Jag kan berätta nåt om en annan, en gammak polare till mitt X. Riktigt pinsamt. *ler redan nu*
Min dåvarande pojkvän hade 20-årsfest och massa människor var där och de allra flesta var ordentligt fulla.
Jag behövde gå på toan och märkte snart att den var upptagen väldigt länge, så jag blev orolig att det hänt nåt. Att någon skulle råkat illa ut eller så, så jag lirkade upp låset. 
Därinne stod en kille och försökte få loss ett stopp i toaletten och han var snoooorfull, så han ragglade och stapplade hejdlöst. Väldigt snart kände jag en väldig odör, som en vägg som överrumplade mig och jag nästan kräktes. Tänkte att han skitit illa och att jag får hjälpa honom innan han bryter sönder toastolen i sitt frenetiska arbete i att få loss stoppet.
Då ser jag att handfatet var otroligt smutsigt, han sitter utan byxor och kalsonger, handduschen är kladdig och vatten är överallt! Jag tillkallar två andra grabbar som tar undan killen som arbetar hårt på toaletten. Vi är alla snorfulla, så vi reagerar inte så mycket till en början.
Stoppet berodde på att killen skitit ner sig då han kräktes i ett annat rum, han fick panik då han insåg detta faktum, spolade ner kalsongerna (som orsakat ett rejält stopp), försökt spola sig ren med handduschen samtidigt som han ragglat runt inne på toan och kletat ner i stort sett allt med sin skit. Byxorna ligger på golvet, dyngsura och nedbajsade.... Jag tyckte nästan synd om honom.
Ja, varför tyckte jag _nästan_ synd om killen i fråga då? Är jag helt hjärtlös? Vem som helst skulle ju känt medlidande med den stackars grabben!!?
Jo, han var nämligen den där killen i gänget som alltid var först om att kommentera alla andras brister eller misstag, ja ni vet den där killen i gänget som alla hat/älskar då han kan bete sig som en riktig skitstövel allt som oftast, men som kommer undan med det även om man blir måttligt irriterad över respektlösheten i hans beteende. Ja, det var just HAN som råkat ut för detta pinibla dilemma och som han gjorde allt i sin makt för att kunna hejda att det kom ut i offentligheten bland de andra festdeltagarna... MEN, det kom ut. Jag var snäll mot honom och hämtade byxor och behandlade honom hela tiden med respekt (även om jag fnissade inombords och tyckte att det drabbade HELT RÄTT person 
) han var tyst som en mus, vilket jag aldrig åskådat tidigare. 
Han tog tacksamt emot hjälpen och smög sedan runt i huset nästan obemärkt, han som alltid krävde att få stå i centrum annars..
Jag kan fortfarande dra på smilebanden av denna incident, då det blev så olyckligt för honom i sin desperation och fyllakombo, allt som kunde gå fel för honom i just den situationen, gick jävligt fel och alla fick ta del av den! Snacka om förnedring till max! Han blev iallafall en mer ödmjuk kille efter detta, som jag upplevde det ett tag.
