30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet

Hej!
Ansluter mig till er också. Har tagit tid för oss att bli gravid och sedan fått ma ca v 10, mf v8 och senast för två veckor sedan mf v19. Är just nu i stor sorg och förkrossad över att vår lille kille inte fick fortsätta och vet ej hur gå vidare. Det är liksom två sorger, över vår lille pojke och över att vår dröm om att få barn inte verkar kunna gå i uppfyllelse. Hur vi ska gå vidare beror väl på om de hittar anledningen till att det gick som det gick denna gång. Vi vill ju fortfarande ha barn, och nu ännu mer när man sett vår underbara lilla kille.
Känner också som er att man inte längre har all tid i världen. Blir stressad av sin ålder och alla kompisar som redan har ett eller två barn och nästan är "klara" på den fronten. Man vet ju att med ökad ålder blir det svårare att bli gravid, lättare mf och lättare andra fel... Känns hopplöst.

Hej allihopa!
Vad skönt och samtidigt tragiskt att veta vi är flera med samma problem.
Jag är 31 och sambon 29. Ja när vi låg inne sa de i allafall att vi skulle få göra en utredning. Vi har ett återbesök om två veckor och antar att vi då får veta om de hittat något fel på vår lille son eller på moderkakan och utifrån det planera vidare.
Nej vi har inte fått någon hjälp att bli gravida. Det tog första gången över ett år men har sedan gått lite fortare. Vi fick faktiskt göra en utredning och det den visade var att sambons spermier var lite för få och lite mindre rörliga än önskvärt men att det borde gå att lyckas själva. Om det inte gick föreslog de IVF. Men vi har ju ändå lyckats tre gånger nu så det är ju i alla fall positivt.
Känner också som monchichi76 att man blir irriterad och avundsjuk på de som nyss träffats och blir gravida så snabbt. Vi har varit tillsammans i nio år och de flesta av våra vänner mycket kortare än så och har redan ett och två barn... Och de började försöka efter oss. Känns så jobbigt med det här avundsjukkänslorna, man känner sig hemsk.

BettanB: Apropå prover... Vad är TPO-ak? T4?

Hej igen allihopa!
Var ett tag sen jag skrev men har inte hänt så mycket då vi väntat på vårt återbesök. Det var nu fyra veckor sedan vårt mf och vi har nu varit på återbesök. Inga svar ännu på vad som skett. Det enda svaret hittills var att det inte hittat något fel på fostret. Moderkakan visade på blödning men det sa läkaren kunde bero på de mediciner jag fick för att starta värkar.
Liss: Det vi fått veta om utredning är att det ska tas en väldans massa blodprov. En del kan jag ta nu (bla koagulationsprover, antikroppsprover, genprov och allt vad det nu var) andra ska tas på 3: eller 4:e dagen i menscykeln och något på dag 21 (hormonprover). Och min mens har ju inte börjat än. Har ju knappt ens slutat blöda sen mf... Sen blir det ultraljud och ev något ingrepp där de går in med kamera och undersöker livmoderhålan. Det enda min sambo ska göra är att ta ett genprov... Så det hela kommer ta sin tid. Förmodligen några månader. Vi är rek att inte bli gravid innan utredning är klar och det vill/vågar vi inte heller.
Kram på er alla!

Hej allihopa!
Vi håller ju på med en utredning nu, har tagit en massa blodprover och väntar på ultraljudsundersökning, som dessvärre blev framflyttad en månad . Läkaren pratade också om att man kunde göra en undersökning genom att gå in med en kamera och titta i livmoderhålan. Är det sistnämnda vanligt? Någon av er som gjort det? Har de uppräckt något då som ej syntes på ultraljudet?

Sen måste jag beklaga mig lite också. Nått jag inte gillar är när folk envisas med "hej, hur är det?" så där slentrianmässigt och bara förutsätta att man ska svara "bra". Det trots att de vad vi gått igenom (3 mf varav det senaste i v19 i aug). Visserligen tre månader sen nu men för mig kommer det långt mer tid än så. Visst mår jag bättre nu men det är inte så att man klämkäckt svarar "bra".

Kram till er alla!