Varför inte vara ärlig (om barnlöshet)?

Ja alltså jag kan delvis hålla med dig men samtidigt vill man inte engagera alla och allt i sin barnlöshet heller. Jag kan vara ärlig när någon frågar mig när jag ska/om jag ska skaffa barn osv men det är för min egen skull som jag måste skydda mig ibland och ljuga. Ibland är man inne i en sorgperiod och man måste få utrymme till att få sörja utan att känna sig tvingad att säga som det är. Ibland mår man bra trots kampen och kan säga som det är. För som ni säger så är detta absolut inget att skämmas för, och det gör jag inte heller. MEN...det måste alltid vara upp till var och en om man vill berätta eller ej.

Men det har hänt att jag har varit brutalt ärlig ibland för att jag inte har sett en poäng med att spela, och det kändes skönt

Absolut. Ungefär hälften av alla gånger jag sagt som det är (att vi inte kan få barn naturlig väg utan kämpar med IVF) så försöker den andra "trösta" med de historier som cirkulerar om att par som äntligen slappnar av faktiskt blir spontant gravida. Det är ett hån mot mig och en stor käftsmäll rakt i nyllet. Därför känner jag att jag ibland inte vill diskutera mina försök. Folk begriper inte bättre.