna! Vilken tur att du gjorde en anmälan.

Ego: Väntar och väntar på att få en kallelse till sjukhuset för att göra fler tester ang. blödarsjukan/von willebrand. Så frustrerande när läkaren ringt och sagt att de kanske har kommit på vad som är fel hos mig och vad som kan ha orsakat mina ma/mf och så måste jag gå och vänta på denna kallelse för att göra fler tester. Vill ha svar och behandling NU.

Nu har jag fått en läkartid för det här med blödarsjuka och jag ska träffa läkaren den 5/11. Känns jääääätte långt bort men försöker intala mig själv att en månad går rätt så fort. Grubblar såklart en hel del på vad som händer om jag blir gravid innan dess. Förnuftet säger att vi kanske borde stå över att försöka denna månad men känslomässigt känns det otroligt jobbigt att låta bli att försöka.

Hej tjejer. Här är det också ÄL-tider och vi har inte bestämt oss för om vi ska förska eller låta bli att försöka denna månad. Vi gör helt enkelt så att vi inte tokförsöker men vi låter inte bli att försöka heller så ser vi vad som händer med +, utredning, diagnos och ev. behandling (blödarsjuka) osv. Ibland känns det som att jag försöker planera allt till vansinne så nu låter jag bara det som sker ske. For now.

Pillan: Jag har precis fått en kallelse för att åka till sjukhuset och lämna fler blodprov. Ska få svaren vid läkarbesök 5/11. Känns långt bort för jag vill ju veta NU.
Nästa vecka är det dags för den där operationen som jag beskrev förut; läkaren går in med en liten kamera och kollar efter sammanväxningar i livmodern och om det finns några så opererar han bort dem. Blir narkos vilket jag är lite nervös över men det har ju gått bra vid skrapningarna så det borde inte vara nått att oroa sig över.

Visst blir det lätt så att man bara rumlar runt i sänghalmen vid ÄL-tider och sen bara går och letar symptom och känner efter om "det tog sig". Varje månad säger jag åt mig själv att vara lite cool fram till BIM och inte gå och leta symptom men det går aldrig. ALDRIG. Men den här månden ska jag försöka

Pillan & Icka: Den här titthåls undersökningen är rutin och ingår i vår utredning. Om allt ser normalt ut så blir det bara en undersökning med denna kamera. Om det finns några sammanväxningar eller extra vävnader så opererar läkaren bort dem på en gång nu på tisdag. Så det är förts efter ingreppet som jag får veta om de hittat nått och i sånt fall tagit bort det. Om det finns sammanväxnignar/extra vävnader så kan det vara orsaken till ma/mf. Det känns ju som att OM jag nu har nån form av blödarsjuka så skulle det ju vara väl saftigt om jag dessutom hade extra vävnader i livmodern men inte omögligt antar jag. Bra att de kollar upp allt som går.

Icka: Det är en jobbig sists att inte riktigt veta om man ska våga försöka denna månad eller inte. Tänk om det bli plus och ännu ett ma/mf bara för att man inte väntade nån månad till..

Jag jobbar på en liten arbetsplats med endast 7 kollegor. Sitter i samma rum som två andra tjejer. Idag har den ena av dem, som har sitt skrivbord 1m från mitt, berättat att hon är gravid i v.16. Känns såklart jättejobbigt. Hon vet om mina ma/mf och att vi försökt i två år så hon sa att hon förstod att det måste vara jobbigt för mig. Svarade att helt ärligt att ja det är jobbigt för mig men jag är såklart ändå glad för hennes skull. Lite tråkigt att hon inte berättat för mig tidigare då jag betättat för henne väldigt tidigt i mina två senaste graviditeter. Hon har berättat för den andra tjejen i "vårt rum" för några veckor sedan och chefen vet sedan ett tag tillbaka. Antar att hon velat "skydda" mig men det känns lite konstigt när jag berättat allt om min utredning etc. Fast v.16 är ju inte så sent att berätta för normala människor som inte har vårt bagage. (ursäkta, vilket svammel det blev)

Elsa: Välkommen till vår tråd.

Bettan: Just ja det är ju så det heter: hysteroskopi! Tack, jag kunde inte komma på namnet. Det känns som att vi får en väldigt grundlig utredning och att de kollar upp allt tänkbart som kan vara orsaken till ma/mf. Jag är väldigt nöjd med min mvc och läkaren där; har fullt förtroende för honom och jag hoppas att vi ska få veta vad det är som orskat mina tre missfall. Det är så synd och så märkligt att vården ska variera beroende på var i landet man bor och vilket sjukhus man går till.