Varför inte vara ärlig (om barnlöshet)?

Det har jag också funderat på!

För mig personligen har jag inte kunnat berätta för många. Jag känner krav på att vara glad hela tiden och inte beklaga mig, tyvärr innebär det att jag inte heller får stöd. Kanske har jag också en felriktad stolthet, att jag vill inte att folk skall veta att jag önskat mig något om jag inte får det och absolut inte bli omtalad som "så bra vi har det, vi är inte i samma situation som Cybele".

Jag tror det hade varit mycket enklare om jag hade kunnat prata mer om det och jag hade mått bättre.

Rent generellt så kan det väl också handla om att man inte vill att ens arbetsgivare skall få reda på att man planerar barn (även om det inte kommer på beställning), speciellt inte när det är dags för löneförhandlingar, och att det uppmuntrar till sekretess även i umgänget med andra?