Monchichi: Då håller vi tummarna 
Jag kommer att börja med albyl eller helst då trombyl så fort proverna är tagna och analyserade. Har för mig att man kan börja äta dem när som hels men att man ska ha uppehåll under mensen.
Det är många olika bud 
Vi får göra det som känns rätt för oss helt enkelt. Nä nu väntar kudden, ses i morgon.
TIngeling: Det är väl dumt för mig att börja innan proverna är tagna, för det borde ju kunna påverka åtminstånde koagulationsproverna om man äter albyl?
Välkommen Ninni!
Vi är flera här inne som "bara" haft 2 mf/ma så du kvalar in perfekt Vill börja med att beklaga dina ma, har själv 2 i bagaget ett i januari och det andra i förra veckan. Många av oss har kämpat länge och vi vet hur det är dels att vänta på plus och sedan besvikelsen och sorgen när det inte vill sig hela vägen. Här inne är inga tankar eller frågor för "dumma".
Ha en bra dag själv.
Så, nu har jag beställt den s.k. bibeln Ska läsa på ordentligt innan besöket på C
Mikes Bride: Välkommen du oxå. Vi är ju rätt många i våra bästa år som har liknande problem. Jag tycker det känns jätteskönt att ha er att bolla med. I andra trådar jag är med i så kämpar många med andra problem som att inte lyckas bli gravida alls. Jag känner att jag inte riktigt hör hemma där då jag faktiskt blir gravid men inte kan hålla fostrena vid liv. Ibland vet jag inte vad som är värst, att inte bli gravid eller få mf/ma. Vi försökte 1 år innan vi lyckade bli gravida med pergotime och det var fruktansvärt, jag kände mig värdelös som kvinna och mådde jättedåligt. Men att få mf/ma är ju lite som att livet drar undan mattan för en. Haha nu fick du känna på hur det känns men hit men inte längre liksom. Vi (läs jag) har oxå funderat på adoptionskö men sambo är inte riktigt redo än. Jag har sagt att får vi ett mf/ma till så ställer vi oss i kö. Vi (läs jag igen) har även funderat på att bli kontaktfamilj alt. familjehem. på så sätt får man ju in barn i livet och många gånger stannar barnet hos en hela uppväxten.
Vet ni vad min "bästa" kompis sa när jag berättade om 2:a mf/ma. Skrattande sa hon jaja så är det, du visste ju att det skulle bli svårt och hade ju redan innan bestämt dig för adoption. Ja ni läste rätt hon skrattade. Anledningen till att jag tidigare pratat om adoption var att jag träffade min sambo när jag var 30 och har alltid sagt att hittar jag inte mannen i mitt liv så gör jag en singeladoption vid 32. Jag har även PCO så jag har ju alltid vetat att det kunde ta tis att bli gravid men jag har ju aldrig haft några tankar på mf. Ingen av min närmaste vänner har fått mf utan alla har haft perfekta graviditeter utan några som helst komlikationer.
TT: Hänger skitsaker i ungdomen med så länge? Då kan man ju aldrig komma ifrån sitt förflutna. Appropå min "vän" så visst har hon andra egenskaper men jag vet inte om jag kan förlåta henne för hur hon sa det. Vi ska ev. åka iväg på SPA under Alla helgona men jag vet inte om jag vill/vågar. För får jag lite i mig säger jag kanske nått jag inte borde.
Vi är inte heller gifta och jag försöker smyga in det lite fint emellanåt att vi kanske ska tänka på det OM det blir aktuellt med adoption. Han är helt på det klara med hur vi ska gifta oss, men än har han inte klämt fram när.
BettanB: Du skulle ha sagt bara för att få se hans min 
Nä skämt o sido han är ju lite speciell den mannen. Jag förstod knappt vad han sa och han lyssnade uppenbarligen inte på mig. Tack för statistiken vet att du har rätt men vågar inte chansa på en graviditet till innan vi fått utredning. Varje mf skjuter upp planerna flera månader och om jag vill ha fler än ett barn så har jag inte den tiden. Men som jag känner nu så är ett barn tillräckligt bara det kommer.
Magica: Tack för peppningen. Jag brukar smyga in på 40+ sidorna för att få läsa om solkskenshistorier och på så sätt hålla hoppet uppe.
Fick föresten reda på idag att jag ska få en gudson Min bästa vän ska ha sitt andra barn i november och idag fick de reda på vad det är som gömmer sig därinne. Konstigt nog så ser jag fram emot denna bebisen och känner inget avund gentemot min vän. Men jag tror det beror på att jag vet att hon nästan sörjer våra ma:n mer än vad vi gör och att hon skulle göra vad som helst för att vi ska få en bebis.
Monchichi: När man känner så ensam så är det skönt att veta att det finns människor här inne så vet precis hur man har det, eller hur ?
Den 18/8 kommer alltid att vara en otursdag för mig, det var tvillingarnas bf + att jag skrapades för detta ma:t då. Så istället för en efterlängtad förlossning så blev det skrapning.
Ninni: Ja vi ska till Carlanderska den 10/9 så det är ganska snart.