Min man vill adoptera mina vuxna barn,men biopappan motsätter sig det

Men barnen är väl myndiga? eller har jag missat något här?
Barnen bestämmer väl då?

Anonym (mamman) skrev 2009-06-25 21:37:44 följande:

Det är aldrig lätt att adoptera bort sina barn oavsett om man har umgåtts med dem eller inte. Varför är det så viktigt nu när dina barn är vuxna?

Det handlar ju inte om att trygga deras tillvaro med en stabil förälder, den tiden är ju förbi?

Föräldrabalk (1949:381)

4 kap. Om adoption

1 § Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd antaga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer även den som fyllt aderton men ej tjugufem år, om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl eljest föreligga. Lag (1974:236).

Ändrad: SFS 1970:840, 1974:236
NJA 1991 s. 21: Två makar har ansökt om adoption av mannens brorson. Hustrun är under 25 år och...
NJA 1998 s. 581: Ansökan om adoption har lämnats utan vidare åtgärd i ett fall då sökanden...

2 § har upphävts genom lag (1988:1251).
3 § Makar får inte adoptera annat än gemensamt. Den ena maken får dock ensam anta adoptivbarn, om den andre vistas på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. Den ena maken får också annars med den andres samtycke adoptera dennes barn eller adoptivbarn eller eget barn. Lag (1991:1546).

4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn. Lag (1970:840).

5 § Den som har fyllt tolv år får inte adopteras utan eget samtycke.

Sådant samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras

1. är under sexton år och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad, eller
2. är varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande. Lag (1991:1546).

5 a § Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs inte av den som lider av en allvarlig psykisk störning, är utan del i vårdnaden eller befinner sig på okänd ort. Är detta fallet i fråga om var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Lag (1994:1433).

6 § Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Vid bedömningen av om det är lämpligt att adoptionen äger rum skall rätten, även när barnets samtycke inte behövs, ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Mina halvsyskon (från min pappas tidigare äktenskap) blev adpoterade av deras nya pappa i vuxen ålder.

(min pappa är inte särskilt bra pappa och har inte träffat dom sedan dom var riktigt små)

Han kan omöjligtvis haft nåt att säga till om då dom var runt 25-30 år då dom blev adpoterade.

Dom blev adpoterade pga av att den nya pappan vill att dom ska ärva honom.

(min pappa har inget man kan ärva, dom kollade noga upp det först så att dom inte skulle missa nåt dom hade rätt till)