30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet
Det här med okänslighet slutar aldrig att förvåna en... vill dela med mig lite av min story...
Fick härom veckan ett samtal från en barndomsvän till mig. Vi pratar sällan och kanske hörs ca en gång var tredje månad. På telefon meddelar hon att hon nu är gravid på nytt efter det att hon för ett halvår sedan gjorde en abort pga att det inte "passade i tiden" med barn just då. Till saken hör att hon har en liten son sedan tidigare och kände då, för ett halvår sedan, att hon inte hade tid för ett barn till såhär nära inpå sonen. Vid samtalet förklarar hon att det är så "kul" att hon nu är gravid igen och beskriver hur härligt det ska bli att få gosa med en bebis igen, då sonen nu blivit så stor att han inte vill gosa med henne längre. Hon beklagar sig över att hon mått så dåligt över sin graviditet men att hon nu är på tipp topp och verkligen längtar efter att få gosa med sin kommande gulliga bebis.
Till saken hör även detta: Jag var också gravid för ett halvår sedan. Strax efter det att hon berättade om sin abort visade det sig att barnet i min mage inte mådde bra och jag var därför tvungen att göra en abort i v.14. Innan dess hade jag haft flera missfall och hon har alltid vetat hur mycket jag vill ha barn och älskar barn. Jag hade till en början svårt att prata med henne, men tillslut hade vi flera långa samtal där jag förklarade min stora sorg. Jag har mått skitdåligt sedan min abort och vill inget annat än att bli gravid igen...
Vad säger man?! Förstår inte hur vissa människor tänker? Förstår man inte att någon som försöker få sitt första barn blir ledsen av att höra dels att man tagit bort ett friskt barn för att det inte "passar" och sen gnor in det i ansiktet på en riktigt rejält när man efter några månader blir gravid på nytt och uttrycker att det ska bli så härligt att få gosa med bebis snart igen..!? Jag blir så ledsen av denna okänslighet...
Typiskt!!