Augustibebisar 2008, del 8
Hej på er kära vänner! Jag skäms för att jag är så kass på att vara bland er om dagarna. Hur har ni det och ...ja jösses... vad har hänt de sista veckorna hos er?!
Det är tungt nu. Får jag skriva ett par rader?
Julia är alldeles underbar men att få ihop ett liv där D jobbar 100% oregelbundna tider och jag nu arb 100% oregelbundna tider med en söt liten Julia hemma som inte är tillräckligt gammal för att gå på förskolan om dagarna, ja det är knepigt allt. Jag känner att jag håller på att gå i kras. Vore gott med 1 v semester eller så men nej, ingen semester före sept är kraven då verksamheten jag arbetar på är en nystartad sådan. Jag ser knappt D, hinner knapp prata om vem som bör handla mat, vem som bör städa, tvätta och vad som har hänt på diverse jobb. Vi satsar allt på Julia och jobbet nu. Julia mår bra och det är det viktigaste men det är inte roligt att gå om den vuxna människa man älskar så stort. Det är inte roligt att sitta på arbetet en dag och komma på sig själv med att man inte har en aning om hur den andre har det i sitt liv, vad som har hänt honom på jobbet, hur han ens tar sig till jobbet -cyklar han? Tar han bussen eller åker han bil? Vad äter han på dagarna? Får han sova något om nätterna? Det här är så typiskt jag som tänker mer än vad man kanske behöver
Det gör ju inte saken bättre att jag om 1 v går på ett nytt 6-veckors schema där jag börjar med att vara ledig fre-sönd men sedan, 5-veckor framåt endast är ledig 1 dag åt gången för att sedan gå på och jobba IGEN.
I mitten på aug går D på semester och spenderar då 4 v med Julia och i början på sept början han skola in henne på förskolan. Jag har börjat vänja mig vid tanken att hon ska börja så tidigt som 1 år och 1 v och jag är tillfreds med tanken att hon och D kommer få så mycket god tid tillsammans under hans semster trots att det är utan mig men det svider oerhört mycket i mammahjärtat att jag inte kan få spendera hennes sista tid tillsammans med henne som heltidsmamma med henne på hemmaplan. Jag känner mig som en usel mamma. Vad har jag gjort? Hur kunde jag tycka att ett arbete var så viktigt? Kommer jag att ångra mig mer längre fram i tiden? Vad är det jag missar med henne när jag är på jobbet?
Min lediga tid spenderas nu med Julia. Vi badar i poolen på balkongen, leker i sandlådan med hink och spade, är ute och promenerar med "lära-gå-vagnen", läser böcker, sjunger och duschar tillsammans. Jag försöker men ändå gråter mitt hjärta. Tänk om hon får men av detta?
Ja det b lev nog mer än ett par rader detta. Ni får ursäkta mig. Ni behöver inte ens läsa om ni inte orkar. Jag förstår då jag själv har varit så dålig att sätta mig här och läsa era berättelser och höra hur ni har det i era liv.