30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Ninni: det brukar kallas biokemisk graviditet, men är värd att ta upp rent diagnostiskt. Egentligen ÄR det ju ett extremt tidigt missfall, även om de flesta läkare inte ser det så.

Ang blödning efter missfall/ma. Efter mina skrapningar har jag inte blött alls. Yttepyttelite dagen efter bara; vid mina missfall ungefär som vid mens. Lite mer och lite längre bara, men runt en vecka.
Har fått nästa mens som beräknat efter, förutom den här gången. Fick provera i måndags (på dag 61).

Hej, alla.

Grattis även här, MB. Så himla kul!

Hej, alla.

Hu, jag är en sån där missunnsam människa som har JÄTTEsvårt för gravida och småbarn. Det började egentligen inte förrän efter tredje missfallet (mina två första tog jag med lite av en "klackspark") och har bara blivit värre och värre. Bebisar klarar jag dock bättre än gravida. Men tänker ju hela tiden att så stora hade ettan varit, så stor hade Lusen varit, Loppan skulle ha varit nyfödd nu, nr4 var ett töcken, men Myran skulle ha börjat leva rövare i magen på mig vid det här laget.
Jag KAN verkligen inte låta bli att vara missunnsam och bitter.

En bra grej dock; fick mitt levaxin till slut. Hade för högt TSH den här kollen med och läkaren gick äntligen med på att skriva ut levaxin; vi testar minsta dosen till att börja med. Hoppas att det här är the shit.

Nä, man skall inte känna sig dålig för att man är bitter och missunnsam. Fullt naturligt att känna så, kan jag tycka.

TT:Haha... Ja, jag vet inte om han insåg att jag hade rätt eller om det helt enkelt är att han inte orkar höra mitt tjat längre.

TT: Javisst är det sanslöst? Kommer att skriva den. Tids nog. Fast just nu stannar vi på SU och försöker en gång till; skiter det sig igen så får det bli Carlanderska. Orkar inte vänta, byta och ha mig. *pustar*

TT: TSH 3,7 den här gången. Inte jättehögt, men på tok för högt för någon med 5 mf och en massa hyposymptom. De andra proverna sa han inget om (var sambon som pratade med honom), men antar att det låg som förut. Skönt att jag fick levaxin nu iaf. Hoppas det hjälper.

TT: Jupp, gurun heter dr LM. Hoppas vi får anledning att åka och träffa honom snart igen.

ninni: Man FÅR vara avundssjuk. Tom bitter och missunnsam. Så det så. Psykologen har talat; säg amen.

icka: men varför kan du inte återgå till braiga gynläkaren? Låter riktigt bra.

monchici: Jupp, överallt är det.
Levaxin är för sköldkörteln. Jag har en lätt underfunktion; vanlig orsak till missfall och infertilitet. Prover SKALL tas. Har man inte fått möjlighet till det via utredning så föreslår jag att man kräver att få det kollat på vc.
Nope, tänker INTE ta vaccin. Hoppas ist få grissjukan snarast (bara det lugnar ner sig liiite på jobbet), så jag har det gjort innan nästa graviditet. Vet inte hur jag hade gjort om jag fortfarande jobbade inom vården, men tror inte jag hade velat ha den ändå.

solen: jag tar ASA från ÄL, tycker det räcker gott egentligen. Kan inte se att det skulle göra skillnad att ta hela cykeln, men gjorde så förut. Från plus tycker jag är försent.
Prog tar jag också, mest för säkerhetsskull.

*vinkar-till-alla*

Hej, alla.
Ville bara visa livstecken. Är helt slut efter en jäkligt tuff vecka på jobbet. *viftar*

Välkommen in, PillanPernilla. Ledsen att också du har behov av en sån här tråd.
Vill bara tillägga att jag vänder mig oerhört mot uttrycket "Du blir gravid när din kropp är redo för det "; känns otroligt verklighetsfrämmande när man just fått sitt femte missfall. Jag tror på att ge kroppen allt stöd och alla möjligheter man kan. I mitt fall; mediciner, ingen träning som gravid och uppehåll (minst en mens) mellan missfallen (speciellt efter skrapning).

Så Ninni, mitt svar till dig är att jag absolut skulle råda ett vänta en cykel i vart fall.

Icka: idag fick jag brev från vår favoritläkare på SU; inget nytt, men han kanske inte litade på att min sambo skulle klara att vidarebefordra infon.