aspenbäck skrev 2009-06-03 19:28:52 följande:
Oj oj vad det har hänt mycket på den här tråden... För det första så står jag inte och klockar 5 min precis, självklart när jag går in så pussar jag säger godnatt och gossar lillen på kinden, men plockar ej upp honom, för det tredje så känner jag väl ändå mitt barn och hör vilket typ av skrik han har. Gör inte ni det.?Så länge han bara är arg för att jag inte plockar upp och krånglar med honom så gör det mig inget att han skriker, blir han stucken av ett bi som ngn nämnde så lär jag nog höra detta. =)Ett barn testar gränser hela tiden, låter ni aldrig era barn vara arga? Igår somnade han nöjt och tryggt, var inte ledsen därför att han har lärt sig att det inte är ngt farligt, mamma försvinner inte för gott utan finns fortfarande där om ngt händer. Vad är så hemskt med detta? Att bebisen inte får bestämma? Det pratas väldigt mycket om att lyssna in sitt barn, men jag tycker faktiskt att det är tvärtom. Det är vi som är föräldrar och ska fostra våra barn inte tvärtom. Däremot ska deras behov tillgodoses som trygghet, matas, bytas på , få massvis med kärlek mm mm mm , men det är en helt annan sak.
Är det här ett skämt?
En bebis som tester gränser? Är arg som ett bi? Som vill "bestämma"?
Är det en "annan sak" att ge sina barn kärlek och trygghet och att finnas där när de är ledsna och förtvivlade och behöver sina föräldrar?
Nej lilla du det är inte en annan sak.
Och små bebisar försöker varken bestämma eller testar gränser. Det var det dummaste och mest okunnig jag hört på länge. Jag tror att du TS borde läsa på lite om spädbarn och deras behov så att du kan bli en bättre mer inkännande och empatisk förälder.
(Nu måste jag gå och kräkas)