Starlet1 skrev 2009-06-10 20:58:31 följande:
Jagt har både fått missfall och förlorat ett barn som var fullgånget. Och båda gångerna har jag velat försöka bli gravid så fort som möjligt. När vi försökte efter att Agnes dött då hade jag sån skuldkänsla som du pratar om. Och ibland kommer den fortfarande. Men det är ju mycket för ens egen skull och tillfrisknande i sorgen som man gärna vill bli gravid igen.Efter missfallet nu i januari i år, så ville jag bli gravid så fort jag kunde, har inte lyckats ännu, men nu har jag inga skuldkänslor, för jag tänker inte lika alls som efter mitt barns död. Det var inget barn ännu. Men det är jag som tänker så, eftersom jag har den erfarenhet jag har. Vill inte jämföra min erfarenhet med min ängel med er som sluppit det jag har upplevt. Missfall är otroligt traumatiskt.Oj, det blev långt.
Fy för att mista ett barn som är fullgånget måste och är tusen gånger värre än att mista det så tidigt...
Det går inte ens att jämföra, men jag tycker ändå att det är ett barn ett liv som har funnits innom en fast man inte har hunnit att tänka så långt om du förstår vad jag menar...
Jag kan inte föreställa mig hur det är eftersom jag tyckte det här var hemskt hur skulle jag då klara nått sånt, usch man tar så mkt för givet.
Du måste vara oerhört stark som klarat det, och kan gå vidare och försöka igen.
Jag tycker att det börjar att släppa lite och försöker tänka på att OM det blir ett barn till så hade det kanske inte kommit till världen alls...Man kan se det på många sätt.
Tack för att du delade med dig av din händelse!
