Gladabarnensmamma skrev 2009-06-04 17:40:43 följande:
Men är det rätt att anta att det bara handlar om egentid? Jag tycker den undertonen är rätt så anklagande faktiskt, som om man inte älskar sitt barn utan mest tycker dom är i vägen. Det finns barn som inte kan komma till ro, som bara gråter och skriker (fast man har dom i famnen) och det blir en ond cirkel där dom är övertrötta, kommer inte till ro och vet varken ut eller in... Jag har två VÄLDIGT olika barn (ett som ammade var fjärde timme, sov hela nätter när han var 5 veckor... , ett med (medicinerad) reflux & det var skrik & tårar i över 6 timmar / dag (jag förde dagbok på läkares inrådan). Om jag sen hittade ngt som fick lillen att koppla av & äntligen sova - då hade jag varit mer hjälpt av lite mamma-till-mamma diskussioner, tips & råd och inte bitska kommentarer (okunstruktiv kritik).
har haft ett kolikbarn så jag vet att alla barn inte kommer till ro,men handen på hjärtat, när vi föräldrar väljer skrikmetoder,så är det allt som oftast om inte alltid för vår skull,inte barnets.