Inlägg från: Jävelunge |Visa alla inlägg
  • Jävelunge

    5 min metoden fungerar!!!

    Toppen TS! Du lyckades knäcka ungen på bara en ynka vecka! Superkäckt hörru!

  • Jävelunge
    Mieria skrev 2009-06-03 16:47:07 följande:
    Men jag fattar inte? Jag känner mig som ett pucko nu...Ska man bara gå ifrån barnet?? Hur ska man då veta varför det skriker? Tänk om det har hänt nåt liksom? :´)
    Man skall lämna ungen själv. Var femte minut skall man titta på det. Inte röra. Intre trösta eller prata. Till slut lär sig barnet att ingen bryr sig.

    Ungefär så. Skisympatiskt. Inte.
  • Jävelunge
    Åh så praktiskt! Det kan man ju använda sig av på många vis. När barn har ramlat och slagit sig t ex. Då kan man skita i att trösta så kanske de lär sig att det är bättre att gråta tyst och då slipper man ju bli störd om det är Oprah på tv. Det är väl en ganska bra jämförelse?
    Absolut.
  • Jävelunge
    Siili skrev 2009-06-03 16:54:13 följande:
    *väntar 5 min innan jag tänker svara*
    haha
  • Jävelunge
    aspenbäck skrev 2009-06-03 19:28:52 följande:
    Oj oj vad det har hänt mycket på den här tråden... För det första så står jag inte och klockar 5 min precis, självklart när jag går in så pussar jag säger godnatt och gossar lillen på kinden, men plockar ej upp honom, för det tredje så känner jag väl ändå mitt barn och hör vilket typ av skrik han har. Gör inte ni det.?Så länge han bara är arg för att jag inte plockar upp och krånglar med honom så gör det mig inget att han skriker, blir han stucken av ett bi som ngn nämnde så lär jag nog höra detta. =)Ett barn testar gränser hela tiden, låter ni aldrig era barn vara arga? Igår somnade han nöjt och tryggt, var inte ledsen därför att han har lärt sig att det inte är ngt farligt, mamma försvinner inte för gott utan finns fortfarande där om ngt händer. Vad är så hemskt med detta? Att bebisen inte får bestämma? Det pratas väldigt mycket om att lyssna in sitt barn, men jag tycker faktiskt att det är tvärtom. Det är vi som är föräldrar och ska fostra våra barn inte tvärtom. Däremot ska deras behov tillgodoses som trygghet, matas, bytas på , få massvis med kärlek mm mm mm , men det är en helt annan sak.
    Är det här ett skämt?
    En bebis som tester gränser? Är arg som ett bi? Som vill "bestämma"?

    Är det en "annan sak" att ge sina barn kärlek och trygghet och att finnas där när de är ledsna och förtvivlade och behöver sina föräldrar?

    Nej lilla du det är inte en annan sak.

    Och små bebisar försöker varken bestämma eller testar gränser. Det var det dummaste och mest okunnig jag hört på länge. Jag tror att du TS borde läsa på lite om spädbarn och deras behov så att du kan bli en bättre mer inkännande och empatisk förälder.

    (Nu måste jag gå och kräkas)
  • Jävelunge
    NovasMorsa skrev 2009-06-04 10:25:53 följande:
    ok nu måste jag fgråga er kritiker ngt.. mina barn somnar själv båda två (eller ja min yngsta somnar oftast medans hon äter sista målet inför natten men har hon inte hunnit somna så somnar hon pang bom i sin egen säng) jag har två barn ett på 2,5år och ett på 3mån och min sambo o flickornas pappa jobbar som lastbilschafför o är ute o kör i två veckor o sen e hemma på heltid i två veckordetta innerbär att jag är ensam med mina barn 14dygn per månad. om inte nån av våra vänner är o hälsar på oss ja min älsta går på dagis så vikliver upp på morgnarna.så rutiner gillar alla barn de kan vi väl vara överens om?men om ja inte lärt mina barn att somna själv hur skulle det då sett ut?? båda barnen soomnar för natten vid 20.00 tiden skulle jag då sitta/ ligga med min 2,5åring i famnen o söva henne i en halvtimme timme medans min 3månaders ligger o tokskriker efter mej? eller tvärt om?? ingen av dom skulle nånsin somna o jag skulle ha ett helvete..visst då både jag o min sambo e hemma så tar vi varsin unge på kvällen. annars lägger jag eller sambon den unge först som värkar tröttast vi läser saga för älsta dottern beroende på om yngsta e vaken eller inte.. annars lyssnar hon på en saga på skiva ist men vi lägger henne pratar lite om dagen pussas o kramas osv osv. slävker lampan o säger god natt.. o visst självklart skulle det vara ngft så får dom somna i våran säng visst inga problem de är bara att göra det. så till er kritiker tycker ni att ja har misshandlat mina barn?? tycker ni att ja struntar i dom? tycker ni dom värkar vara "förstörda" pga att dom fått lära sej att somna själv? är iof bara våran älsta som vi använt 5minmetoden på o ja säger bara det en kväll tog det o då var hon arg o skrek på oss i 15min i så fort hon ropade mamma eller pappa så svarade vi henne.
    Jag är ensam med två barn. En är precis fyllda ett och det andra 3,5 år. Ända sedan tvåan föddes har jag somnat dem tillsammans. VARJE DAG I ETT ÅR nu alltså.
    Det går ALLDELES UTMÄRKT vill jag be om att få tala om.

    Vi lägger oss i sängen tillsammans. Jag halvsitter och ammar bebisen till sömns medan storebror ligger tätt intill. Ofta läser vi en bok samtidigt eller ligger bara och småpratar. Ibland tar det en kvart. Ibland två timmar. Men det funkar.
    INGET av mina barn har skrikit mer än kanske 30 sekunder I HELA SINA LIV!

    För mig innebär barn som gråter och skriker att något är fel. Och då är det min skyldighet som förälder att finns där och se till att barnet mår bra.
  • Jävelunge
    Maddsutt skrev 2009-06-04 11:24:04 följande:
    CloudBerry the 1st skrev 2009-06-04 11:22:05 följande:
    Jag vet inte vad du skrivit, men jag menade inte det du skrivit.. Självklart har många små barn svårt att sova själva..
    Ja det har de. Därför att små barn inte är konstruerade för att sova själva. Det är självkalrt och naturligt (biologiskt betingat) för de flesta små människor att av trygghetsskäl vara nära sina föräldrar när de somnar.

    Kan man inte ge sina barn detta under deras första år så tycker jag att man borde ta sig en funderare på varför man blev förälder överhuvudtaget.
  • Jävelunge
    Tidiz skrev 2009-06-04 11:36:50 följande:
    klart jag inte sitter tyst när jag ser något som kan skada ett barn. tex så sitter jag inte tyst när vår granne låter sin 7 åring cykla på storavägen utanför utan cykelhjälm utan säger till honom att hämta den. men att få barnet att sova är en annan femma, tror barnet (å föräldrar) mår sämre utan sömn så varför inte då göra det som fungerar för att barnet ska somna? ett barn dör inte av att somna ensam, däremot så blir man lätt psykiskt nedgången efter tre dygn utan sömn. så då är frågan, ska föräldrarna, å barnet, vara så trötta att dom inte kan ta hand om sitt barn på ett bra sätt eller ska barnet sova, trots 5 mm, promenader med vagnen eller hur man nu väljer att göra för att barnet ska somna å få en bra omvårdnad?
    Ingen säger att man skall vara utan sömn. Men det finns många bättre sätt att somna ett barn på än att utsätta den för kränkningar.

    Att som förälder inte kunna vara mer empatisk och ansvarsfull än att hänfalla åt en "quick fix" som 5mm är patetiskt. En annan "quick fix" är att tvätta ungens mun med tvål om den säger något dumt. Eller låsa in barnet i garderoben. Det oönskade beteendet slutar säkert eftersom man skrämt/kränkt barnet till lydnad. Samma ska med 5mm.

    Men man skall fan inte tro att det inte skadar barnets psyke eller den långsiktiga relationen mellan barn och förälder att göra så.
  • Jävelunge
    Tidiz skrev 2009-06-04 11:56:59 följande:
    visst får man uttrycka sina tankar i allt men man behöver ju inte pracka på nån annan samma tankegångar å åsikter. finns en historisk händelse som fungerade på samma sätt, den sätter fortfarande sina spår. visst säg gärna "jag tycker si å så pga att..." men sen när någon svarar "visst kan man se det så men ..." så behöver man inte rikta taggarna utåt utan man kan lyssna å diskutera utan att idiotförklara varanda. det var nått vi fick lära oss redan i förskoleåldern.
    Det flesta jag känner till har inte testat allt. Och de har definitivt inte haft tålamod nog att låta barnet somna i lugn och ro nära mamma eller pappa.

    Sen skriver du om en treåring. En treåring kan man prata med, förklara och resonera. En treåring vet att du finns i rummet bredvid och en treåring kan till skillnad från en bebis bråka och försöka bestämma. Så att lära en treåring att sova själv ser jag inget problem med.

    Men i Ts fall ahndlar det om en bebis. De tär STOR skillnad.
  • Jävelunge
    Vem är skaparen?
    Barnläkaren Berndt Eckerberg
  • Jävelunge
    det jag menade var att vi får ta "lidandet" nu med en massa skrik, gap å ångest från min dotter för att hon inte lärde sig sova i sin säng direkt, jag är varken för eller emot 5mm men för vissa funkar ju det bättre än annat. så varför inte låta folk använda sig av det som för deras del fungerar?
    Fast jag tycker att man måste fråga sig varför en metod fungerar inte bara nöja sig med att den fungerar. Ändamålet helgar ju inte medlen. I så fall kan man ju ta till barnaga eller vad som helst.

    Och jag tycker att det är bättre att göra som ni, ta en eventuell kamp när barnet är större och förstår. En bebis förstår inte vad som händer när man överger den i flera minuter. Den ropar och ropar och tror att den är övergiven och kommer att dö. En treåring kanske blir arg. Men hon fattar att ni inte lämnat henne ensam i skogen.
  • Jävelunge
    tebax skrev 2009-06-04 13:27:19 följande:
    Så ni menar på fullaste allvar att ni ger precis allt som barnen vill ha ? Alltså jag hänger inte med.. Så om erat barn börjar störtgråta i affären och vill ha godis så är det sjääävklart att ni köper det eftersom han/hon gråter??
    Nu pratade vi väl om spädbarn? Inte f-n går det att jämföra med större barn som vill ha godis i affären?
  • Jävelunge
    Hur vet du att en 11-månaders bebis, som känner sina föräldrar, tror att h*n blivit övergiven i några minuter och tror att h*n ska dö för att det tar 5 min innan mamma/pappa kommer?Barn förstår så mycket mer än vad vi vuxna tror. Det är något jag minns väl själv från mina tidiga år.
    Det är natuligtvis så att en 11-månaders förstår mer än en 5-månaders tex. Men samtiaigt bör man som förälder ta hänsyn till att barnet faktiskt inte kan kommunicera sina behov fullt ut och att de kan befinna sig i någon av de separationsfaser som inträffar under det första året.

    Det är inte för inte flera av Sveriges mest kända barnpsykologer avråder från skrikmetoder.
  • Jävelunge
    Apmor2 skrev 2009-06-04 13:53:52 följande:
    på vilket sätt kränker man barnet?
    Att ignorera sitt barn när det är ledset och signalerar att det behöver trygghet och tröst är att kränka. Självklart.

    Hur hade du känt det om du var ledsen och rätt och den person du litade på sket fullständigt i dig utan stängde in dig bakom spjälor och sket i dig?
  • Jävelunge
    Apmor2 skrev 2009-06-04 14:30:22 följande:
    nej det går ej ut på det, namnet säger dig det, men poängen med metoden är att börja med att man går ut en liten stund ur rummet om barnet gråter (till skillnad från att skrika) så går man in och ger det uppmärksamhet genom att lägga handen på det så att barnet ska känna att man är där och när barnet lugnat ner sig så går man ut igen och upprepar proceduren när det behövs och automatiskt så ökas minuterna, barnet förstår att när h*n behöver mor/far så är dom där på nolltid.Men att ignorera gnäll och skrik..På det sättet vet barnet att det ej är ensamt och ignorerad och att även om föräldrarna ej är i samma rum så är dom nära och barnet kan känna sig trygg.Det är det 5mm går ut på.
    Du har inte läst på ser jag. Enligt 5mm skall man gå ut och stanna ur barnets åsyn i hela 5 minuter åt gången. Man skall ignorera gråt, skrik och tårar. Barnet har ingen tidsuppfattning så 5minuter kunde lika gärna vara två timmar. Sne skall du visa dig för barnet. Men du får INTE röra barnet, prata lugnande eller trösta. Bara titta och sedan gå ut ytterligare 5 min...osv tills banret gett upp.
  • Jävelunge
    Jävelunge skrev 2009-06-04 14:50:55 följande:
    Du har inte läst på ser jag. Enligt 5mm skall man gå ut och stanna ur barnets åsyn i hela 5 minuter åt gången. Man skall ignorera gråt, skrik och tårar. Barnet har ingen tidsuppfattning så 5minuter kunde lika gärna vara två timmar. Sne skall du visa dig för barnet. Men du får INTE röra barnet, prata lugnande eller trösta. Bara titta och sedan gå ut ytterligare 5 min...osv tills banret gett upp.
    Fan va illa jag skriver.
  • Jävelunge
    clarens skrev 2009-06-04 14:52:15 följande:
    vad menar du med att natta? om du menar ligga bredvid det i upp till 1-3 timmar så kan jag säga att det skulle jag aldrig stå ut med. jag undrar, ni som gör det, hur står ni ut?? vill ni inte göra andra saker på kvällarna? jag har dessutom svårt att tro att barnet själv tycker det är spec kul att ligga och försöka somna i flera timmar.jag körde med ngt som jag i efterhand har förstått liknar tass-metoden. det funkade utmärkt och min ettårning somnar alltid själv och har gjort sen 5 månaders ålder. det kanske kan vara ngt att kolla upp för den som är tveksam till 5mm.sen tycker jag att ni som hävdar att man är en dålig förälder som misshandlar sitt barn om man använder 5mm borde skärpa er!
    Hur jag står ut? Jag älskar mina barn och jag är beredd att ge dem hur många timmar som helst om det innebär att de får somna tryggt utan gråt. Jag ser det inte som ett straff att ligga nära och snusa i deras mjuka nackar. Tvärtom.

    Om det finns annat jag vill göra? Nja...tvätta, städa kolla TV kanske...men det är inget jag prioriterar före mina barn.
  • Jävelunge
    Men ärligt...Tar det tre timmar för dina barn att komma till ro varje kväll? Det låter hysteriskt överdrivet
    Näpp, tre timmar har det aldrig tagit. Min tuttemjölk är för det mesta som stilnoct . Och min store skrutt är så i gasen hela dagarna så när han krypit ned i sängen och lindat armen runt mig så tar det max en kvart innan han är däckad.

    Men i extremfall har det tagit över en timma...någon gång nära två...men det är smällar man får ta tycker jag. Jag har ju valt att skaffa dem. Och har man satt båten i sjön får man ro den i land.
Svar på tråden 5 min metoden fungerar!!!