5 min metoden fungerar!!!

Alltså... alla ni som hoppar in här och säger FEL FEL FEL FEL och URS och STACKARS BARN och hit & dit... vilket konstigt sätt att bemöta ngn som inte tycker som er! Lär ni era barn att det är fritt fram att flyga på andra som har olika erfarenheter / åsikter än er också? Eller tar ni det pedagogiska greppet och neutralt delar med er av era erfarenheter istället? Bara en stilla undran...

Men är det rätt att anta att det bara handlar om egentid? Jag tycker den undertonen är rätt så anklagande faktiskt, som om man inte älskar sitt barn utan mest tycker dom är i vägen. Det finns barn som inte kan komma till ro, som bara gråter och skriker (fast man har dom i famnen) och det blir en ond cirkel där dom är övertrötta, kommer inte till ro och vet varken ut eller in... Jag har två VÄLDIGT olika barn (ett som ammade var fjärde timme, sov hela nätter när han var 5 veckor... , ett med (medicinerad) reflux & det var skrik & tårar i över 6 timmar / dag (jag förde dagbok på läkares inrådan). Om jag sen hittade ngt som fick lillen att koppla av & äntligen sova - då hade jag varit mer hjälpt av lite mamma-till-mamma diskussioner, tips & råd och inte bitska kommentarer (okunstruktiv kritik).

Jag fick mina ungar i Australien och Kanada och där varnar man faktiskt för samsovning pga. kvävningsrisk (som katastrofalt nog hände en bekant till mig när hennes pojke var 4 månader). Inga kuddar, gossedjur, filtar och tjocka madrasser innan 1 år fick jag höra (min tvåa gallskrek iofs nätterna igenom och sov/ammade vid min sida i våran säng de första 5 månadern, men så fort han kunde vända sig så fick han sova i egen säng).