5 min metoden fungerar!!!

TS - Tråkigt att ingen kunde berätta för dig om humana sätt att behandla barn som ska sova i stället. Det är ju så, att om "fel" person tipsar om något som låter bra, då kan man råka gå på vilka dumheter som helst.

Om/när du så småningom upptäcker de oväntade bieffekterna av 5mm på ditt barn, så hör av dig till mig. Det tog bara ca ett år för vår dotter att få tillbaka tryggheten och tilliten ordentligt efter att vi genomfört kuren på henne, och efter 12 år försvann nattskräcken också. Kanske jag kan ge dig några tips?

Ja, visst är det, men måtta med allt. När det gäller uppfostringsmetoder kan man tipsa om örfilar, låsa in barn i garderober och allt möjligt, men det är nog inte många som tycker det är särskilt bra tips ...

Förklaringen du fick var väldigt bristfällig.
1. Metoden kräver att barnet inte ska kunna ta sig någonstans själv. Din systers 3-åring skulle alltså i princip behöva låsas in för att det ska funka.
2. Eckerberg (som uppfunnit metoden och gett ut broschyrerna) menar att föräldrarna absolut inte får trösta sitt barn utan bara titta in och visa sig snabbt.
3. Komplikationer (som att barnet kräks av skräck eller t ex kissar el bajsar ner sig) ska tas om hand på särskilt sätt, vilket kräver att man läser på i broschyrerna.
4. Enligt en undersökning här på FL började ca 25% av barnen att sova mycket sämre efter metoden. Många drabbades av mardrömmar och allmän otrygghet.

I mina ögon är det humanare än att använda 5mm.

Been there - done that. Jag skiljer på om en baby behöver kärlek, sällskap, tröst, mamma eller om ett barn vill ha godis. Gör inte du det?

Är det verkligen huvudsaken? Är inte huvudsaken att barnen behandlas som människor och inte som känslolösa värdelösa saker?

Jag anser det helt fel att stirra sig blind på klockan och räkna timmar. En av de stora orsakerna till att folk tar till sömnmetoder, tror jag! Jag har själv gjort samma misstag då och då, t ex när mitt 5:e barn redan vid 2 månaders ålder började sova endast 8 timmar/natt plus 2x15 minuter på dagtid. Sammanlagt 8½ timme/dygn alltså! Något borde rimligtvis vara fel - fast hon verkade må jättebra, förstås. Det var ett evigt gnällande på henne (som jag tog som sömnbrist först), men när jag väl slutade stoppa henne i sängen/vagnen och puffa, buffa, gunga osv hela tiden, så slutade hon gnälla. Hon ville inte sova, för hon var pigg! Fick hon leka på sin filt eller vara social med familjen, så var hon hur nöjd som helst.
Och hon utvecklades mycket snabbare och bättre än sin storebror, som fortfarande när han var över halvåret sov 18-20 timmar/dygn. Visst mådde han bra och var frisk, men han sov ju bara! Det fanns ingen tid för honom att leka och lära sig saker ...

Nej, det som är dåligt för barnet är att växa upp med föräldrar som medvetet struntar i när barnet är hungrigt, ledset, otryggt eller rädd. Den erfarenheten bidrar inte direkt till någon tillit till vuxenvärlden eller någon bra självkänsla. Att vara beroende av en person som medvetet behandlar en elakt och grymt - bara för skojs skull - sätter sina spår hos vilket barn som helst ...

Min gissning är att alla utom du har diskuterat spädbarn. Mitt inlägg gäller också just spädbarn, och inte ett småbarn som förstår om jag säger "Mamma kommer strax! Du får vänta lite!". Och nej, en 5-åring mår inte dåligt av att vänta. En 3-åring gör det inte heller. En hjälplös baby som inte själv kan komma till mamma om det gäller något viktigt, och som inte förstår om man säger "Kommer strax!", mår däremot dåligt av det. Särskilt om det upprepas systematiskt och av ingen annan anledning än att föräldern känslokallt bestämmer sig för att strunta i babyns gråt.

Jag vet inte vilken ålder en "toodler" ska vara, men i Sverige delas yngre barn in i spädbarn/baby (0-1 år) och småbarn (1-3 år).