Augustibebisar 2008, del 8
Hej allesammans!
Påminn mig att inte skriva långa meddelanden direkt i det här j-kla fältet, jag hade tagit mig tid att skriva jättelångt men nu försvann det. 
Vad jag sagt? Ska försöka komma ihåg.
Jag behöver en sammanfattning, jag har skummat alla inlägg, men jag kommer inte ihåg vad som skrivits eller vem som skrivit vad. Fokuserat på R samtidigt. Så har jag fattat fel så rätta mig gärna.
Rimfo: Är ni friska nu. Har förstått att tjejerna har spytt om vartannat och länge nu. Du måste vara alldeles slut. Hoppas yogan funkade. Jag har läst något hoppfullt meddelande också om att kräkset var slut för en dag. Hoppas det höll i sig och att ni är friska!
Mareld: Jag förstår att det känns jobbigt alltsammans. Lilla Julia får inga men av att vara med dig ibland och pappa ibland. Ni finns ju där för henne bägge två, om än inte samtidigt. Och ni älskar henne massor!!
Har ni ingen barnvakt som kan ta henne någon ledig dag. Så att ni kan göra picknick, dricka champagne och bara prata med varandra som vuxna. Kanske kan ni sexa också...
Jucea: Jag förstod det som att du vill flytta, men det passar inte så bra nu när Ph har ett jobb han gillar jättemycket. Jag förstår att det är jobbigt att inte ha så många i närheten som kan hjälpa till med Ted.
Jag förstod också att ni har lite trassel i relationen. Jag kommer ihåg när du var gravid med Ted, då var det också lite trassel. Kan det vara så att du bättre står ut med Ph:s klumpigheter när du inte är gravid?
Jag har inte hängt med helt och hållet. Hur går det med graviditeten då? Bättre än förra??
Jag har förstått att det är många som har problem i sina relationer. Beror det på ansvarsfördelningen hemma?
Jag är lyckligt lottad, tror jag. Inte det att vi inte har en sned arbetsfördelning med R, jag gör mycket mer. Men det går ju bra när jag är hemma också. Det kommer kanske att bli problem när jag börjar jobba igen.
A är faktiskt ganska duktig. Han har ju levt själv med de stora grabbarna varannan vecka, så han är van vid att fixa och trixa. Inte perfekt men bra.
Jag borde kanske egentligen inte komma med några tips, men med en skilsmässa i bagaget så kommer några iallafall.
Ta inte konflikterna när ni är irriterade och smått förbannade.
Om det är arbetsfördelningen det handlar om så be sambon/mannen ta barnet/barnen en eftermiddag och gå och gör något för er egen skull. Kom hem och berätta hur välgörande det var att få egen tid. Berätta hur ni ibland känner att ni gör det mesta hemma, att ni inte hinner med er själva, att ni är trötta, att ni blir irriterade när er sambo/man inte läser era tankar. Berätta att det kanske är fel att förvänta sig tankeläsning, men att ni är kanske inte så duktiga på att be om hjälp. Fråga om förslag på hur ni ska lösa det, hur sambon/mannen vill att ni går tillväga.
Så kanske ni kommer på något bra. Sedan: Försök att be om hjälp när det går. Och om det blir sura miner av det - sjung då: Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Och säg: Vad skönt att du tog tag i det där - jag orkade inte riktigt.
Äh, nu svammlar jag lite. Men hängde ni med på principen?
Jag förstår däremot att det kan vara mer djupliggande problem också och det finns ju inget facit. Det är ju svårt att prata prata prata om ingen lyssnar och man inte märker någon skillnad.
Kramar på er alla som har det jobbigt. Jag tycker det är starkt att vilja söka hjälp utifrån. Det kan vara en lösning med parterapi, men det får inte bli smutskastning.
Vi har det bra här, men sexet är ganska lidande. Om vi hade svårt att få Robin när vi jufsade som kaniner, hur svårt ska det då bli med nr 2. Vi får väl fuska igen om vi vill ha en tvåa.
VT: Kan du sammanfatta lite åt mig??
Jag har skickat ett grattis till henne innan också. Superkul med så nära mellan barnen. De kommer att ha stor glädje av varandra (och så kommer de ju att ha någon att bråka med, eller hur Lina!?)