Va livrädd i början, sen gick det över. Nu, med 12 dagar kvar till BF börjar jag seriöst få panik... igen... Hur i hela friden ska jag klara av den smärtan? Jag önskar att det gick att skjuta upp det i all evighet... Nån mer som inte har långt kvar och som börjar få lite smått panik?
Är det din första förlossning?
skönt att höra.. jo du har helt rätt.. klarar alla andra av att föda barn så gör nog jag det med. Jag ska absolut be att få eda & hoppas de tar mig på allvar när det gäller värkarna. Alla har ju olika smärttrösklar.. för en del är det värre än för andra.. men det ska trots rädslan bli ganska spännande. Man får ju något fint efter allting. Lycka till med din förlossning!
Ja, det är min första... Är också rädd för smärtan, att jag helt enkelt inte ska klara av den.. Och är rädd för att spricka. Just därför är jag också rädd för EDA´n. Usch, jag vill bara ha det överstökat...
Min barnmorska frågade mig om jag ville prata med någon specialistbarnmorska om att jag känner mig rädd, men jag känner att det kvittar. Kommer ju ändå inte kunna ta bort smärtan menar jag... Man får väl helt enkelt bita ihop och genomlida det (även om just bita ihop väl är det sista man ska göra ). Vi bor just nu på Tornhagen, om du vet vart det är... Men flyttar till Ulricehamn i juli, efter att bebisen kommit. Hur man nu ska orka det...?
hallå=) det ska bli lite kul å se vad vi säger om förlossningen sen efteråt..kanske inte alls är så farligt som vi tror..de där huggen kan jag känna igen. På mig kan det lixom hugga till å sen tråla neråt. Vet inte om det är en förvärk eller bara bebisen som kommer åt en nerv.Jag kan inte förstå hur dom får plats därinne. De är ju helt färdigutvecklade vid det här laget. Rätt häftigt. Jaha snart är det bara 10 dagar kvar=) jag tycker det går fort ändå, snart är väntan över. Förhoppningsvis så kommer det att gå fort för oss båda två när det väl sätter igång. Sen kan man skratta åt allting..=)
Håller med dig om att det är lite spännande.. Det är en himla massa känslor..du får lova att skriva om du känner något..våra bebisar kan ju i princip komma vilken dag som helst ijäntligen..lite kul att vi har samma bf dag=) vet du vad du väntar eller har du några önskemål?? själv har jag fått reda på att det är en liten tjej som ligger i magen & växer..en liten Johlina. Pricis vad jag önskade mig, men självklart hade jag blivit minst lika glad om det varit tvärtom..Vi KOMMER skratta åt detta sen, allt kommer vara över fortare än vi hinner blinka *peppar peppar*
jag kan skratta lite åt tanken redan nu hur jag kommer ligga där på förlossningen & skrika som en stucken gris så det hörs över hela sjukhusområdet.. haha.. jag kommer nog inte vara rolig att ha att göra med.. men det får dom ta, kanske skönt att få ur sig lite aggressioner..=)..
Vi har inte tagit reda på vad det är för en liten filur där inne, men jag tror helt bombsäkert att det är en liten kille. Ville jättegärna ha en tjej förut, men nu när jag tänker på vår lilla kille där inne i magen så känns det bra. Kommer få en liten chock om det visar sig att det är en tjej Ska bli så spännande att få veta snart. I förrgår gick min slempropp (måste det heta så äckligt??), och jag blev helt skärrad. Visst, det kan va flera veckor kvar, men jag trodde att bebben skulle komma med en gång eller nåt Tänkte verkligen inte rationellt. Det är verkligen skillnad på att läsa om vad som ska hända, och när det väl händer... Känns så sjukt overkligt. Jag har hela tiden tänkt att jag ska försöka vara hemma så länge som möjligt när värkarna kommer, men nu börjar jag inse att det kommer bli svårt. Kommer ju bli helt skärrad och bara "vi måste åka in nuu!!" Ja, som sagt, det ska bli kul å se hur vi reder ut det här Trevlig helg!