Varför inte vara ärlig (om barnlöshet)?

Jag och maken har ni försökt i 1,5 år att få barn. Vi har gjort utredning (inga fel) och vi står i kö till ivf. Precis alla mina vänner (som inte är singlar) har redan fått barn eller väntar. Det är tufft, som säkert så många andra här vet. Vad är då grejen med att hålla det hemligt att man försöker? Varför inte vara ärlig? Alla mina nära vänner vet precis hur det ligger till. Det känns mycket bättre än att de ska gå och spekulera och undra. Nyfikna släktingar, bekanta osv som frågar eller antyder att det borde vara dags med barn brukar jag svara: "Ja, visst vill ha barn, men tyvärr kommer de inte alltid på beställning". Alla förstår och man får inte fler frågor.

Om jag nu inte känner för att dricka alkohol (vilket hänt t.ex. precis innan BIM någon gång) struntar jag helt enkelt i att göra det. Ingen har frågat varför, men om nu någon måste vara så näsvis att det tvunget ska veta varför skulle jag bara svara att jag inte känner för det. Det har inte hänt, men om någon skulle fråga rakt ut om man jag är gravid, då är det ju bara att svara "nej"...?

Fru Naftra: Jag förstår hur du menar. Absolut. Ibland vill man absolut inte prata om det. Men mina vänner som jag pratar med har jag haft ett stort utbyte med i fråga om kunskap och stöttning. Dels har jag en nära vän som befunnit sig i samma situation (som höll det hemligt i flera år) men också andra som har systrar, kompisar osv. Sedan är de flesta som är gravida och har barn extra förstående och man märker att de försöker visa hänsyn genom att tänka på vad de säger.

Ytliga bekanta som jag inte vill prata med, brukar som sagt ofta ge sig när de förstår att vi "försöker". Och någon gång har jag varit brutalt ärlig och det har också funkat.

SanneS: Befinner mig lite i en liknande situation. Jag vill prata med mina vänner men maken pratar inte med sina. Han är dock okej med att jag pratar med mina vänner, som vet om att han inte vill prata om det. Men det ju inte direkt ett samtalsämne som kommer upp på middagsbjudningar... Sedan är det ju så att vissa vänner vet allt och andra vet bara att vi försöker få barn. Och de är smarta nog att inte fråga hur det går...

Dimitra. Vet inte om vi haft tur och inte stött på så många klumpiga människor. Men så mycket medömkan eller oönskade råd har jag faktiskt inte fått. Tack och lov.

Varför inte vara ärlig (om barnlöshet)?

INNEHÅLL